Samtidigt som Lars Keplers (eller Alexander och Alexandra Ahndoril) andra bok släppts med dunder och brak tog jag mig igenom Hypnotisören. Det gick rasande fort att läsa, men det är ju verkligen inte samma sak som att det är en bra bok. Klyschigt, märkligt dåligt skriven i vissa partier samtidigt som andra delar kan vara riktigt bra vilket gör boken irriterande ojämn. Blir förbannad, det är hackigt och trots att jag i stort sett sträckläser känns det rörigt. För många lösa trådar som aldrig får sina svar, mängder med personer och händelser som bara slängs in i handlingen och så vidare. Jag gillade den inte (nähä?). Samtidigt kan jag ju inte förneka att jag läste ut boken och tyckte det emellanåt var rätt trevlig underhållning som strandläsning i början av semestern för att rensa hjärnan. I efterhand har jag googlat lite och hittar en sågning i Sydsvenskan från förra året som jag skulle kunna skriva under på. Hittar dessutom en artikel om att boken ska bli film och om det nu blir av skulle det kunna bli ett fall där filmen är bättre än boken. Annars kan vi nog vänta oss något som hamnar i snäppet under Beck (de massproducerade, inte originalen).
2 kommentarer:
Just det ojämna språket irriterade ihjäl mig, det var verkligen som om det var två författare och två inte alltid bra författare. Överdrivet och omotiverat våld var en annan sak jag inte gillade och jag kommer definitivt inte läsa del 2.
Ja, eller hur? Kändes väldigt ihophastad och inte synkat för fem öre.
Skicka en kommentar