bokcirkus!

Läslördag

2012-02-04T14:00:00.004+01:00

Jag är ensam hemma i helgen. Har dessutom bestämt mig för att verkligen vara det idag. Ensam. Hemma.

Har därför som projekt att (förutom att at some point ta mig ut i det vackra vintervädret) läsa tre böcker. Lyssna på klassisk musik ska jag göra! Och läsa böcker! Låter flott, gör det inte?

Baka bröd ska jag också göra. Och dricka rödvin. Men bokläsningen SKA prioriteras nu, efter alldeles för många kvällar och helger utan läsning. (Borde således lägga bort datorn ganska snart, ehm.)

Jag ska läsa:
1. Andrew Kaufmans All my friends are superheroes (har kommit halvvägs, den är kort och fantastiskt annorlunda)
2. Catching fire av Suzanne Collins (del två i Hunger Games-trilogin, mycket förväntansfull)
3. bokcirkus! senaste bok.

Lite mer kaffe nu bara, så är det dags. Mmm. Läslördag.

Veckans boktips v. 4

2012-01-26T10:35:00.007+01:00

Böcker har sedan jag var liten varit min räddning min kompis min styrka min svaghet mitt stöd. Jag lärde mig läsa genom att stava mig igenom en Dennis-serietidning (ni vet, Dennis som bodde granne med en sur gubbe) och sen var biblioteket för mig vad en godisbutik är för en random icke-bokmalsunge. Framförallt så älskade jag Maria Gripes böcker. Mamma har berättat att hon vid ett tillfälle var uppriktigt orolig för att jag gick för mycket in i boken när jag låg och hulkgrinade i soffan till Tre trappor upp med hiss av just Maria Gripe. Boken utspelar sig 1937 och handlar om Lotten som flyttar med sin mamma in till stan för att mamman börjar jobba som hushållerska i ett rikt hem, med hiss till och med. Eftersom det var cirka femton år sen jag läste den här senast så kan jag inte rekommendera den mer än att säga att jag själv är sjukt sugen på att läsa om den i ett fåfängt hopp om att den ska påverka mig lika mycket nu.

Jag har googlat lite och varit inne på varenda nätbutik och kollat och det verkar inte som om just den boken går att köpa längre, men jag hittade den på Bokbörsen och den bör finnas på biblioteken fortfarande.

Den om hur man lugnar en småbarnsmorsa

2012-01-20T11:19:00.004+01:00

Jenny, don't you worry. Bjud hem mig på skrikbarnsbesök så ska jag fixa till det där åt dig ska du se. Bokdoktor Linn to the rescue. Och ja, givetvis ska ni andra få ta del av den lösningen också när den är klar. Så så, alla får vara med. (Men vissa småbarnsmammor är prio enligt lagen om vänskap.)

Alla stavfel i det här inlägget skyller jag på skrikbebis i mitt knä

2012-01-20T10:48:00.004+01:00

Linn har så jävla rätt i det hon skriver: har man tappat läslusten så krävs lite lättare böcker. Bara det att det där körde jag i höstas och nu är det bara svåra tegelstenar kvar i min hylla (har ingen bokhylla, väntar på att min man ska bygga en, så okej: kvar på golvet). Detta plus löfte om att inte köpa några nya böcker samt pinsam skuld på bibblo, vad göra, Linn?

