Veckans boktips

Det har inte varit ett så bra läsår för mig, 2012. Det har mest varit halvkassa chicklits och ungdomsböcker som visserligen har varit bra, men sällan gett mig det där tillfredställandet som jag får av wow-böckerna. Wow-böcker är dom jag kommer ihåg efteråt. Dom jag kan slängas tillbaka in i bara genom att lyssna på en sång som jag lyssnade på när jag läste, eller en doft jag kände då. Eller så. När jag åker tåg och det regnar och är skymning känner jag till exempel den där trånande fina känslan i hjärtetrakten jag hade när jag läste Nicole Krauss The History of Love. Om jag åker buss 76 och sitter på höger sida vid fönstret och lyckas titta upp och ut över vattnet vid Katarinavägen kan håret på armarna resa sig precis som dom gjorde när jag läste James Freys The final testament of the holy bible. Nu har jag hittat två en ny älskling; R.J Palacios Wonder. En bok som fick hjärtat att bulta lite hårdare. En bok med en fantastisk berättarröst. En bok jag inte kan rekommendera nog mycket.

Köptips för den late

Enligt upprepad efterfrågan vill jag härmed tillhandahålla en wishlist på Amazon som ni bara kan klicka "Add to basket" för att härmköpa. Om jag hade varit ni hade jag kört klick-klick-klick-klick-klick-klick-klick-klick. Var-så-goda.

Veckans boktips v.25

Det här med "veckans" kanske borde försvinna ur tipsandet i och med att jag är ungefär lika regelbunden med det här som vad bävern i mamma och pappas trädgård är i sitt uppdykande, men whatever. Jag vill hemskt gärna att ni nästa gång ni sitter med fingrarna på tangenterna för att söka fram nästa läsupplevelse skriver in Good girls do swallow av Rachael Oakes-Ash. Nej, det handlar inte om porr. Det handlar om hur himla förvrängd vår syn på kroppar, hälsa och ätande kan vara.

Jag har varit förskonad från det som klassificeras som ätstörningar. Jag är hemskt glad över det, men därmed är det inte sagt att jag alltid har haft en normal relation till mat och träning. Jag har räknat kalorier och haft matdagbok och tränat i flera timmar i taget. Jag har hetskäkat upp chipspåsar utan att egentligen ens känna smaken av det. Jag har läst näringslära och grottat ner mig i olika kosthållningsteorier. Kort sagt, jag har lagt alldeles för mycket tid på nånting som egentligen handlar om att se till att kroppen får i sig bra bränsle och som ska ge njutning, inte kaoz.

Good girls do swallow är en bok som både är rolig och sorglig och för mig blev det en konstant reminder om vad som egentligen är viktigt. Jag hoppas iallafall några av er beställer den här, för det är himla bra läsning och definitivt en bra motvikt till normal tjej blir smal får kille-chickliten som finns därute. 

Veckans boktips eller Äntligen!

Ibland läser jag böcker för att jag behöver komma bort från verkligheten och leva i nån annans huvud än mitt eget för en liten stund. Ibland läser jag för att jag vill skratta, ibland för att få ut tårar som bränner i halsen och bakom ögonlocken. Oftast tycker jag om det jag läser. Men så ibland så kommer det en bok som liksom är så speciell så den är helt omöjligt att lägga ifrån sig. En som får mig att skratta och gråta och som är så verklig så den bara sätter sig på näthinnan och innanför ögonbrynen och runt hjärtat och mellan revbenen. En bok som the other hand av Chris Cleave.

Om ni inte går direkt till bokhandeln och köper den här boken så kanske jag måste kasta dålig karma efter er forever and ever. Oh, och om ni nånsin avslöjar handlingen för nån som inte har läst den så kommer ni drabbas av bokgudens vrede. Okej, go shop little bookies.

