Jag har äntligen läst Thorvall. När man skjuter arbetare. Och hon är ett geni, det är hon, man märker det. Vilket inte automatiskt gör att jag älskar det. Men jag småmyser. Jag längtar hem till mina föräldrar. Kerstin får mig att längta hem och jag vet inte varför, för ingenting i boken påminner mig om hemma.
När jag växte upp var mina föräldrar stökiga. Röriga. Förvirrade. Så långt man kan komma från huvudpersonen Hilma. Men det är något där, något som berör, något som kryper in och får mig att vilja läsa mer Thorvall.
Kolla bara, sidan 273:
På resan från Sollefteå till Lövberga måste man byta tåg i Hoting. Uppehållet var på en och en halv timme.
Hilma och Signe* kunde då passa på att inta grötfrukost på Ida Anderbers matservering. Två limpsmörgåsar ingick. Därefter hann de också med att gå in på Leanderssons bageri & kondoteri och köpa wienerbröd.
Wienerbröd var det godaste á Selma** visste. Rödflammig av förtjusning skulle hon ta emot den något flottiga papperspåsen och lägga den på en hylla i skafferiet. På tredje dagen skulle hon ta fram den, ta ur wienerbröden och sen doppa dem i silverte. "Ja det är då visst och sant" skulle hon sucka. "Att det inte finns något godare än wienerbröd."
Hennes dotterdotter som såg på, skulle alltid komma ihåg det märkliga i att mormor inte istället inte hade ätit dem meddetsamma. När de var färska och frasiga.
Hennes dotter, däremot, förstod mycket väl att njutningen i att äta dem nygräddade skulle varit mer än Gud hade kunnat tolerera. Till och med kalla talgiga snuddade de vid frosseriets dödssynd.
Det är så vackert och nära perfektion man kan komma. Det blir mer Kerstin för mig. Det blir det.
*dotter till Himla
** mamma till Himla
När jag växte upp var mina föräldrar stökiga. Röriga. Förvirrade. Så långt man kan komma från huvudpersonen Hilma. Men det är något där, något som berör, något som kryper in och får mig att vilja läsa mer Thorvall.
Kolla bara, sidan 273:
På resan från Sollefteå till Lövberga måste man byta tåg i Hoting. Uppehållet var på en och en halv timme.
Hilma och Signe* kunde då passa på att inta grötfrukost på Ida Anderbers matservering. Två limpsmörgåsar ingick. Därefter hann de också med att gå in på Leanderssons bageri & kondoteri och köpa wienerbröd.
Wienerbröd var det godaste á Selma** visste. Rödflammig av förtjusning skulle hon ta emot den något flottiga papperspåsen och lägga den på en hylla i skafferiet. På tredje dagen skulle hon ta fram den, ta ur wienerbröden och sen doppa dem i silverte. "Ja det är då visst och sant" skulle hon sucka. "Att det inte finns något godare än wienerbröd."
Hennes dotterdotter som såg på, skulle alltid komma ihåg det märkliga i att mormor inte istället inte hade ätit dem meddetsamma. När de var färska och frasiga.
Hennes dotter, däremot, förstod mycket väl att njutningen i att äta dem nygräddade skulle varit mer än Gud hade kunnat tolerera. Till och med kalla talgiga snuddade de vid frosseriets dödssynd.
Det är så vackert och nära perfektion man kan komma. Det blir mer Kerstin för mig. Det blir det.
*dotter till Himla
** mamma till Himla
3 kommentarer:
Jag blev tvungen att skicka iväg Julian på wienerbrödjakt nu. Det var ju dåligt. Eftersom jag försöker vara nyttig och redig. Wienerbröd är på nåt sätt antitesen till nyttig och redig. Kerstin visste nog med det.
Haha, fint att jag kunde påverka någon med mitt inlägg!
Jag har faktiskt inte last den, men tankt pa den manga ganger. Och det var ett fantastiskt fint citat.
Hon har ett underbart sprak.
Skicka en kommentar