När jag var liten, tio eller så, så äntrade jag vuxenvärlden. Jag spatserade inte in på något lungt vis, utan jag hoppade rakt in i den på biblioteket i den lilla by där jag bodde som liten. Jag hade spanat länge åt vuxenavdelningen och närmat mig den genom att sticka in en tå, eller så, men inte vågat längre.
Så en dag klev jag in. Vuxenlitteratur. Jag tog en bok ur hyllan, trodde inte något alls om det. Vuxenböcker är tråkiga, det visste man. Mamma läste en massa med svåra ord och tråkiga beskrivningar. Jag lånade den och tänkte att den skulle vara tråkig som fan.
Borta med vinden. Den bästa bok jag någonsin läst. Jag blev löjligt förtjust i Scarlett och svor för mig själv att när jag blev stor så skulle jag bli som henne. Och Rhett. Rhett! Jag är fortfarande kär i Rhett. Jag berättade för mamma att jag nu var kär i Södern i USA, att jag skulle flytta dit. Hela min verklighet gick ut på att drömma om mitt plantage. Medan andra lekte lärare och doktor med sina nallar så var mina slavar på mitt plantage.
När jag åkte på smekmånad i oktober bilade vi från Maine till Florida. Med stopp i både Charleston och Savannah.
1 kommentar:
du är inte ensam...
Skicka en kommentar