Det finns böcker som jag tycker är dåliga, men som jag förstår varför folk gillar. Stieg Larsson skrev, enligt mig, tre mediokra böcker om en tjej som är tatuerad och en journalist. Visst, de är spännande, men jag tycker inte att de utmärker sig utöver andra svenska deckare (okej, de har ingen tjock och sur kriminalare). Men jag fattar varför man gillar dem. Hela historien med att Larsson dog innan han hunnit skriva färdigt, den där grejen.
Jag kan fatta varför man gillar Haruki Murakami. Jag gör det inte själv, men jag fattar grejen. Tisdagarna med Morrie - en skitdålig bok, men gillar man flumflum och finna sig själv så okej. Elsas värld och Denise Rudberg - jag förstår att man vill fly vardagen lite och läsa om rika och lyckade människor på ett väldigt dåligt skrivet språk. Jag förstår varför man läser dem. Linda Rosings bok och allt och alla de andra - såga mig med en motorsåg i benet hellre än låt mig läsa, ni skriver ju bara för att ni är kända och vill bli ihågkomna några veckor till, jag hajar grejen.
Men Paulo Coelho. Varför? Varför är han den bästsäljande författaren på portugisiska? Varför vill vi läsa Alkemisten? Varför var jag så dum att jag läste Alkemisten, hatade den och efter det läste Veronika bestämmer sig för att dö? Paulo Coelho - min mest överskattade författare. Alla hans böcker - de mest överskattade böckerna.
5 kommentarer:
Word!
Håller med om allt, allt förutom Murakami - me like, like, like!
Tisdagarna med Morrie är det största mysteriumet av alla, och Paolo Coelho. Och Stieg Larsson. Fattar inte.
//Anna
Hear hear på Coelho Jenny! Alkemisten är en av väldigt få böcker som jag börja läsa men sedan inte läst ut. Berörde mig inte alls. Läste trots detta hans "Elva minuter" en bakfull sommardag 2007. Den handlade om en Brasilianska som flyttade till Schweiz, börjar jobba som hora och får ett erotiskt uppvaknande. Alltså - NEJ!
Jag avgudade Coelho när jag var en religiöst ambivalent och i allmänhet osäker 14-åring, och har ganska varma minnen speciellt av "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Just den vågar jag nog aldrig läsa om, men jag läste några av hans andra böcker under förra sommaren och japp, det är rent dravel. Jag tror att den magiska ingrediensen som behövs för att man ska kunna uppskatta Coelho är just tro (eller behov av en sådan), och har man inte annat i grunden än en diffus bild av Jesus som en schysst kille så känns nog Coelhos alternativ-katolicism och "alla vägar leder till Gud"-prat ganska lockande. Som helnöjd ateist... not so much. :)
Stieg Larsson är inte direkt bra, men ger en schysst underhållning när det är varmt och jävligt ute.
Murakami fattar jag inte grejen med, men har inte försökt heller.
Coelho då... Ja. Ibland är han så dålig att korna kommer hem. Ibland riktigt bra. Jag tyckte om Veronika bestämmer sig för att dö och Elva minuter. Men Alkemisten och flera andra var rent slöseri med rymd.
Skicka en kommentar