onsdag, september 12

En man som heter Ove


I somras la jag till Fredrik Backmans blogg i min RSS-läsare. Jag har läst hans blogg till och från ganska länge, men aldrig regelbundet. Men jag gillar ju den, precis som väldigt många andra, så why not läsa på regelbunden basis liksom? Bloggen är rolig. Men jag funderar lite på om det var så bra att tjonga in den i RSS-läsaren, för det är lite väl lika inlägg hela tiden. Samma humor, samma upplägg. Jag vill inte bli uttråkad. Jag vill behålla den där känslan av att hans blogg är rolig, inte samesame varje dag. I alla fall, jag tackade ja direkt när vi fick frågan om att läsa en av hans två böcker som ges ut i höst, En man som heter Ove

I början blev jag lite rädd. Det var samma typ av humor, samma snärtiga språk som i hans blogg, och jag tänkte att Det här håller fan inte för en hel bok! Men efter ett par kapitel ändras det och jag läser ut boken ganska fort. Det behövs ingen übersmart människa för att räkna ut hur det ska sluta. Det står rätt klart rätt snabbt. Men det är en oväntad trevlig läsning på vägen dit. Jag stör mig ibland på språkbruk, stör mig på detaljer, men lika ofta skrattar jag. Och det är ju rätt ovanligt. En man som heter Ove är ingen fantastisk bok. Det är en trevlig bok. Perfekt för en höstkväll. Lättsmält. Tror att den kommer bli en storsäljare, framförallt när den kommer ut i pocket. För det är en sån där bok som alla, oavsett läsvana, kommer gilla att läsa. Som lite semester för hjärnan. Så det får betyg 3,5 av 5 av mig. 

5 kommentarer:

Lotten sa...

Blir lite nyfiken på vilket språkbruk du störde dig på? Jag hade också en bit som jag befarade att det inte skulle hålla en hel bok, men sen blev jag helt fängslad.

Evelina sa...

Kommer framförallt ihåg att det var i vissa partier där Ove hade konversationer. Någonstans typ "Är det visst det!" som han argumenterade med något barn. Och det var så uppenbart ett bloggspråk, ett språk som inte tillhörde Ove-karaktären. När sånt händer dras jag direkt ut ur den lilla läsbubblan där jag tror på det som händer, och inser att det är bara en bok med en påhittad historia. Sånt är lite trist tycker jag. Ungefär som när man ser knasiga klipp i en film, där man inser att den här scenen är filmad i flera olika omgångar och de har klippt det så att det märks. Förtrollningen försvinner.

Lars sa...

Äh. Ove var Ove genom hela boken. Släpp det pseudointellektuella kylskåpet och njut av en underhållningsbok som faktiskt lyckas underhålla. ;-)

Evelina sa...

Har inte påstått något annat heller! Men lite nyfiken på det där pseudointellektuella kylskåpet, det får du gärna berätta mer om.

Sherrold Appoxatyttle sa...

Jag tycker boken har en intressant titel och verkar innehålla massor av skruvad humor. Säkert en fin bok.