Bright Shiny Morning - James Frey

Vi (mer eller mindre) älskade boken, alla utom Cia. Det hon ogillade gillade vi andra. Språket, antalet människor som nästan staplas på varandra kapitel efter kapitel varvat med alla insprängda faktakapitel (Anna jämförde för övrigt faktan med Moby Dick men eftersom jag inte läst boken är det lika bra att jag inte skriver något om det, lär bli fel, men Anna - feel free att utveckla i ett annat blogginlägg). Älska eller ogilla. När jag googlade recensioner och bloggar innan vi hade Bokcirkus!-träff hittade jag samma sak - antingen de som fullkomligt älskade boken eller de som bara ogillade den av samma anledningar som andra älskade. Men det är väl kanske inte så konstigt, egentligen. Det är en bok skriven på ett speciellt språk med ett speciellt upplägg där staden Los Angeles är huvudperson och man får lära staden känna genom ett oräkneligt antal människor varvat med fakta om staden.

Jag fastnade själv mest för språket som jag tyckte var magiskt. Jag har full förståelse för de som hakar upp sig och tycker det är störande med en bok skriven på ett sätt som inte följer några grammatiska regler, men jag blev helt uppslukad och tyckte det var lättare att läsa det här än annan litteratur. Därför blev jag också så himla glad när jag hittade en text på James Freys webbplats där han beskriver varför han skriver som han gör och hur han gör det. Den kan ni läsa här och det är väl värt att läsa om man läst någon av hans böcker (oavsett om ni gillar eller icke). Inte helt oväntat pratade vi nästan uteslutande om språket och om karaktärerna (och lite om vad som egentligen hände med Oprah och vad vi gillade A million little pieces och att Jenny kommer att vara gift nästa gång vi ses). Vi försökte välja favoritkaraktärer men det var svårt. Kanske för att det är så många att få sätter sig på djupet, kanske för att man liksom gillar och ogillar alla lite grann. James Frey lyckas skildra karaktärerna så att alla har något som man tycker om och något som man ogillar, och det känns verkligt och realistiskt, alla människor har goda och mindre goda sidor. Los Angeles då? Nä, boken gör oss inte direkt sugna på att åka dit. Och det i sig gör boken bra. Medelbetyget blev 4,44 vilket gör boken till den tredje bästa Bokcirkus! läst, fast jag personligen skulle sätta den som etta.

Men, nu ska jag sluta skriva blogginlägg efter blogginlägg om James Frey. Lovar. Till nästa gång vi ses kommer vi att läsa Emma Hambergs nya bok Baddaren, vilken åtminstone har ett jäkla snyggt omslag som passade mycket väl ihop med Chutneys bord på uteserveringen.