onsdag, februari 9

Dag sex - en bok som får mig att gråta

Jag är nio år och sitter inne på toaletten på campingen, Gotland. Mina kusiner gräver världens största grop i sanden, om man står på håll så ser man inte min kusin Marcus, som är minst av oss och har hoppat ner i hålet.

Jag gråter vuxengråt som droppar ner på sidorna i min bok. Jag snorar och torkar av lite på min tröjarm. Jag minns att det var röd och vitrandig. Jag måste bita mig i handen för att inte hu-hu-hulka. I min bok har precis femlingar fötts, två av dem har redan hunnit dö och det är det sorgligaste jag har varit med om sedan min farbror dog, vilket jag mest uppfattade som hemskt för att mamma låg på soffan och grät ner i mitt hår. Jag möter världssorgen - barn som där - och jag kan inte berätta för någon, för det är ingen som kommer förstå.

Jag sitter på toaletten och gråter i en halvtimme, sen måste jag sitta lite till för att det ska torka och inte synas, sen orkar jag inte vänta längre utan springer ut till gropen.

2 kommentarer:

Ariel sa...

Jag kanske är dum (eller blind) men; vad heter boken?

Jenny sa...

Du är absolut inte dum, jag kommer bara inte ihåg vad boken heter. Jag var med i två bokklubbar när jag var liten, en med hästböcker och en med ungdomslitteratur, den här var från den senare.