Jag tror att en av anledningarna till att jag inte läst en deckare förut är att jag en gång började läsa Liza Marklund. Jag vet inte hur många sidor jag tog mig igenom men det var nog max 50. Språket var så dåligt att jag slängde bort den. Jag kräver inte en språklig sensation för att tycka om en bok, men hej hallå liksom. Jag klarar inte av att irritera mig på språket, det förtar hela läsupplevelsen och jag kan inte fokusera på handlingen. Nu läser jag hur som helst på DN att deckarförfattarna tjänar riktigt ordentligt med pengar och att Liza Marklund tjänar mest. Kul för henne då. Men jag tänker inte bidra till det där.
5 kommentarer:
Älskar deckare, men säger också "Nej tack" till Liza Marklund...
jag blir nyfiken och vill göra tvärtom :)
Nu ska vi inte glömma att Liza Marklund fyller en viktig funktion, nämligen att genom sitt fullkomligt usla berättande höja självförtroendet hos alla oss som någon gång känt oss lite otillräckliga och tänkt att det skrivna bör stanna i skrivbordslådan. Alla kan vi nu gå samman, skicka in ett tjockt kuvert till förlagen och känna att "bättre än sådär är jag i alla fall". Tack, Liza, för det!
Just 50 sidor var det jag orkade kämpa mig igenom av Sprängaren innan jag gav upp. Var det den du försökte dig på? Efter det har jag inte öppnat en Marklund.
Jag läste henne när böckerna kom och jag plöjde allt vad som var deckare och spänning hette. Då funkade det. Nu skulle hennes böcker hamna mkt långt ner på prioriteringslistan över olästa böcker...
Skicka en kommentar