Till Ann-Sofie från Lotta

Har precis läst ut Den hemliga historien, som Sara skrev fint om förra året. Och ja, jag gav den en femma. Jag köpte min bok förra året men har inte kommit mig för att läsa förrän nu, och omslaget är verkligen fulsnyggt på något nittiotalsvis.

I boken låg även ett grattis till studenten-kort samt att det fanns ett meddelande på insidan av pärmen:

Kan inte riktigt släppa det där meddelandet. För det första är jag vansinnigt nyfiken på vad Ann-Sofie tyckte om boken, och sen undrar jag verkligen om Lotta läst den innan hon gav bort den. Känns lite märkligt att be någon läsa den här och hälsa "Carpe diem". Men jag vet inte, det kanske bara är jag.

The Secret History

The Secret History (Den hemliga historien) av Donna Tartt klassade jag nog som en modern klassiker, när jag köpte den på loppis för 1 pund för några år sedan. Kanske är det därför den stått i min bokhylla sedan dess, jag har någonstans fått för mig att klassiker per definition är svårlästa. (Hej Jennys utmaning!) Så är dock inte alls fallet med Den hemliga historien. Jag gillade den mycket, och funderar på att snart ge mig i kast med Tartts The Little Friend. (Någon som har läst den? Är den bra?)

Den hemliga historien är underbart dekadent i början. De super, röker, är uppe hela natten och är smärtsamt bakfulla på föreläsningarna. Livet! Filosofin! Spriten! Någonstans i mitten börjar jag dock bli lite besvärad av dekadensen, de ständiga återställarna, uppgivenheten. Kanske är det därför som jag tycker om boken, för att den berör mig på något vis. Bortslängd ungdom är ett underliggande tema, och jag vill någonstans att det ska lösa sig på något vis. (Eller så blir jag bara sugen på att dricka två flaskor vin och läsa klassisk grekiska. Inte för att jag skulle fixa det, jag är dålig på att vara bakfull, men ändå.) Tartt fick mig att läsa nätterna igenom under semesterns sista skälvande dagar, och ja, då är det en bra bok. Modern klassiker eller inte.