Böcker goes tv och film

Såg ni En pilgrims död förra veckan? Jag gjorde, såklart. Blev inte direkt imponerad, men kommer att fortsätta kolla. Men när jag skulle kolla på första avsnittet insåg jag att jag precis hade missat första avsnittet av Örfilen, tv-serien som baseras på en av de bästa böckerna jag läste förra året med samma namn: The Slap/Örfilen. Har fortfarande inte sett första avsnittet, men det ligger kvar på SVTPlay ett tag till, och andra avsnittet sänds ikväll klockan 20, precis före En pilgrims död. En annan skojjig nyhet i veckan var att Fredrik Backmans bok kommer att bli film. Det blir nog roligt, tror jag. Om de hittar en bra Ove. 

Bästa boken 2012?

Nu när det börjar närma sig jul, nyår och ett sprillans nytt år är det dags att summera 2012. Det gör vi i bokcirkus! genom att svara på några mycket viktiga frågor rakt upp och ner, och här kommer den första frågan:


bokcirkus! svarar: 
Vilken är den bästa boken du läst 2012?


Cia: 112263 av Stephen King. En hypotetisk skönlitterär historia om huruvida det skulle vara möjligt att vrida tiden tillbaka till den 22 november 1963 och eventuellt förhindra mordet på John F Kennedy samt hur händelsen i sig skulle påverka framtiden. Mycket intressant.

Jenny: Jag säger Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet av Ida Säll. En väldigt tunn och fin bok med små berättelser om en barndom som liknade min.

Evelina: Det känns som att mitt 2012 blev ett rätt mediokert läsår, men jag väljer The Slap. Älskade läsupplevelsen och så fort jag ser boken i en butik blir jag lite varm i hjärtat och börjar fundera på vem jag ska köpa boken till.

Anna: Jag tänker främst på Jodi Picoults Nineteen Minutes och David Nicholls One Day. Min mesta favorit av de två är nog One Day. Inte för att det är värsta storverket men för att jag längtade efter den när jag inte läste och för att jag saknade den när den var slut.

Sara: Jag säger Chris Cleaves The other hand. För att jag liksom aldrig slutade läsa förrän den var slut, och för att jag grät och blev drabbad, och jag gråter rätt sällan till böcker.

Ge dig själv en örfil

Det är ett par månader sen jag läste The Slap, men boken ligger fortfarande där och skvalpar i hjärnan. Googlade just lite och det verkar som att den kommer ut på svenska lite senare i år under titeln Örfilen, men som vanligt förespråkar jag att läsa redan nu och då på originalspråk.

Precis som att boken finns kvar i min hjärna, var tjockisen (500 sidor ungefär) en sån där som gottade sig i min bokhylla ett bra tag. Ibland funderar jag på om böckerna måste jäsa till sig en stund för att bli bra? Att jag måste se dem ligga där i månader samtidigt som jag vankar av och an och funderar varför jag köpte boken och hur plågsamt det egentligen kommer bli att ta sig igenom den. Och sen när jag läser är det bra. Bättre än vad jag trodde, kanske just för att jag någonstans på vägen tappat hoppet om boken bara för att. För det här är bra. Bra-a-a-a. Det är som Shortcuts fast tvärtom. Börjar med en händelse där alla är samlade och ett barn får en örfil. Och jag älskar hur det berättas, hur tiden rullar framåt ur olika människor perspektiv. Hur inget överlappar och ändå hänger det ihop. Det här kommer bli en bok jag köper och ger bort i present till andra. Vilket är bra, börjar få slut på favoritböcker som jag köper och ger bort, haft flera fall då en person fått samma bok av mig två gånger. Nåja, läs The Slap nu gott folk. Läs.