Jag bär på hemliga författardrömmar. Inte såna där barndoms-jagvillblistjärna-drömmar, utan vuxendrömmar. Jag ser vackra hus vid havet och tänker där, där ska jag skriva min bok.Det finns inga manuskript i mina byrålådor (eh, ja, inga dokument i datorn heller), inga refuseringsbrev från förlagen, bara en rädsla som gör att jag aldrig börjar skriva. Att det inte ska duga. När kom den där rädslan? Min 12-åriga kusin, som jag hade nöjet att umgås i några dagar med i en sommarstuga i sommar, hon hann börja skriva på två böcker under tiden jag var där.
När kommer försiktigheten in?
Jag tror att det handlar om att hitta ett eget uttryck först. (Åtminstone om man vill bli en sån författare som jag själv tycker om. Och det kan ju vara bra.) Kanske har jag inte funnit det än, mitt uttryck. För det är ju lätt att man sträckläser vår senaste bokcirkus!bok, och börjar skriva som James Frey. Långa meningar utan kommatecken som bara går på och går på och ändå älskar man språket trots att han heller inte styckeindelar utan låter det bara flöda över flera sidor för att sedan brytas av med en sida med korta påståenden. Man gillar det för att det är hans sätt att skriva.
Och man vill ju inte vara en härmapa.
Men en dag, då kanske jag har hittat min historia. Och min havsutsikt. Då jävlar kommer boken, med mitt alldeles egna uttryck. Huset kommer skölja bort rädslan, det kan jag nästan lova.
7 kommentarer:
Ja, mätaren för igenkänningsfaktorn slog väl i taket ungefär nu. Tänk om bara kunde ge sig själv ett brejk ibland.
Igenkänning ja. Men jag har också funderat på hur man skriver en bok. För det har jag aldrig förstått. Kanske för att jag aldrig lyckats tänka en historia "klart" så det skulle kunna vara grunden till en bok. Eller så har jag bara missuppfattat hela grejen.
Som jag känner igen mig men jag har faktiskt tagit mig i kragen och i alla fall påbörjat ett slags manus.
Fast nu har det gått några dagar sedan jag skrev så jag antar att rädslan har kommit krypande igen...men den ska jag minsann vinna över.. Vänta bara!
Ja, tänk om man kunde lyckas med det. Sluta vara så himla feg och ge sig på att försöka skriva. Men rädslan för att det bara ska vara skit finns där. Och vill inte ge med sig...
Hoppas du lyckas börja skriva. (Och jag, och alla andra som ha de drömmarna)
Ja.... jag tror vi alla bär på en hemlig bok inom oss. Mitt stora aber, förutom rädslan och inte ha hittat ett eget uttryck är att jag är så sjukt okoncentrerad. Jag fattar inte hur jag skulle lyckas skriva färdigt utan att ledsna. Hur skriver man en bok till slut?
Jag vill tipsa om den här bloggen:
http://allaharenbok.blogspot.com/
Och allra särskilt länkarna i det här inlägget:
http://allaharenbok.blogspot.com/2010/07/detta-ar-sa-rackarns-bra.html
Igenkänning! Fin dröm!
Skicka en kommentar