Att bryta en ond cirkel av läslustbrist

2012-01-20T09:41:00.003+01:00

Jag har ju tidigare gnällt om att jag inte har nån läslust och jag har saknat den där känslan bara en bra bok kan ge. Ni vet när man läser på väg till bussen på bussen i hissen på lunchen på bussen i hallen i soffan. När Den Stora Saknaden infinner sig när boken är slut och ibland även en viss ilska över hur författaren har mage att inte låta mig fortsätta vänskapen med mina nya kompisar. Den känslan har jag saknat och därför gav jag mig fan på att jag skulle hitta den igen. Jag har lagt undan alla böcker jag vill läsa, men som av en eller annan anledning känns lite jobbiga (1Q84/Murakami/tjock och tung eller Mästaren och Margarita/Bulgakov/svår och seriös eller Naoko/Higashino/japansk) och satsat på säkra kort; läs författare jag redan vet att jag gillar och läs på svenska så det går snabbt. Ibland behöver jag läsa snabbt för ibland känns det som att jag har läst för lite och då blir det ännu en to do på listan som stressar mig och så blir jag mindre lässugen och ond cirkel. Läsa fort = läsa många böcker på kort tid = effektivt sätt att bryta ond cirkel. Nu är jag botad och böckerna jag har klämt so far 2012 är:

Daniel Åberg - Dannyboy och Kärleken

Daniel Åberg - Vi har redan sagt hejdå

Erlend Loe - Gör vad du vill

Erlend Loe - Doppler

Martina Haag - Martinakoden

Suzanne Collins - Hungerspelen

Suzanne Collins - Fatta eld

Suzanne Collings - Revolt

Lena Ackebo - Fucking Sofo

Samtliga böcker utom Dannyboy och Kärleken och Fucking Sofo får minst 4/5 i betyg av mig och om ni skiter i att köpa den sistnämnda så kostar hela receptet blotta 324 kronor på Adlibris. Ja, jag gjorde precis en testkorg till er, men tyvärr saknar Adlibris en dela varukorg-funktion så ni måste plocka ihop korgen själva.

Veckans boktips v. 3

2012-01-19T09:53:00.003+01:00

Jag var hemma hos en kille jag gillar häromdagen och eftersom det var tråkig hockey på teve så började jag botanisera lite i bokhyllan istället. Ni vet uttrycket Don't judge a book by its cover? För det första är det ju fel i just bokfallet, för alla vet ju att det är omslaget och titeln som påvisar om boken är bra eller inte. Men skit i det nu, det jag ville säga var att det för oss boknördar översätts till Don't judge the owner by their bookshelf. Vilket i och för sig också är helt fel, eftersom en persons boksmak är skillnaden mellan bekant och bästis. I-alla-fall. I hyllan jag botaniserade i (mycket bra utbud) hittade jag Erlend Loes Gör vad du vill och medan teven visade hockey så läste jag bok. Och sen tog hockeyn slut och då läste jag bok iallafall. Det här med att vara trevligt sällskap är klart överskattat iallafall.

Gör vad du vill är en bok som går fort fort fort att läsa. Den är, precis som alla andra Loes böcker, genialisk i sin språkliga simplicitet. Den är ensam och sårbar och rolig och lite hoppig och helt klart värd att åka med i korgen nästa gång du handlar böcker.

Veckans boktips alltså: Gör vad du vill av Erlend Loe.

Prischock!

2012-01-18T17:59:00.001+01:00

Eftersom jag glömt bort att beställa nästa bokcirkus!-bok på det hära Internet tänkte jag vara smart och kila iväg till en butik och köpa den istället. Så jag skulle kunna börja läsa direkt och slippa vänta en vecka och sen känna sig lite stressad. Så jag gick till stora Akademibokhandeln här i Stockholm. Fantastisk butik! Blir lite lycklig varje gång jag är där. Får hålla mig i skinnet för att inte köpa upp hela butiken. Eller ja, idag var det inte så svårt att hålla sig i skinnet. Hade samlat ihop en rejäl hög med böcker, som jag inte hade en aning om att jag tänkte köpa när jag klev in i butiken, då jag fick syn på prislistan på pockets. Om jag hade köpt bokcirkus!-boken online hade den kostat 44 kronor. I butik kostar den 82. 82!!!! Det är alltså nästan dubbelt så dyrt. När hände det här? Jag har en bestämd uppfattning om att böcker i butik kostar en tjuga mer än på nätet. Men det dubbla? Är fortfarande i chock. Och 82 kronor fattigare (de andra böckerna ställde jag raskt tillbaka).

Fånge i hundpalatset

2012-01-17T08:00:00.000+01:00

Jag har aldrig läst något av Martina Haag tidigare. Varken bok, blogginlägg eller krönikor. Inte som jag minns åtminstone. Var därför ganska skeptisk när jag plockade upp hennes krönikesamling Fånge i Hundpalatset för att börja läsa. Några få timmar senare var boken utläst och jag hade både skrattat högt och haft högläsning för min kille som också skrattade högt. Den var faktiskt rolig. Och gick som sagt väldigt fort att läsa, vilket jag alltid ser som ett plus. Jag vet inte om jag skulle köpa den och ge bort till någon, men den fyllde sitt syfte. Underhållning.

Världens första bokcirkus!unge är här!

2012-01-16T19:38:00.002+01:00

Världens första bokcirkus!unge har kommit till världen, är i dag tre veckor gammal och har redan fått sig ett bibliotek. Ett väldigt litet bibliotek (två böcker) i och för sig, men ändå: ett bibliotek. En av de två böckerna fick han av gänget i bokcirkus! - Tove Janssons Vem ska trösta knyttet? något som jag och ungens pappa undrar ungefär varje natt, när ingen av oss egentligen orkar gå upp till bebisskrik.

Bebis första bok - vet inte något som skulle kunna vara en bättre present, faktiskt.

Månggifte och mord

2012-01-15T16:22:00.002+01:00

Minns faktiskt inte riktigt hur eller varför jag plockade på mig David Ebershoffs The 19th wife. Den har mognat hemma i bokhyllan i ett par år nu. Jag har fingrat på den ofta men alltid ställt tillbaka den eftersom jag inte riktigt har känt för att läsa 600 sidor om månggifte bland mormonerna i USA. Trots att jag anar att det på grund av just det ämnet som den en gång i tiden hamnade hemma hos mig.

Men så hände något strax för jul. Plötsligt kände jag ett enormt behov av att läsa boken. Sagt och gjort så påbörjades läsningen under julhelgen. Det gick till en början inte fort, verkligen inte. Men jag blev fast och förra helgen läste jag ut de sista fyrahundra sidorna i mer eller mindre ett svep.

Jag blir lite imponerad av den här boken. Av David Ebershoff som lyckas varva en mer eller mindre autentisk historiebeskrivning om framväxten av polygami i USA med någon slags påhittad deckargåta som utspelar sig i en nutida sekt som fortfarande utöver månggifte, som lyckas få en att tro att varenda ord som står där både är sant och intressant. Egentligen har jag ju väldigt svårt för historiebeskrivningar. Jag tycker de blir trista, torra och tråkiga. Men det här är så snyggt gjort med så enkla medel. Som att en specifik historisk händelse får uttryckas genom en påhittad Wikipedia-artikel.

Direkt när jag började läsa fick jag vibbar från The Time Travellers Wife / Tidsresenärens hustru. Egentligen har de inget gemensamt innehållsmässigt, men jag fick samma känsla. Att det här inte är en bok som jag kommer sträckläsa (fast jag tillslut gjorde det), men att jag ändå är helt bekväm med att läsa ett kapitel i taget utan att det alls går fort. Ofta brukar tjocka böcker som inte direkt gör att jag vill sträckläsa avskräcka mig direkt. Men här finns något som gör att man vill återvända till boken hela tiden, utan att nödvändigtvis just plöja alla sidor i ett svep. När den var utläst satte jag den raskt på min lista över favorit-böcker. Och sen började jag googla månggifte, mormoner och de historiska personer som beskrivs i boken som faktiskt levt på riktigt.

