måndag, augusti 9

På Nya Zeeland läser de också Stieg!


Nya Zeeland. Vad kan man om Nya Zeeland? Jag kan typ ingenting. Folk åker dit för att de vill "äventyra". Det ligger på andra sidan jorn. Ja, sen bor ju Haren där också.

Jag googlar läsande i NZ och finner att jag faktiskt läst en bok av en nyzeeländsk författare - Lloyd Jones Att tro på mister Pip, som vunnit the Commonwealth Writers’ PrizeBest Book in South East Asia and the South Pacific (i och för sig inget pris jag känner till, men tydligen är det världskänt och bland andra prisvinnare hittas bland annat Mark Haddon, The Curious Incident of the Dog in the Night-time (2004) samt Chimamanda Ngozi Adichie, Purple Hibiscus (2005).

När New Zealand Herald listar de tio bästa nyzeeländska böckerna hamnar Mister Pip som etta, följt av lindsight av Maurice Gee samt The Vintner's Luck - Elizabeth Knox.

Jenny: När jag letar efter författande i NZ eller författare från NZ så hittar jag nästan bara Linda Olsson som skrivit bland annat "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" ("Let me sing you gentle songs"). Det känns ju inte så nya nyzeeländskt. Vad finns det för stora författare i NZ som vi borde känna till?

Haren
: Lloyd Jones som skrivit Mister Pip är väl den största just nu. Annars är det väl Janet Frame kanske. Förra året var det många som pratade om Kate De Goldi och hennes bok The 10pm Question som utsågs till årets barn- och ungdomsbok. Men jag tänker väldigt ofta att jag borde försöka läsa fler nyzeeländska författare.

Jenny
: Hur stor är Linda Olsson där nere? Svenska medier har ju en förmåga att överdriva svenskar i utlandet och säga att de är jättestora när de sålt tio ex av sin bok.

Haren: Jo alltså där har du nog en poäng. Min kompis som jobbar på Penguin, som är Linda Olssons förlag här, säger att Linda Olssons böcker sålt någonstans mellan 3000 och 5000 exemplar i Nya Zeeland. Inte så mycket alls jämfört med den svenska marknaden. Men det anses vara ganska bra för en bok på Nya Zeeland.

Jenny: Andra svenska författare man märker av i NZ?

Haren: Gissa tre gånger! Stieg Larsson såklart. Verkar som att alla har läst de böckerna. I julas noterade jag att de låg etta, tvåa och trea på topplistan hos min närmaste bokhandlare. På biblioteket hade de skrivit ihop en artikel om de svenska deckarundret och slängt upp en liten hylla med Ajvide-Lindqvist, Åsa Larsson och ja, säkert Läckberg med. Men annars har jag inte märkt en endaste.

Jenny: Något annat vi bör veta om litteratur i Nya Zeeland?

Haren: Jo men jag kan tillägga att böcker är mycket dyrare än i Sverige, dubbelt upp kanske. Och därför lånar alla på biblioteket. Jag har fyra olika bibliotek som jag brukar besöka med jämna mellanrum. Det tycker jag är roligt att jag har återupptäckt bibliotek här. I Sverige lånade jag nästan aldrig böcker eftersom jag tyckte att det var så billigt med pocket. När jag var liten tyckte jag att biblioteket var som en skattkammare och att bibliotekarie var ett drömjobb. Och nu tycker jag precis samma sak igen.

4 kommentarer:

Annika sa...

Jätteintressant! Jag gillar speciellt att bibliotek är så poppis.

Men Alan Duff, då? "Krigarens själ" är min enda referens till Nya Zeeländsk litteratur...

Haren sa...

Jag kan rekommendera Maurice Gee! Och den där Vintners luck boken ska vara sketabra men det har gjorts kanske historiens sämsta film utifrån den. Har inte läst Krigarens själ men en annan av Duffs böcker och det var så rått att jag inte kunde läsa klart. Antar att det är lite hans grej då jag föreställer mig att Krigarens själ måste vara rätt rå den med.
Och åh åh åh det ska göras film av Mister Pip också, känns som att det är nåt slags återkommande tema att det måste göras filmer av alla poppis böcker här.

Evelina sa...

Verkligen jätteintressant att läsa!

Annika sa...

Jo, Krigarens Själ-boken var raare än filmen vill jag minnas, nu när du säger det...