Som Sara förklarade så var jag en smula upptagen med att leva förra veckan. Jag var i Prag och tittade på makabra saker. Eh, alltså pragianer måste vara lite sådär "speciella" för vi hittade förutom en kyrka gjord av människorester även ett tortyrmuseum och en konstutställning som bestod av döda djur och könsdelar i olika formationer. Men skit i det nu. Resandet fick mig att tänka på när jag var i L.A förra året ungefär samma tidpunkt. Där köpte jag A Tiny Bit Marvelous av Dawn French. En bok om en helt onormalt normal familj skriven lite i dagboksstuk, fast med tre olika berättare; mamma, dotter och son. Det kan till en början tyckas vara jävligt rörigt, men när man väl lärt sig så vill man inte ha det annorlunda.
Det är en bok som fick mig att känna en himla massa. Jag var irriterad på dottern och på sonen och på mamman och sen tyckte jag synd om dottern och mamman och sonen och sen gillade jag dottern och sonen och ja, kanske mamman också. Det är en speciell bok som jag förstår om man inte gillar, men det kan också vara en sån där bok som liksom är lite olik andra böcker och funkar perfekt som mellanbok. Ni vet en sån man läser mellan två ganska tunga böcker. Dessutom är den perfekt att slänga med i ett bokpaket för att bredda blandningen en smula.
Om jag inte har helt fel så släpptes boken på svenska rätt nyss och här kan ni hitta den översatta varianten (En liten smula underbar) om man hellre vill ha det på det viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar