Kerstin vem är du?

När jag pluggade engelska på Stockholms universitet skulle hela institutionen flytta från en del av byggnaden till en annan. Då sattes det upp bokhyllor med massa litteratur som man fick ta gratis för att de skulle bli av med lite grejer. Jag som är svag för Frankrike samt böcker på engelska tog, förutom lite Shakespeareböcker, en bok som heter The Last Time I Saw Paris. Jag tittade lite snabbt i den och lade ner den i väskan. Några timmar senare skulle jag titta igenom den lite noggrannare och upptäckte att boken innehöll mer än den historia som författaren Elliot Paul berättar.

På första sidan har någon skrivit, med vacker skrivstil: "København den 12.9.46. Kerstin Lövkvist". Sidorna är gulnade och lite söndriga på sina ställen. När jag bläddrade hittade jag ett ihopvikt pappersark från augusti 1946. Det är ett hotellkvitto för mademoiselle Agren Lövkvist. Någon har fyllt i för hand att hon har bott där i sju nätter. Hon har inte beställt någon frukost, lunch eller middag. Inte heller har "thé, café, chocolat" eller "liqueurs" lockat henne.

Jag blir så otroligt fascinerad av detta handskrivna kvitto och hela historien! Kvittot kom tydligen först, i augusti, sen köptes boken, i september. Jag utgår ifrån att det är samma person? Det står inte Kerstin på kvittot men jag antar att det är samma Lövkvist. Hon har säkert åkt till Paris och sen blivit så förtjust att hon köpte en bok om Paris av Elliot Paul där hon har sparat sitt kvitto som minne.

Men det är inte allt. Bläddrar man ytterligare lite finner man en del av ett boardingkort från 1991. 1 mars 1991 har Kerstin Elert suttit på plats 16E där man får lov att röka, på ett plan som skulle ta henne till Paris (vilket det förmodligen också gjorde får man anta). Jag undrar, är det Kerstin Lövkvist som åkt tillbaka, fyrtiofem år senare? Hon har säkert gift sig och bytt efternamn. Kanske har hon läst boken på planet, eller innan resan, eller under sin vistelse i Paris? Sen har hon omsorgsfullt lagt sitt boardingkort i boken som ytterligare ett minne.

Jag älskar dessa minnen. Jag har ingen aning om vem Kerstin är, om det ens är samma Kerstin, eller om hur boken hamnade på engelska institutionen på Stockholms universitet. Men jag älskar det.