Mörka män

1987 släpptes boken "Inte utan min dotter" i Sverige. Då var jag sju år och jag tror inte jag läste den då, just då, jag blev nog tolvtretton eller så innan jag började fingra på min mammas bokhylla, började på måfå ta ut böcker och sträckläsa dem. Och "Inte utan min dotter" fanns i hennes bokhylla.

Jag minns att jag älskade den boken. Den grep tag i mig, drog min in och släppte mig inte förrän sida tvåhundratjugiett, eller hur många sidor det nu än finns i den. Det är nog en av de farligaste böckerna jag läst.

En av de farligaste böckerna för helt plötsligt fanns det en verklighet i Sverige om att mörka män från Mellanöstern var farliga, de kidnappade ens barn och ville inget gott. Betty Mahmoody, som skrivit boken, var så lätt att ta på. Hon blev bara kär, en vanlig människa, handlade utifrån sitt barns bästa.

Sent åttiotal och en film på det. En film som släpptes både i Sverige och USA 1991. Gulfkriget hade inte kunnat komma lägligare. Hatet och misstänksamheten mot Mellanöstern pyr och fräser. Ja, när vi ändå är igång, 1995 då släpps den svenska boken "Gömda", även här är en mörk man från Mellanöstern den som får stå för en hel kontinent. Det blir farligt att skaffa barn med mörka män. De kidnappar och slår.

Och de där böckerna, så himla farliga. Sätter sig som en nagel i ögat. En tanke i bakhuvudet. Hjälper till att rättfärdiga att vi byter tunnelbanevagn när vi tycker oss se en bombman. Hjälper till att tänka att det kanske är okej att införa förbud för ansiktsbeklädnad, det är ju förnedrande. Hjälper till att känna att det är okej att gå med i Facebookgrupper som "Vi som stödjer yttrandefrihet o anser att Lars Vilks får måla vad han vill". Den gruppen har 12,010 medlemmar. En av mina kompisar arbetar för organisationen "Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet", de arbetar för fred, säkerhet och nedrustning, de har 315 medlemmar. Det finns ingen grupp för vanlig yttrandefrihet på Facebook.