Maken

Maken var en förbaskad bok att komma genom. Jag tror att det tog mig ett år. Min kompis lånade den i någon vecka, jag la undan den några gånger, jag orkade bara inte. Så gick jag och blev mellan böcker och tvingade mig själv att ta med den på bussen och i sängen och nu är den äntligen utläst.

En fin rad kan sammanfatta det hela: Jag är bitter på livet som skapade oss för varandra men gjorde det så klantigt att vi inte passade ihop.

Segböcker med svettband

Det finns vissa böcker som jag segar mig genom. Skulle de här böckerna springa maratonlopp i mitt liv skulle de vara tjockisar med svettband som springer i kola. Det tar flera månader innan de blir genomlästa och under tiden som jag har dem på löprunda hinner en massa små, lätta böcker susa förbi samtidigt. Värst var nog Jeffrey Eugenides Middlesex som, även om det var en fantastisk bok, tog mig säkert åtta månader att läsa.

Just nu läser jag Maken av Gun-Britt Sundström. Jag har med mig Maken på pendeltåget. Läser en sida. Tittar ut genom fönstret. Läser tre rader. Tänker på annat. Jag är inte ens halvvägs genom de 547 sidorna och jag började läsa den i februari någon gång. Under tiden jag levt med Maken har jag hunnit läsa ett tiotal andra böcker. Maken springer i kola. Med svettband.