Semesterläsning

Jag och Evelina var på en liten semester förra veckan. Hela veckan bestod mest av att vi låg ner på varierade platser, tänk solstol/säng, med antingen nån dokumentär i hörlurarna eller en bok i handen. Jag läste vår bokklubbsbok Neil Gaimans American Gods större delen av tiden eftersom den faller inom det Cia kallar för bok (över 500 sidor) och det tar sina minuter, även om man som jag läser rätt fort. Om den säger jag inte pip förrän vi har träffats i grupp och ventilerat så ni får hålla till godo med nedan så länge.

Sen läste jag Nine uses for an ex-boyfriend av Sarra Manning för att liksom väga upp lite och det kan ju vara den mest missledande titeln EVER. Det fanns för det första knappt en ex-boyfriend under de första två tredjedelarna av boken och den sista handlade mest om hur huvudpersonen skulle få tillbaka honom. Inte en gång fanns det nåt som handlade om vad man skulle kunna använda dom där exen till. Sarra Manning lyckas skriva en chicklit som är så våpig på det dåliga sättet att jag ibland kände för att riva sönder den. Tjej är ihop med kille, är tjock, killen vill inte ha henne, tjej bantar och tränar och blir snygg, tjej får uppmärksamhet. Jag känner: nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sin fantasi. Läs inte.

Som tur är hade jag även med mig Tina Feys Bossypants så jag kunde väga upp det dåliga tramset med ett mycket smartare. Jag gillar ju inte att veta nåt om böcker jag ska läsa. Jag läser sällan baksidestexter och undviker aktivt diskussioner/inlägg/twitter om böcker jag vill läsa, men det är ju helt omöjligt att missa att ungefär alla rekommenderar Bossypants så jag hade väl ganska höga förväntningar kan man säga. Jag trodde den var bra, och den var verkligen bra, men jag hade ingen aning om att den skulle vara så himla rolig. Evelina ba stirrade på mig när jag fnissade högt ungefär varannan sida. Jag rekommenderar såklart också den boken, inte bara för att den är rolig, men för att Tina Fey också har lyckats skriva en bok om en kvinna i karriären utan att den handlar om en KVINNA i karriären. Den handlar om en person. Det tycker jag nästan är det allra bästa.

Sen läste jag två Sidney Sheldon-böcker och en Marian Keyes och började på David Levithan och John Greens Will Grayson, Will Grayson hos mina föräldrar i helgen. Well, det var nog det.

Veckan boktips v. 52

Det är så himla skönt att hitta läslusten igen. Jag vet liksom inte riktigt vem jag är när jag hellre tittar på random tv3-produktion än att läsa en bok. Det är lite som om Nalle Puh skulle vakna en dag och ba honung? Nä, det vill jag inte ha. Min universallösning på läslustbrist har alltid varit och kommer alltid att vara chicklit. Lätt, snabbt, relativt smärtfritt (minus lite tårar här och där).

Om du också känner att julen är ganska mycket annat än stressfri och tycker att Kalle Anka-pocket är lagom svårhetsgrad på läsningen så tycker jag att du ska ta och inhandla Nick and Norah's infinite playlist av Rachel Cohn och David Levithan. En bok om att vara ung och vuxen och liten och stark och självständig och behövande och kanske en smula kär. Lika lättläst som Kalle, lika personligt skriven som en dagbok. På det bra sättet.

Och eftersom det är jul and all så kan jag ju tala om att boken även finns som film ifall du hellre stirrar in i en skärm än att bläddra i en lagom tjock bok.