Till slut läste jag ut Eating animals/Äta djur. Det gick liksom inte så fort. De värsta avsnitten med detaljerade beskrivningar om hur illa djuren behandlas gick rasande fort att läsa, men däremellan blev det väldigt segt. Jag tycker det är lite tråkigt, kan tänka mig att många inte pallar med att läsa hela för att det är så segt emellanåt. Däremellan blixtrar det till, men det räcker inte för att bli jackpot i läsupplevelse. Ämnet är så tugnt att jag hade önskat att det hade varit lättare att läsa. Och det är ju inte omöjligt, kan Gellert Tamas skriva en sexhundra sidor tjock tegelsten om asylpolitik som man sträckläser bör det gå att skriva hejdundrade på varje sida om att äta djur. Fast klart den var bra. Jag hade jävligt svårt att äta kyckling, fisk och gris (de djur som tar upp störst del av boken, vid sidan av kalkon men det äter jag mer eller mindre aldrig) under tiden jag läste boken. Nu äter jag igen, men är mer medveten om att jag äter, vad jag äter och varför jag äter. Svårast att äta är kyckling. Har en känsla av att jag kommer att slänga de frysta kycklingfileerna som ligger i frysen sen innan jag började läsa boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar