torsdag, september 29

Kejsarens nya kläder?

För ett tag sen fick jag hem Åsa Anderberg Strollos Hoppas i brevlådan och lättmutad som jag är började jag läsa den samma kväll. Sen förföljde den där jävla boken mig i en vecka. Och redan här ska jag kanske tillägga att det inte tar en vecka för mig att läsa en bok, men jag blev så frustrerad och irriterad och alla möjliga negativa känslor av den här boken så jag var tvungen att slänga den ifrån mig var tjugonde sida. Nu har den fått Svenska Deckarakademins pris Spårhunden för berömlig gärning inom barn- och ungdomsgenren. Min reaktion på det? Ja, inte var den gullig iallafall.

Boken är rörig, saknar trovärdiga karaktärer, en röd tråd och sammanhängande text. Och framförallt har jag aldrig läst en utgiven bok med så många felaktiga talstreck. Bara talstrecken alone fick mig att gå i taket mer än en gång. Och att den här boken skulle vara berömlig? Nej. Jag tror att det här en typiskt kejsarens nya kläder-nominering. Ingen i juryn fattade vad boken handlade om och det man inte fattar måste ju vara bra, för tänk om det bara är en själv som inte fattar storheten.

För min del hoppas jag bara att den här boken förpassas jävligt långt bak i nån hylla där ingen kollar. Den är absolut inte läsbar.

9 kommentarer:

Sara sa...

oj, jag som varit så himla sugen på den efter vad massa andra bokbloggar skrivit om den. Att den verkligen berör. Men alla tycker ju olika :)

Ela sa...

Fantastisk sågning! :-)

Linn sa...

Sara: Jo, alltså ämnet boken försöker behandla är ju urviktigt och berör. Det är kanske det som gör mig ännu mer frustrerad; att hon har gett sig in på ett jätteviktigt område och liksom förstör det. Men jag förstår att man blir berörd av ämnet, men boken som sådan är inte välskriven nånstans.

Ela: hehe. tack.

Johanna L sa...

Jag undrar hur den kan bli nominerad och vinna ett deckarpris, för var är deckaren? Föll inte in i hyllningskören när jag skrev om den på Bokhora för jag tyckte aldrig hennes skäl att stanna under vidriga omständigheter i Sthlm blev tillräckligt starka. Det är en mkt viktig agenda, meb gestaltningen av det? Nja.

Johanna L sa...

Jag undrar hur den kan bli nominerad och vinna ett deckarpris, för var är deckaren? Föll inte in i hyllningskören när jag skrev om den på Bokhora för jag tyckte aldrig hennes skäl att stanna under vidriga omständigheter i Sthlm blev tillräckligt starka. Det är en mkt viktig agenda, meb gestaltningen av det? Nja.

Linn sa...

Johanna L: Ja det är också sjukt tycker jag. Och jag kan nästan tycka att hon förminskar de verkliga problemen genom sin bok. Att ta en snorunge som bara vill rymma hemifrån ett tag som utgångspunkt att diskutera ungdomars hemlöshet tycker jag är vidrigt. Tänk om hon hade skrivit boken utifrån den där tjejen som bor i soprummets perspektiv istället, vilken eyeopener. Å andra sidan skönt att hon inte gjorde det då hennes språk iallafall hade slaktat känslan.

(fortsätter vara snäll här. Heh)

jessica (ord och inga visor) sa...

Jag läser faktiskt den här boken nu och känner redan att jag inte kommer falla in i hyllningskören. Kommer förmodligen göra ett inlägg med numrerade åsikter eftersom det är så mkt jag stör mig på. Jag trodde den skulle vara fantastisk, särskilt efter att jag pratat med flera bokbloggare på mässan och de rekommenderade denna specifika bok. Nåväl.

Jessica (ord och inga visor) sa...

Nu har jag också läst och bloggat om boken, blev verkligen inte förtjust i den jag heller.

Åsa sa...

Herregud vad jag håller med. Hello självgodhet och spä på fördomar.... Jag blev rent ut sagt deppig av att läsa den här fast av totalt fel anledning.