Veckans boktips v. 4

Böcker har sedan jag var liten varit min räddning min kompis min styrka min svaghet mitt stöd. Jag lärde mig läsa genom att stava mig igenom en Dennis-serietidning (ni vet, Dennis som bodde granne med en sur gubbe) och sen var biblioteket för mig vad en godisbutik är för en random icke-bokmalsunge. Framförallt så älskade jag Maria Gripes böcker. Mamma har berättat att hon vid ett tillfälle var uppriktigt orolig för att jag gick för mycket in i boken när jag låg och hulkgrinade i soffan till Tre trappor upp med hiss av just Maria Gripe. Boken utspelar sig 1937 och handlar om Lotten som flyttar med sin mamma in till stan för att mamman börjar jobba som hushållerska i ett rikt hem, med hiss till och med. Eftersom det var cirka femton år sen jag läste den här senast så kan jag inte rekommendera den mer än att säga att jag själv är sjukt sugen på att läsa om den i ett fåfängt hopp om att den ska påverka mig lika mycket nu.

Jag har googlat lite och varit inne på varenda nätbutik och kollat och det verkar inte som om just den boken går att köpa längre, men jag hittade den på Bokbörsen och den bör finnas på biblioteken fortfarande.

Veckans boktips v. 3

Jag var hemma hos en kille jag gillar häromdagen och eftersom det var tråkig hockey på teve så började jag botanisera lite i bokhyllan istället. Ni vet uttrycket Don't judge a book by its cover? För det första är det ju fel i just bokfallet, för alla vet ju att det är omslaget och titeln som påvisar om boken är bra eller inte. Men skit i det nu, det jag ville säga var att det för oss boknördar översätts till Don't judge the owner by their bookshelf. Vilket i och för sig också är helt fel, eftersom en persons boksmak är skillnaden mellan bekant och bästis. I-alla-fall. I hyllan jag botaniserade i (mycket bra utbud) hittade jag Erlend Loes Gör vad du vill och medan teven visade hockey så läste jag bok. Och sen tog hockeyn slut och då läste jag bok iallafall. Det här med att vara trevligt sällskap är klart överskattat iallafall.

Gör vad du vill är en bok som går fort fort fort att läsa. Den är, precis som alla andra Loes böcker, genialisk i sin språkliga simplicitet. Den är ensam och sårbar och rolig och lite hoppig och helt klart värd att åka med i korgen nästa gång du handlar böcker.

Veckans boktips alltså: Gör vad du vill av Erlend Loe.

Veckans boktips v. 1

Och så var det nytt år och nya tider och nu ska vi ta tag i våra liv och bli nyttiga och känna oss PEPP! Fast iallafall jag helst bara vill gå hem och dra mitt (nya, fluffiga) täcke upp till hakan och läsa en bok och prokrastinera Det Nya Livet™ ett litet tag till. Och den perfekta boken att starta året med är Daniel Åbergs Vi har redan sagt hejdå som jag köpte från författarens egna webshop och fick boken jättesnabbt och med en liten handklottrad hälsning från the author himself. Just nu är tyvärr den shoppen lite stängd, men den kommer återuppstå snart igen.

Vi har redan sagt hejdå har allting en bra bok behöver. Jag läste ut den på två timmar inatt för jag "bara skulle läsa ett kapitel" och sen kunde jag inte sluta. Jag ÄLSKAR Daniels språk. Jag tyckte om det redan när jag läste hans debutbok Dannyboy och kärleken, men då var jag inte lika förälskad i storyn som jag blev nu. Vi har redan sagt hejdå är en bok om livet, om ensamheten och närheten och rädslan och glädjen och sorgen. Det är en hittepå-roman, jag vet det. Men det känns som att allting som står är sant och verkligt och händer i så många huvuden och hjärtan i realtid.

Jag är mycket glad att jag startade läsåret 2012 med Daniel Åbergs ord. Jag tycker att ni ska göra det också.

Veckan boktips v. 52

Det är så himla skönt att hitta läslusten igen. Jag vet liksom inte riktigt vem jag är när jag hellre tittar på random tv3-produktion än att läsa en bok. Det är lite som om Nalle Puh skulle vakna en dag och ba honung? Nä, det vill jag inte ha. Min universallösning på läslustbrist har alltid varit och kommer alltid att vara chicklit. Lätt, snabbt, relativt smärtfritt (minus lite tårar här och där).

Om du också känner att julen är ganska mycket annat än stressfri och tycker att Kalle Anka-pocket är lagom svårhetsgrad på läsningen så tycker jag att du ska ta och inhandla Nick and Norah's infinite playlist av Rachel Cohn och David Levithan. En bok om att vara ung och vuxen och liten och stark och självständig och behövande och kanske en smula kär. Lika lättläst som Kalle, lika personligt skriven som en dagbok. På det bra sättet.

Och eftersom det är jul and all så kan jag ju tala om att boken även finns som film ifall du hellre stirrar in i en skärm än att bläddra i en lagom tjock bok.

Veckans boktips v. 51

Beware bokhandlare, jag har kommit in i en läsfas igen (hurra!). Egentligen tror jag att det började med boken jag blev tilldelad på vår bokcirkus!träff förra gången. Nu kommer jag inte ihåg titeln, men jag läste ut den dagen efter jag fick den iallafall. Och jag kommer ihåg att jag gillade den, trots att det inte alls är min typ av bok. Ah well, det kommer ett inlägg på den också så småningom, det var inte det jag ville säga nu. Det jag vill säga nu är att jag tycker att ni allihop ska köpa Fup - A Modern Fable av Jim Dodge i julklapp till er själva för det är en hemskt bra bok.

Den är liten och göllig och snabbläst och fin och lite sorglig och med mycket hittepå, precis som det ska vara i juletider. Om ni liksom jag är lite kära i Andrew Kaufmann, Tao Lin och Erlend Loe tror jag att det finns en chans att ni får en ny crush här.

Veckans boktips v. 46

Som Sara förklarade så var jag en smula upptagen med att leva förra veckan. Jag var i Prag och tittade på makabra saker. Eh, alltså pragianer måste vara lite sådär "speciella" för vi hittade förutom en kyrka gjord av människorester även ett tortyrmuseum och en konstutställning som bestod av döda djur och könsdelar i olika formationer. Men skit i det nu. Resandet fick mig att tänka på när jag var i L.A förra året ungefär samma tidpunkt. Där köpte jag A Tiny Bit Marvelous av Dawn French. En bok om en helt onormalt normal familj skriven lite i dagboksstuk, fast med tre olika berättare; mamma, dotter och son. Det kan till en början tyckas vara jävligt rörigt, men när man väl lärt sig så vill man inte ha det annorlunda.

Det är en bok som fick mig att känna en himla massa. Jag var irriterad på dottern och på sonen och på mamman och sen tyckte jag synd om dottern och mamman och sonen och sen gillade jag dottern och sonen och ja, kanske mamman också. Det är en speciell bok som jag förstår om man inte gillar, men det kan också vara en sån där bok som liksom är lite olik andra böcker och funkar perfekt som mellanbok. Ni vet en sån man läser mellan två ganska tunga böcker. Dessutom är den perfekt att slänga med i ett bokpaket för att bredda blandningen en smula.

Om jag inte har helt fel så släpptes boken på svenska rätt nyss och här kan ni hitta den översatta varianten (En liten smula underbar) om man hellre vill ha det på det viset.

Veckans boktips v. 44

Ibland när jag läser böcker så känns dom liksom ingenting i maggropen och sen när jag tänker på dom i efterhand så kan jag få lite moderskänslor och ba men stackars lilla bok, jag tyckte ju om dig egentligen varför var jag så elak när jag läste dig? Och sen finns det böcker som inte blir bra förrän dom har fått sätta sig i medvetandet och som liksom hoppar upp likt gubben i lådan ur minnet gång på gång på gång på gång på gång. Super Sad True Love Story av Gary Shteyngart är en som passar in på bägge. Jag har skrivit om boken här på bokcirkus! tidigare och gav den då betyg 3 av 5, men så här i efterhand så känns det som om den borde fått högre betyg för jag tänker på den säkert flera gånger i veckan. Den är samhällskritisk på ett futuristiskt sätt. Den handlar om ensamhet och cynism och lämnar inte direkt efter sig en mysig känsla i bröstkorgen. Snarare tvärtom. Men känslan lämnar mig inte.

Jag rekommenderar den här boken för att den inte vill släppa taget och för att den blir bättre och bättre i retroperspektiv, hur nu det är möjligt. Dessutom är den snygg och har en tuff titel.

Veckans boktips v. 42

Alltså jag har boktipsat i typ såhära jättemånga veckor nu och inte en enda gång har jag skrivit nåt om Haruki Murakami. Det är duktigt gjort av mig tycker jag, eftersom jag ungefär älskar honom. Men alla är sammalika ju! eller Men dom är ju askonstiga! kanske ni tänker nu och om det känner jag såhär: ja? Det är dumt att ändra ett vinnande koncept tycker jag och köper alla hans böcker sådär bara rakt av. Det är klart att det finns nivåskillnader; Norwegian wood, till exempel, är nog hans lättaste bok och den jag rakt av rekommenderar att man börjar med som Murakami-rookie. Eller möjligtvis Dance dance dance.

Hard-boiled Wonderland and the End of the World är förmodligen den knepigaste. Och den jag tänker tipsa om idag. Det är dubbla världar trippla världar förföljelse spänning kåthet smarthet relationer. Och så Haruki Murakamis fantastiska språk på det.

Seså, köp läs gilla. Varsågod.

Veckans boktips v. 40

I St Kilda, Melbourne, finns det ungefär fler uteserveringar än vad det finns invånare. Små bakgator är gömmor för mysiga frukostställen, högtrafikerade fyrfiliga vägar kantade med ställen som för en spottstyver producerar bättre mat än vilken genomsnittlig svensk restaurang som helst. En trottoar är en perfekt plats för en bänk eller två och lite bord. Inget konstigt med att gångtrafikanterna får kryssa emellan servitörerna.

Det finns också en bokhandel som ligger på Acland Street, en gata kantad av palmer och med husfasader fulla med blinkande skyltar och robotcirkusar. Att gå in där är som att bli ombäddad i bomull. Sekunden innan har du duckat för en duva och försökt undvika att krocka med en unge på skateboard, försökt utestänga gatumusikanter och butiksuntzet och allas skratt. Tystnaden i just det lilla hörnet är nästan högre än ljudet utanför och det tar några minuters planlöst velande framför skivväggarna innan du kan fokusera på böckerna. Och allvarligt, BÖCKERNA!

Om du tar ett och lägger ihop med två så kanske du, liksom jag, drar slutsatsen att det finns oändliga möjligheter att läsa en bra bok på en mysig uteservering? Då tänker du rätt.

En av dom första böckerna jag fick i handen på Readings var David Sedaris Me talk pretty one day. En dysfunktionell självutlämnande bok som fick mig att skrattspruta kaffe över hela bordet redan efter några sidor. En bok som känns i magen emellanåt, frambringar ett visst behov av skämskudde närvarande men framförallt som är jävligt rolig. Det var förresten den här boken som fick mig att hitta Augusten Burroughs, så om ni gillar honom kommer ni gilla Sedaris också.

Seså, hopp och köp och gå och sätt er på ett kafé och låt boken vara det där roliga sällskapet.

Veckans boktips v. 39

Om du liksom jag gillar böcker med lite konstiga huvudpersoner där mycket av det som sägs faktiskt inte sägs så kan The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky vara nåt för dig. Eller vi säger såhär; om man gillar Jonathan Safran Foer eller Mark Hadden så gillar man den här. Ett sånt fint porträtt av utanförskap som är innanförskap som ger leenden och hugg i hjärtat samtidigt. Och om man är lite mer boknördig än vad jag är så kommer säkert alla bokreferenser tillföra ytterligare en dimension. Jag vill dock passa på att varna att den är lite trög i starten. Men fortsätt läs, snälla, för det blir så himla himla mycket bättre.

Veckans boktips v. 38

Igår var jag ute och åt världens godaste middag med ungefär världens bästa sällskap och som alltid när vi träffas så pratar vi böcker. Vi tipsar varandra och sen sitter vi på helspänn i väntan på omdömet. Man vill ju liksom vara en bra tipsare som har känsla liksom. Men iallafall, igår när vi satt där och pratade om Middlesex och Caribou Island och ångest som är värre än rövardotter-Birk (hemsk person, hemsk!) så kom jag att tänka på en bok som jag inte har läst på flera år och så kom jag att tänka på att jag gillade den när jag läste den, men ännu mer nu i efterhand.

Louis De Berniéres är upphovsmannen till Kapten Corellis Mandolin och den är ju bra och rätt klassisk och så. Men han har också skrivit Partisan's Daughter som var boken jag kom att tänka på igår. Den är rå fast fin och lite skrattig i magen fast lite jobbig och ung fast gammal på samma gång. Nu vet jag att jag kommenderar er att LÄSA! ungefär allt jag rekommenderar, men den här tror jag verkligen är en gillbar bok oavsett vad man gillar i vanliga fall.

Dessutom är den snygg.

Veckans boktips v. 37

Nu har vi ju tipsat ett tag om ganska enkla böcker. Böcker som man kan använda till att dyka in i och försvinna från verkligheten för att det faktiskt är just det böcker oftast är bäst till. Men ibland är det lite bra med en verklighetscheck också.

För ungefär fyra år sen bodde jag i Melbourne. Jag var tjugofyra år och hade nån form av framgångssaga i ryggen med ettusen kvällar av skratt och ett jobb jag gillade. I nån annans ögon var jag säkert jättelycklig. Bara det att jag var inte det. Jag var ledsen och irriterad och arg och besviken och allt möjligt som jag inte kunde reda ut just där och då. Jag pratade engelska bättre än svenska och bad mamma skicka lite böcker på svenska som jag hade hört om, just för att inte tappa svenska i skrift för mycket. Bland annat bad jag om Stefan Einhorns Konsten att vara snäll, men det fattade inte min mamma så hon skickade Medmänniskor istället. Och så efter en truly pissig dag slängde jag in väskan på sängen och gick ut och satte mig på balkongen. Med solen snett in i ögonen och en eftermiddagsvarm tegelvägg i ryggen öppnade jag den boken och efter tjugo sidor så grät jag så jag skakade.

Är boken SÅ bra? Kommer den påverka dig SÅ mycket? Probably not. Är jag en sån där person som dwellar i självhjälpsböcker och inte kan vänta nog på nästa anledning att skylla ett beteende på? Nej. Men den här boken var fin. Och för mig kommer den alltid vara ett avstamp i att tackla livet på ett kanske lite bättre sätt än innan.

Veckans boktips v. 36

Eh hej på er? Jag råkade visst försvinna lite bortom bokvärlden några veckor. Ibland är det så med läsning, man har liksom inte tid för livet tar över. Eller så har man läst en dålig bok och totalt tappat sugen. Eller så får man lite prestationsångest. Eller så. Men nu är vi tillbaka och nu ska det bli ordning på torpet igen.

Jag antar att några av er, liksom jag, känner av lite av den där höststressen. Ni vet när man ska börja träna och laga femtioelva grytor och prestera på jobbet och hälsa på mormor och borsta kaklet med tandborste eftersom man är så jävla utvilad efter sommaren. Ahmen eller hur? Då är det ganska skönt att plocka fram en bok som skriker relax and enjoy the ride! Typ som Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Jag antar att boken kanske främst vänder sig till ungdomar eftersom huvudpersonen är nästan sjutton, men det tycker jag att vi skiter fullständigt i. Det här är en bok att läsa om man vill skratt och gråta och känna. Den är äkta utan att bli sådär överdriven som tonårsböcker annars tenderar att bli. Och språket, låt mig säga såhär: om jag kunde skriva som Jenny skulle jag aldrig önska mig nåt mer i hela mitt liv.

