Team Johanna K

Vi mailslängde iväg ett mail (ska jag vara ärlig så var jag inte så engagerad i det där slängandet, det var mest Anna som stod för det) till Bokhoras bokbloggsträff och träffades där efter upp på restaurang Vinter i onsdags.

Jag nervöstrippade på vägen dit, med Cia vid min sida och mötte upp Anna. Jag är alltid nervös vid tillställningar där jag tror att folk kan mer än vad jag kan. Jag har läst sedan jag var sju år. Legat begravd i böcker sedan jag var åtta. Men ständigt det där ”ska lilla jag?” För tänk om de börjar prata bokspråk jag inte kan. Termer om författare jag inte känner till.

Jag hamnade vid samma bord som Johanna K och min pojkvän frågade precis om de där bokhororna var snobbiga, så där som folk som är lite mer kända än oss andra är. Jag svarade nej. Absolut inte. Vid mitt bord pratade vi om Oates, om boken Blonde, om författare från andra länder och mycket om lärare och lärande.

Vi pratade om att få folk att börja läsa ens blogg. Om rädslan när det kommer för många och besvikelsen när det inte kommer några alls.

Det var halvskumt i lokalen och vid Cias bord skrattades det högt. Vid mitt bord var det mer stilla och mysigt. Ett glas rosé efter maten istället för efterrätt. En påse vi fick ta med oss hem med Gud, så mycket böcker i. Och en vinhuvudvärk dagen efter.