Jag är antagligen helt fel person för att läsa Mike Larssons rymliga hjärta av Olle Lönnaeus. Jag tillhör antagligen helt fel läsarskara. Antagligen är det därför jag borde läsa den.
Jag hänger upp mig på Mike Larssons hjärta. Jag tycker inte alls att det är rymligt. På baksidan av boken står det att det ska vara stort. Jag tycker inte alls att det är stort. Jag tycker att Mike Larsson är irriterande och osympatisk. Jag försöker komma förbi det, försöker se de andra personerna i den här historien, försöker se det sannolika i det som händer. Det går inte. Det känns inte verkligt. Droppen är när en polischef kommer in i historien och han blir en karikatyr av en tecknad skurk från en Disneyfilm. Det är svart och vitt - nattsvart och bländande vitt.
Mike Larssons hjärta är inte så rymligt och Olle Lönnaeus övervinner mig inte.
För att se vad boken handlar om hänvisar jag er hit.
Jag hänger upp mig på Mike Larssons hjärta. Jag tycker inte alls att det är rymligt. På baksidan av boken står det att det ska vara stort. Jag tycker inte alls att det är stort. Jag tycker att Mike Larsson är irriterande och osympatisk. Jag försöker komma förbi det, försöker se de andra personerna i den här historien, försöker se det sannolika i det som händer. Det går inte. Det känns inte verkligt. Droppen är när en polischef kommer in i historien och han blir en karikatyr av en tecknad skurk från en Disneyfilm. Det är svart och vitt - nattsvart och bländande vitt.
Mike Larssons hjärta är inte så rymligt och Olle Lönnaeus övervinner mig inte.
För att se vad boken handlar om hänvisar jag er hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar