Lillebrorbok nummer ett

Mitt septemberprojekt drar ut på tiden och blir ett oktoberprojekt. Jag har börjat läsa Allt är upplyst, men det går segt. Det är inte det att boken är dålig, för det är den inte den lyser väldigt starkt, läs bara:

Nåväl, låt mig säga så så här: om Gud existerade så har han rätt mycket att vara ledsen över. Och om han inte existerar så tänker jag mig att han borde vara ledsen över det med. Så för att svara på din fråga så måste Gud vara ledsen.

Yankel! Hon slog sina armar runt hans hals som om hon ville dra sig själv in i honom, eller honom in i sig.

Brod upptäckte 613 variationer av sorg, var och en helt unik, var och en ensam i sitt slag, inte mer lik någon annan variant av sorg än den var lik vrede, extas, skuld eller besvikelse.

Det, ensamt är värt att läsa den här boken, som jag inte kan hjälpa att jag jämför med en av mina favoriter Kapten Corellis mandolin.

Lillebrorböcker

Det finns en hel del kända och fina böcker som har småsyskonböcker: de där som inte blev lika kända, lika bra, de som inte fick bli film. Jag har tänkt att två av dessa lillebrorböcker ska läsas i september.

Lillebror till Life of Pi (älska, älska) är Beatrice and Virgil som utkom 2010 och även denna skriven av Yann Martel. Läser för övrigt att Tobey Maguire kommer att spela Pi i filmen om Pi.

Lillasyster till fantastiska Extremely Loud and Incredibly Close är Everything Is Illuminated och ja, jag har hört av alla att den här inte är alls lika bra, men den är i alla fall värd en chans.

Så hej september - du kommer att bli småsyskonmånaden!

Men självklart bör alla läsa den

Till slut läste jag ut Eating animals/Äta djur. Det gick liksom inte så fort. De värsta avsnitten med detaljerade beskrivningar om hur illa djuren behandlas gick rasande fort att läsa, men däremellan blev det väldigt segt. Jag tycker det är lite tråkigt, kan tänka mig att många inte pallar med att läsa hela för att det är så segt emellanåt. Däremellan blixtrar det till, men det räcker inte för att bli jackpot i läsupplevelse. Ämnet är så tugnt att jag hade önskat att det hade varit lättare att läsa. Och det är ju inte omöjligt, kan Gellert Tamas skriva en sexhundra sidor tjock tegelsten om asylpolitik som man sträckläser bör det gå att skriva hejdundrade på varje sida om att äta djur. Fast klart den var bra. Jag hade jävligt svårt att äta kyckling, fisk och gris (de djur som tar upp störst del av boken, vid sidan av kalkon men det äter jag mer eller mindre aldrig) under tiden jag läste boken. Nu äter jag igen, men är mer medveten om att jag äter, vad jag äter och varför jag äter. Svårast att äta är kyckling. Har en känsla av att jag kommer att slänga de frysta kycklingfileerna som ligger i frysen sen innan jag började läsa boken.

Äta djur på bild i Prag.

Förra helgen var jag i Prag. Himla trevligt! Hade inte räknat med några bokinköp alls eftersom jag är rätt kass på tjeckiska språket, men hittade faktiskt två english book shops. I den ena såg jag direkt ett ensamt exemplar av Eating animals. Fingrade lite på boken, ställde tillbaka den i hyllan, gick ett varv i butiken, tog ut den från hyllan igen och köpte den. Jag hade liksom inget val. Började läsa den på nästa utservering och den hamnade direkt på ett antal instagram-bilder, bland annat för att den matchar mina hörlurar så perfekt. Lagt ifrån mig boken ett tag nu, men återkommer så fort den är utläst.

Äta djur?

Sent i går tittade jag på veckans Babel där man hade en intervju med Jonathan Safran Foer och hans bok Eating Animals/Äta djur (klicka här för att se intervjun) som även Sara tidigare skrivit om, samt en diskussion i studion med bland annat Per Moberg om att äta kött. Jag har fingrat på Eating Animals flera gånger senaste året men inte orkat köpa den av precis de skäl som Foer pratar om i intervjun - jag orkar inte ta till mig det här just nu. Vet att jag borde, vet att den kommer påverka mig kraftigt men jag vet också att jag kommer läsa den. Antagligen ganska snart. Det jag gillar med Foer är att han i intervjun även poängterar problematiken med att gå från köttätande till vegetarian bara på grund av hans bok (eller snarare på grund av de fakta han belyser). Det är ett ganska stort och drastiskt steg för en normalkonsument av kött, men att det inte heller är hans syfte att vända köttätare till vegetarianer. Snarare att få folk att reflektera, äta bättre kött, inte äta kött av ren vana utan mer som lyxvara. Och helst inte på restaurang där det är mycket svårare att kontrollera ursprunget på köttet. Jag gillar det här synsättet och tror att det är sunt och fullt applicerbart på många fler områden än bara att äta kött - allt från att hellre träna färre gånger men regelbundet istället för att bara pressa inför beach 2011, hellre sopsortera litegrann och tänka miljövänligt inom vissa områden än att känna stressen och pressen för att vara 100% miljövänlig och istället lida av dåligt samvete och kanske sluta med att inte orka göra något alls. För något år sedan läste jag ett reportage i Filter där man jämför ursprunget på tre olika sorters fläskfiléer i kyldisken, svensk fläskfilé, svensk ekologisk fläskfilé och dansk fläskfilé, genom att helt enkelt besöka tre grisfarmar som producerar just de tre olika typerna av kött. Jag har sen dess inte ätit dansk fläskfilé. Läs artikeln här, extremt läsvärd och intressant. Och så ska jag ta mig i kragen och klicka hem Eating Animals så fort jag samlat lite mer mod.

En bok att trycka ner i halsen på folk, nästan bokstavligen.

Som vegetarian måste man ju läsa Eating Animals av Jonathan Safran Foer, eller hur?

Jag tänker samla på mig argument att slänga i ansiktet på nästa person som attackerar mig med det sedvanliga "Men vaaaarför äter du inte kött, det som är så gott!" (alternativt "men grillat då? Det måste du ju bara äta!"). Målet är att bli riktigt jävla jobbigt påläst. Jag hoppas verkligen att den här boken är bra, jag älskade ju Extremely Loud and Incredibly Close. Sen väntar jag såklart på nästa roman, men ja, until then:

"You probably thought that chickens were chickens. But for the past half century, there have actually been two kinds of chickens — broilers and layers — each with distinct genetics. We call them both chickens, but they have starkly different bodies and metabolisms, engineered for different "functions." Layers make eggs. (Their egg output has more than doubled since the 1930s.) Broilers make flesh. (In the same period, they have been engineered to grow more than twice as large in less than half the time. Chickens once had a life expectancy of fifteen to twenty years, but the modern broiler is typically killed at around six weeks. Their daily growth rate has increased roughly 400 percent.)

This raises all kinds of bizarre questions — questions that before I learned about our two types of chickens, I'd never had reason to ask — like, What happens to all of the male offspring of layers? If man hasn't designed them for meat, and nature clearly hasn't designed them to lay eggs, what function do they serve?

They serve no function. Which is why all male layers — half of all the layer chickens born in the United States, more than 250 million chicks a year — are destroyed."

Lördagsläsning

Jag kan knappt tänka mig en bättre kombination - Jonas Hassen Khemiri möter Jonathan Safran Foer. Jag tror inte jag hade kunnat tänka ut en bättre kombination!

Mitt bok-VM

Söndagkväll och vi sitter i vår gula soffa och tittar på Tyskland - Australien. Vet att Tyskland kommer att vinna, men hejar på ödmjuka Australien. Så kommer jag att tänka på om VM spelats med författare. Vilken författare som passat var.

En typisk uppställning:

Målvakt


Vänster ytterback Mittback Mittback Höger ytterback


Vänster mittfält Mittfält Mittfält Höger mittfält


Anfallare Anfallare

Målvakten måste vara trygg. Lugn. Kunna läsa spelet och se snabba vändningar. Måste samtidigt kunna vara vig och ganska stor så att denne kan täcka målet.

Ytterbackarna måste vara stora, men inte lika stora som mittbackarna. De måste vara snabba, kunna löpa på kanterna och vara bra på inlägg.

Mittbackarna måste ha ett bra passningsspel, de ska vara stora och kraftfulla och hålla upp laget. De måste vara pådrivande och styr ofta anfallsspel från sin position.

Mittfältet är uppdelade i defensiva och offensiva. De defensiva ska vara spelförande och kunna bryta spelet. De offensiva ska vara tekniska, snabba och vara bra på passningar.

Anfallarna är de stora stjärnorna, de som gör målen, de som syns mest i pressen. De måste ha bra teknik och målsinne. Inte nödvändigtvis de som gör det grövsta arbetet, utan blir ofta servade en målchans.

I mitt lag. Målvakt. En lugn person, någon som ser spelet i sin helhet. Haruki Murakami. Hans farfar var budistpräst och jag tänker mig därför att han äger det lugn som behövs. Japan, vilket innebär att han inte är jättelång, men dock smidig och har skrivit så pass mycket litteratur att han måste anses större.

Backar. Ytterbackarna, någon som är snabba och bra på inlägg. Tänker mig någon som är snabb i käften, massproducerande, som Joyce Carrol Oates och Selma Lagerlöf. Mittbackarna, stora och kraftfulla, bra på passningsspel. Leif GW Persson är väl kanske inte världsbäst på passningsspel, men dock stor och skrämmande. Tänker mig även Cormac McGarthy, som ibland beskrivs som en av de största i sin tid.

Mittfält. Defensiva, de som kan bryta spelet, ställa frågor, vad händer nu? Analysa. Tänker att Roslund och Hellström skulle kunna samarbeta fint här. Offensiva då? Tekniska, snabba. Den mest tekniskt skickliga bok jag läst är Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära. En annan spelare jag känner skulle passa bra här... känner att jag vill få in fler kvinnor i spelet. Tove Jansson. Inte så snabb, kanske, snare långsam, eftertänksam, kanske mer en back? Nej, jag tror det kan funka.

De stora stjärnorna, de som syns. Någon som kom till mig direkt var Jens Lapidus. Ingen jättestjärna, men duktig på att synas i media. Sen måste jag ju ha en storstjärna. Någon som alla tittar på, skakar huvudet och undrar hur denna får till det. Det får bli William Shakespeare. Ofta nämnd som världens bästa författare. Jag tänkte bara ta nutidsböcker, men det här laget blir nog inte komplett utan vår Shakespeare.

Haruki Murakami


Joyce Carrol OatesLeif GW Persson Cormac McGarthy Selma Lagerlöf

Tove Jansson Roslund och Hellström Jonathan Safran Foer


Jens Lapidus William Shakespeare