Jag har sagt det förut, men det är icke desto mindre sant; jag är inne i ett läsflow. I helgen läste jag Sellevision - a novel av en av mina favoritförfattare, Augusten Burroughs, samt Christina Hopkinsons A pile of stuff at the bottom of the stairs. Två mycket lätta böcker, vilket passade mitt humör alldeles utmärkt.
Sellevision är Burroughs första fiction och om jag inte är felinformerad hans första bok efter att han blev nykter. Jag hade jättehöga förväntningar och tyvärr måste jag säga att de föll lite platt. Det är en helt okej bok, Burroughs kan inte skriva dåliga böcker, men det där lilla extra saknas. När huvudkaraktären inte är författaren själv så känns det som att det saknas en dimension och dialogerna som i vanliga fall känns asroliga och direkta, blir liksom lite tillgjorda och sega. Hade jag inte läst fler av hans böcker tidigare så hade jag förmodligen inte köpt nån mer av Augusten Burroughs, men nu har jag ju hoppat lite i den kronologiska ordningen så jag kan fortfarande med gott samvete säga att Burroughs är en favorit och läsvärd. Kanske bara att man hoppar över just den här.
Betyg: 3/5
Christina Hopkinsons The pile of stuff at the bottom of the stairs köpte jag, som vanligt, på titeln. Jag hade ingen aning om vad den handlar om eller vad för sorts bok det är innan jag läste. Precis som jag gillar det. The pile of stuff... är en mogen chicklit, kan man säga. Relationskrånglet finns där, men också relationen till och om barn. Lägg till lite feministiska diskussioner, en krånglig svärmor och alldeles för snygga kompisar så har du boken. Jag tror inte att jag gillade den speciellt mycket, även om den har ett bra språk. Den faller på att vara både feministiskt argumenterande och chicklit. Det blir många sidor text i dialogform som inte riktigt för boken framåt. Dock att den är ett skönt avbrott till idiotförklarandet av människan i vanliga chicklits. Plus: den har bra titel och fint cover.
Betyg: 3/5.
2 kommentarer:
Det ar faktiskt itne sa vanligt, att man hittar mogen chicklitt. Brukar dock finnas massor med omogen, tyvarr...
Alltså nu älskar jag ju chicklit och ibland ju omognare desto bättre. Men ibland längtar man ju efter nåt mognare. Dock att det blev mer som en blogg/manifest än en avslappnande bok.
Skicka en kommentar