Mark Levengood. Jag älskar Mark Levengood. Igår var jag på prisutdelningen för Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) på Konserthuset. Hade absolut ingen aning om vad jag hade att förvänta mig mer än att jag visste vem som skulle få priset och att Kronprinsessan skulle dela ut det. När Mark Levengood glider in på scenen blir hjärtat varmt. Det här blir bra, tänker jag. Och det blir det. Jag har varit mycket lättrörd på sistone och prisceremonier är inget undantag. Fy fan vad fint det är! Shaun Tan har fått årets pris för sina helt underbara illustrationer och när Mark frågar några av barnen som fått delta i en workshop med Tan om hur han var svarar en av dem att "Allt han sa var bara...fantastiskt". Där tåras mina ögon eftersom jag är världens lipsill.
Nog om Mark och barnen. Shaun Tan då? Vi får se några av hans illustrationer på storbild och efter ceremonin visas en kortfilm som han har gjort. En kortfilm som fick en Oscar och jag kan verkligen förstå varför. Världens bästa fantastiska fantasivärld där alla får vara som de är och ingen ska behöva vara ensam. Jag visste inte mycket om Shaun Tan förut men han är verkligen värd priset i mina ögon.
Eva Dahlgren sjunger och Magnus Carlson (från Weeping Willows) sjunger. En dansgrupp med tre killar dansar någon form av street dance. Det är en modern gala, trots vissa traditionella inslag (hej jag måste resa mig upp pga kunglighet i salen). Jag är nästan lika svag för Magnus Carlsons röst som för Mark Levengood. Efter spektaklet glider vi in i Grünewaldsalen (bilden) och dricker bubbel. Minglar lite och sådär. Vissa tar ett glas. Jag tar två. (Dock ej samtidigt.) All in all en mycket trevlig kväll. Det tycker vi.
Nog om Mark och barnen. Shaun Tan då? Vi får se några av hans illustrationer på storbild och efter ceremonin visas en kortfilm som han har gjort. En kortfilm som fick en Oscar och jag kan verkligen förstå varför. Världens bästa fantastiska fantasivärld där alla får vara som de är och ingen ska behöva vara ensam. Jag visste inte mycket om Shaun Tan förut men han är verkligen värd priset i mina ögon.
Eva Dahlgren sjunger och Magnus Carlson (från Weeping Willows) sjunger. En dansgrupp med tre killar dansar någon form av street dance. Det är en modern gala, trots vissa traditionella inslag (hej jag måste resa mig upp pga kunglighet i salen). Jag är nästan lika svag för Magnus Carlsons röst som för Mark Levengood. Efter spektaklet glider vi in i Grünewaldsalen (bilden) och dricker bubbel. Minglar lite och sådär. Vissa tar ett glas. Jag tar två. (Dock ej samtidigt.) All in all en mycket trevlig kväll. Det tycker vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar