Sista kulan sparar jag åt grannen

Kriget på Balkan är ett av de där krigen som jag aldrig riktigt förstått. Visst, säger ni, man förstår ju inte sig på några krig. Alla liv. Alla vapen. Men ett krig där man inte riktigt har en hollywood-badguy? Där alla är offer, ett krig där grannar ställs mot varandra? Och så nyss?

Sista kulan sparar jag åt grannen är en skildring av kriget på Balkan. Jag har velat läsa den länge, nu gjorde jag det äntligen. Det är en kvinnas berättelse om hur kriget sliter sönder familjer, och om hur ett vi ställs mot ett dem. Ett dem som inte fanns innan kriget började. Hur hennes egen familj delas, och om hennes kamp för att överleva. Vad jag fastnar för är beskrivningen av dagarna, hur livet så snabbt gick från en vardag med älskare, man och barn till ett fullt krig. Att hon helt plötsligt gick in i sin lägenhet och en annan familj tagit över den. Hur hon åker till fronten för att rädda sin son, och helt plötsligt arbetar i ett vapenförråd. Hur hon vägrar att ta sida, i ett krig där ingen längre är jugoslav utan istället kroat eller serb eller bosnier.

Det är en fruktansvärd bok, det är det verkligen. Men den är läsvärd.
Svds recension hittar ni här.