Det där med att ge bort böcker förresten. Eller tipsa om böcker. Så nedrans svårt. Man måste ju liksom verkligen tänka till och ibland så vet man att den man ska tipsa inte alls kommer gilla det man själv älskar (fast att det är väldigt svårt att förstå). Det är som en konst.
Jag tror att jag har koll på min bästis. Det har liksom varit lyckat hittills. För ett tag sen visste hon till exempel inte hur hon skulle gå vidare i (kärleks)livet, då gav jag henne Maken och när jag frågade henne några dagar senare hur hon skulle göra med (kärleks)livet så visste hon ännu inte, för Martina (i Maken) hade inte bestämt sig ännu. Hon skulle göra som Martina.
Min mamma. Min mamma var den som matade mig med böcker från unga år. Det var Kitty och en del vuxenböcker och en del ungdomslitteratur. Hon var storläsaren, mästaren, den som visste. Sen hände något på vägen och nu är jag tipsaren. Det är svårt, för mamma gillar inte bra böcker, hon gillar... de där om de hemlösa barnen på gatan i Moskva som sniffar lim, för att sedan resa sig ur askan och bli fotomodell. Ni vet typen. Så jag försöker ge henne den delen, men med en lite bättre tvist. Lite mer Nobel. Men inte för mycket Nobel. Ofta lyckas jag, men ibland ringer hon och
Var den det då? Va? Va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar