Jag fick ett brev på posten med Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn. Först hade jag inte tänkt läsa den alls, men boken jag läste tog slut och den jag ville börja läsa hade inte anlänt till min brevlåda än. Så jag öppnade boken och skulle läsa några sidor. Ett par lästimmar timmar senare var den utläst.
Det står "Full av kärlekslängtan och lust" på framsidan av boken, ett utdrag av en recension. Det här är inte kärlekslängtan och lust. Det här är en bok med ett språk som jag hatälskar. Jag hatälskar nog hela boken. Kan inte sluta läsa, för jag vill veta vad som händer med henne. Hon som visar sig vara trasig inombords, på ett eller annat sätt. Språket är inget språk jag egentligen tycker om, ett språk som beskriver hur hon känner och fyllt av metaforer utan några egentliga beskrivningar. Fast å andra sidan är det precis det som jag gillar. Hur ett kapitel bara består av en enda mening och jag förstår precis vad som händer. Det blir kraftfullt. Och jag hatälskar slutet. Älskar böcker som inte snirklar sig från A-Ö utan är ett utdrag från en människas liv utan tydlig början eller slut. Men hatar att inte veta mer, hatar att ingen verkade reagera, hur en människa kan innesluta sig sådär? Isolera sina tankar och känslor. Nu ska jag inte spoila mer, men jag vet inte. Kan inte bestämma mig om den här boken. Skitsvårt att sätta betyg. Sätter 3 av 5.
1 kommentar:
Just hur texten är så rik att en mening gör att jag fattar precis, det gillar jag!
Skicka en kommentar