Klick och köp, folket!

Veckans boktips v. 29

Jaha, vi hoppade över en liten vecka igen då. Så blir det när man, det vill säga jag, har semester. Dessutom var jag faktiskt tvungen att läsa lite böcker så jag har nåt att tipsa om också, eller hur? Vi är ju mitt inne i semestertider och då passar det bra med en semesterbok. Jag vet inte med er, men semesterbok för mig är inte nån svår rysk tusensidorsbok. Nej, en semesterbok är en sån som man plöjer igenom på några timmar eller nån dag sådär och som lämnar en ganska behaglig känsla i magen. Som semester i allmänhet liksom. Tiden bara försvinner och kvar finns en ganska god känsla. Enough with the babbel already.

Veckans boktips: Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. En väldigt varm bok som fick mig att skratta högt vid flera tillfällen och knöt ihop hjärtat vid andra. Till en början störde jag mig på att jag läste den på svenska, men språket och historien tog över och i slutet kände jag inte ens av det. Så bra tycker jag att den är. Men. Gillar ni engelska, läs den på engelska istället.

Jenny, den här boken är perfekt om du fortfarande inte har fått igång lässuget!

Veckans boktips v. 27 aka oldies but goldies

Den här veckan va, vilken skitvecka. Jag hinner inte läsa nånting och när jag väl har tid så är alla böcker jag försöker mig på dåliga. Det är absolut inget bra tecken. Och här är jag kanske lite konstigt, men det enda som hjälper för att få upp min läslust då är att läsa om en bok jag vet att jag älskar. Ja, jag läser om böcker. Ibland flera gånger, ibland massor med gånger. Jag älskar att krypa in i nån annans fantasi, slå bo där och bara låta mig själv känna. Väldigt ofta läser jag om böckerna för att få känna en specifik känsla. Just nu skulle jag behöva snällhet, finhet och ömhet. Förmodligen skulle jag ta till Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, men jag antar att ni har läst den allihop, så den tipsar vi inte om. Jag skulle också kunna välja James Freys My friend Leonard, men det är ett sånt jävla tjat om Frey här på bokcirkus! så den blir det inte heller. Och man borde nog ha läst Million little pieces först för att helt kunna älska den.

Men åh! Nu vet jag! Boken jag kommer läsa när jag kommer hem ikväll är Carlos Ruiz Zafóns The shadow of the wind. Den har ni säkert också läst, men om ni inte har det så gör det! Jag var helt fast. Läste på bussen, läste när jag gick, läste istället för att äta middag. Läste och lyssnade på musik. Jag hade en sån himla bra spellista till den här boken så nu räcker det med att jag hör inledningstonerna till en av sångerna för att jag ska känna känslorna i bröstkorgen. Tyvärr är den inte i spotifyversion för det var rätt längesen jag läste den, men jag ska se om jag inte kan knåpa ihop nåt åt er också.

Veckans boktips v. 26

Det verkar som om vi har gått på sommarledighet allihop här på bokcirkus!. Hemskt dålig stil av oss, tycker ni inte? Personligen har jag så mycket att göra så läsa är det absolut sista jag tänker på just nu, men för er som kanske har börjat er semester och har tid att läsa kommer här veckans tips. Den här veckan kör vi på tema känslostorm.

Her fearful symmetry av Audrey Niffenegger är faktiskt lika bra som A time traveller's wife, för att inte tala om hur fina omslagen är. Audrey Niffenegger är inte en författare man ska läsa om man gillar uppenbara happy stories. När jag läste den här boken blev jag faktiskt arg på författaren flera gånger under bokens gång för att hon låter den ta den riktningen den tar. Det är en bok som får iallafall mig att känna saker. Jag var arg och ledsen och vemodig och glad och irriterad. Och nånstans invävt i allt det där finns det även lite lycka. Och en jättebra författarröst som har en förmåga att varva verklighetstrogenhet med hittepå. All of which jag gillar i en bok.

Happy reading!