torsdag, juli 22

Ni får hata mig om ni vill...

Nä, men hörrni? Den här Murakami-killen. Jag fattar inte grejen. Jag är ledsen, men jag gör det verkligen inte. För mig känns han som nån japansk version av Paulo Coelho och nej, det är inte en komplimang. Nu har jag läst mig genom Fågeln som vrider upp världen och satt en etta på den, sen tänkte jag att jag kan inte släppa det så lätt så då lyssnade jag mig genom Sputnikälskling också, men nej. Nej. Nej! Inte min kopp te. Inte ens min kopp kaffe. Det är bara jobbigt.

Så nu lägger jag ner. Ingen mer Murakami för Jenny.

9 kommentarer:

Audrey Fenn sa...

Vad glad jag är att du säger det högt.
Jag är så less på Murakami och på hyllningskörerna. Jag förstår inte heller vad grejen är. Det är någonslags långsamhetens lov över allt han skriver som gör mig galen och engagerad och på sista änden sur.

BokMamma sa...

Jag orkade inte ens igenom en av hans böcker. Kommer inte ens ihåg vilken det var.

Jenny sa...

Ja men, precis! Visst blir man sur? Jag vet inte om det är på alla som har en annan lässmak än vad man själv har, eller om man blir sur på sig själv som inte fattar grejen.

Cia sa...

Det finns ju garanterat människor som har den här smaken och faktiskt tycker det är bra på riktigt, men för min del känns det mer som att det handlar om att det är rätt sak att göra att tycka att den här förvirrade japanska författaren är cool.

Isf föredrar jag hellre Kazuo Ishiguro trots att det är lite konstigheter där med...

Jenny sa...

Jag läste Kazuo Ishiguros Never let me go för några år sedan och var lite... jag visste inte vad jag skulle tycka. Men den ligger kvar, så jag antar att den gjorde något hos mig.

Cia sa...

Ja precis, man är lite olustig och irriterad när man läser den, men den ligger kvar. Det blir ju film av den så småningom med Kiera Knightley och Carey Mulligan, det kan nog bli bra!

violen sa...

Jag har läst Norwegian wood och den gillade jag faktiskt, stod en del om böcker i den och det var intressant. Jag skrev ett lååångt inlägg om den om nån vill läsa här:
http://violensboksida.bloggplatsen.se/2009/09/13/1983906-murakami-haruki-norwegian-wood/

men jag har en känsla av att det är spoilervarning på det, avslöjade väl mycket om slutet tror jag, men alla som är less på Murakami kan ju läsa det ändå, eftersom ni inte kommer att läsa boken menar jag. Själv skippar jag honom nu efter att ha börjat på Kafka på stranden och gav upp den. Så många författare så lite tid för att travestera ett (?) uttalande som de flesta bloggare kan skriva under på.......

Sara sa...

Jag har läst allt som översatts till engelska av honom och gillat allt, allt, allt. Men jag kan inte sätta fingret på varför, jag tror att det är det lite övernaturliga/oförklarliga och den subtila spänningen. Och det fina språket (eloge till översätterskan!). Jag vet inte, jag tycker det är speciellt, nytt och lite fint bara. Kanske för att jag annars mest läser Bret Easton Ellis och annat.. gory.

malinthewriter sa...

Hans berättarstil tilltalar mig otroooligt mycket! Norwegian wood är bland de bästa böcker jag läst, men blev besviken på Sputnikälskling då den kändes som en kopia av Norwegian wood, men med andra namn ...

Vi är nog olika, helt enkelt :)

(Gillar för övrigt inte heller Coelho, men förstår liknelsen, på sätt och vis)