Jag är ute och reser med mina vänner och jag hör en av dem ropa inifrån toaletten
vad tusan är det här?
Det är min bok, Gargoylen, av Andrew Davidson*, som var för dålig för att få åka hem igen. Den har blivit utbytt mot en flaska whiskey och ligger nu i papperskorgen. Det är inte mitt fel, det är Ryan Air, man får bara ta med tio kilo n fram.
Mina vänner förfasas och jag berättar att när jag är ute och reser med ryggsäck brukar jag dra ut sidorna ur boken, för att slippa gå och bära på dem. Jag älskar böcker, det är inte det. Jag respekterar dem kanske bara inte tillräckligt. Det är bara papper och så länge boken är pocket, inte en fempoängare eller från 1800-frös ihjäl kommer jag riva, vika och kasta.
På planet hem sitter jag med min nyinköpta bok och ska äta en smörgås. Jag bläddrar till slutet av boken, för att hitta en helvit sida att riva ut och stoppa in som bokmärke. Mina vänner slutar äta och stirrar på mig. Men du köpte den ju nyss?
*I affären stod det att det skulle vara en ny the Timetravlers wife, jag tyckte mest det var 400 sidor inledning till något som aldrig kom.
vad tusan är det här?
Det är min bok, Gargoylen, av Andrew Davidson*, som var för dålig för att få åka hem igen. Den har blivit utbytt mot en flaska whiskey och ligger nu i papperskorgen. Det är inte mitt fel, det är Ryan Air, man får bara ta med tio kilo n fram.
Mina vänner förfasas och jag berättar att när jag är ute och reser med ryggsäck brukar jag dra ut sidorna ur boken, för att slippa gå och bära på dem. Jag älskar böcker, det är inte det. Jag respekterar dem kanske bara inte tillräckligt. Det är bara papper och så länge boken är pocket, inte en fempoängare eller från 1800-frös ihjäl kommer jag riva, vika och kasta.
På planet hem sitter jag med min nyinköpta bok och ska äta en smörgås. Jag bläddrar till slutet av boken, för att hitta en helvit sida att riva ut och stoppa in som bokmärke. Mina vänner slutar äta och stirrar på mig. Men du köpte den ju nyss?
*I affären stod det att det skulle vara en ny the Timetravlers wife, jag tyckte mest det var 400 sidor inledning till något som aldrig kom.
6 kommentarer:
Jag tycker att jag är tuff som gör hundöron. Skulle kanske kunna dela en tjock bok i tungt bagage, men aldrig någonsin kasta i soporna. Där är du ändå en hädare. Och jag gråter lite. ;)
Ja, jag som också tycker att jag är kass när jag viker hundöron. Att riva ur sidor.. NÄ! Och jag som ändå inte uppfattar mig som särskilt sentimental...
Jag får nästan lite ont i magen när jag läser det här. Det här är ju inte okej! Det måste gå att anmäla det här någonstans.
Skulle socialstyrelsen kunna hjälpa till tros? Svenska akademin? Författarnas fackförbund?
;)
Jag förstår era reaktioner, för det är så här folk brukar reagera. Skulle aldrig göra det i Sverige, där skulle jag gett bort till vänner eller Myrorna, men när man är ute och reser och bagaget väger för mycket så måste man ibland offra till bokgudarna.
lol! Detta var ett roligt inlägg!
Jag fattar grejen... men det skär inte mindre i hjärtat för det ;-)
(Men nuförtiden ser mina böcker i alla fall lästa ut... pocketböcker som jag läste för tio år sedan ser helt nya ut. Numera handlar det mycket om vattenskador - småbarnsmamma+trötthet+skumbad=bubbliga sidor ;-)
Skicka en kommentar