Jag gillar egentligen inte att läsa skräck, 
det är ungefär som med skräckfilmer, mitt ömma och svaga kvinnohjärta klarar inte av det.
För Johan Theorins bok Nattfåk, som fick Svenska Deckarakademins pris för bästa deckare 2008 är ingen deckare för mig (vad nu en deckare är, denna eviga diskussion...), utan en spänningsroman eller tja, en skräckhistoria. Jag är livrädd där jag ligger i min säng, ensam och med ljuset tänt. Det känns som om jag är sju år igen och helt säker på att i natt är natten då spökena ska komma. På riktigt. Som jag trott de senaste sjuttiotvå nätterna.
Är den bra? Ja. Är den jättebra? Nej.
Sådana här svenska krimromarer är något slags svar på tjejfnissböckerna (chicklit), enkla att ta sig genom, enkelt språk och ja, helt okej. Det är inga beskrivningar som får författaren halva vägen till Nobelpriset i litteratur, men det är helt okej. Skulle man bara läsa böcker av författare som hade siktet inställt på Nobel skulle jag förtvina i olycklighet. Nu väljer jag att göra det i skräck istället.
En liten parantes för att om ni ska läsa Nattfåk tycker jag att ni ska läsa Människohamn av Ajvide Lindqvist ungefär samtidigt, en enligt mig bättre bok, på precis samma tema. Skippa dock den sista kvarten av boken och hitta på ett eget slut.
En fantastiskt bra recension av Nattfåk hittar ni hos Bokoffer.
det är ungefär som med skräckfilmer, mitt ömma och svaga kvinnohjärta klarar inte av det.För Johan Theorins bok Nattfåk, som fick Svenska Deckarakademins pris för bästa deckare 2008 är ingen deckare för mig (vad nu en deckare är, denna eviga diskussion...), utan en spänningsroman eller tja, en skräckhistoria. Jag är livrädd där jag ligger i min säng, ensam och med ljuset tänt. Det känns som om jag är sju år igen och helt säker på att i natt är natten då spökena ska komma. På riktigt. Som jag trott de senaste sjuttiotvå nätterna.
Är den bra? Ja. Är den jättebra? Nej.
Sådana här svenska krimromarer är något slags svar på tjejfnissböckerna (chicklit), enkla att ta sig genom, enkelt språk och ja, helt okej. Det är inga beskrivningar som får författaren halva vägen till Nobelpriset i litteratur, men det är helt okej. Skulle man bara läsa böcker av författare som hade siktet inställt på Nobel skulle jag förtvina i olycklighet. Nu väljer jag att göra det i skräck istället.
En liten parantes för att om ni ska läsa Nattfåk tycker jag att ni ska läsa Människohamn av Ajvide Lindqvist ungefär samtidigt, en enligt mig bättre bok, på precis samma tema. Skippa dock den sista kvarten av boken och hitta på ett eget slut.
En fantastiskt bra recension av Nattfåk hittar ni hos Bokoffer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar