Monster

Några veckor innan jul ringde min kille och sa att han köpt en present till mig. Det var boken Monster av Micael Dahlén. Jag hade faktiskt inte läst så mycket om boken innan, men hade fått tips om den på twitter när jag avslöjade mitt intresse för att läsa om brott och hemskheter. Och det hade han sett. Väldigt fint. Fin är också boken. Sjuhuhukt snygg faktiskt. Både på omslaget och inuti med röda kanter på bladen.

Micael Dahlén är professor vid Handelshögskolan i Stockholm och hade en hemlig fascination, som inte är så hemlig längre, för mördare. Gärna seriemördare. Så han träffar fem av dem, runt om i världen. Bland annat Charles Manson. Det här är ingen bok om snaskiga morddetaljer, utan fokus ligger på varför människor som begår den här typen av brott blir uppmärksammade, dyrkade och får någon slags kultstatus. Vansinnigt intressant. Inte minst andra halvan av boken då han går mer grundläggande in på varför det blir som det blir. Varför människor köper tröjor med Charles Mansons ansikte på, eller varför en japansk man som åt upp en kvinna han mördade skriver en kokbok som hamnar på topplistorna. Hur mycket av vår vardag som faktiskt domineras av mord. Jag skulle vilja skriva om precis allt som står i boken, men då skulle ni inte ha någon anledning att läsa den. Det här är en bok som man googlar ihjäl sig efter att ha läst den. Eller under tiden. Det gjorde jag, men jag kan rekommendera att inte bildgoogla på mördarnas namn om man har svårt för obehagliga detaljer. Det här är en bok som jag vill skrika till alla att de ska läsa, för det är så jävla intressant och det säger så mycket om hur människor fungerar. Och det är viktigt. Det här är en bok som är lättläst och alldeles lagom lång. 

Sa jag att ni skulle läsa boken och köpa den till present till alla ni känner? 

Eller ja, kanske inte till barn då.