Veckans boktips v. 1

2012-01-04T10:42:00.005+01:00

Och så var det nytt år och nya tider och nu ska vi ta tag i våra liv och bli nyttiga och känna oss PEPP! Fast iallafall jag helst bara vill gå hem och dra mitt (nya, fluffiga) täcke upp till hakan och läsa en bok och prokrastinera Det Nya Livet™ ett litet tag till. Och den perfekta boken att starta året med är Daniel Åbergs Vi har redan sagt hejdå som jag köpte från författarens egna webshop och fick boken jättesnabbt och med en liten handklottrad hälsning från the author himself. Just nu är tyvärr den shoppen lite stängd, men den kommer återuppstå snart igen.

Vi har redan sagt hejdå har allting en bra bok behöver. Jag läste ut den på två timmar inatt för jag "bara skulle läsa ett kapitel" och sen kunde jag inte sluta. Jag ÄLSKAR Daniels språk. Jag tyckte om det redan när jag läste hans debutbok Dannyboy och kärleken, men då var jag inte lika förälskad i storyn som jag blev nu. Vi har redan sagt hejdå är en bok om livet, om ensamheten och närheten och rädslan och glädjen och sorgen. Det är en hittepå-roman, jag vet det. Men det känns som att allting som står är sant och verkligt och händer i så många huvuden och hjärtan i realtid.

Jag är mycket glad att jag startade läsåret 2012 med Daniel Åbergs ord. Jag tycker att ni ska göra det också.

Rapport från flickrummet

2011-12-29T21:48:00.005+01:00

Ni vet när man åker hem till sina föräldrar över julen? Bor i flickrummet, går till dukat bord när någon skriker Nu är det mat!, sover alldeles för länge och kommer hem lite för full på juldagsnatten? Känslan. Är ni med mig?

Jag har gått totalt in i detta tonårsjag. Efter att juldagarnas supersocialiserande var över plöjde jag två böcker som jag antagligen hade älskat om jag var sexton. Också. Cirkeln har jag velat läsa länge, en snackis 2011, och vad som verkar vara en välskriven ungdomsroman. Och den höll måttet, den höll måttet sådär att jag låg uppe till sent på natten och läste. En dag senare var den slut. Häxor ni vet, och magiska grejer. Och skola och ungdomar. Mycket bra ingredienser enligt mig. (Och ja, jag tycker om Harry Potter också, om ni inte räknat ut det redan.)

Efter denna tegelsten tog jag mig an nästa. The Hunger Games. Jag kan säga en sak, och det är att den inte direkt är lättare att lägga ifrån sig. Det gick inte! Även om jag förstår att detta inte är fiiiiin nobelprislitteratur, så spelar det ingen roll. För jag läser och läser och läser och känner att ja! Det var precis detta som jullovet skulle vara till för. Att sträckläsa. Och jag älskar ju ungdomslitteratur, vilket passar bra just detta jullov när poängen var att få försvinna in i andra världar ett tag. Ser fram emot att se den på bio i mars också, den känns som en bra historia att filmatisera. (Ser att den kommer lagom till min trettiårsdag, känns ju passande.)

Som en trulig sjuttonåring masade jag mig upp till frukosten klockan tio över elva i morse, The hunger games var utläst sent i natt. (Sen gick jag på bio med mamma och såg den senaste Twilightfilmen.) Jag erkänner, det är rätt skönt att få vara tonåring ibland, det är det faktiskt.

Veckan boktips v. 52

2011-12-28T11:42:00.003+01:00

Det är så himla skönt att hitta läslusten igen. Jag vet liksom inte riktigt vem jag är när jag hellre tittar på random tv3-produktion än att läsa en bok. Det är lite som om Nalle Puh skulle vakna en dag och ba honung? Nä, det vill jag inte ha. Min universallösning på läslustbrist har alltid varit och kommer alltid att vara chicklit. Lätt, snabbt, relativt smärtfritt (minus lite tårar här och där).

Om du också känner att julen är ganska mycket annat än stressfri och tycker att Kalle Anka-pocket är lagom svårhetsgrad på läsningen så tycker jag att du ska ta och inhandla Nick and Norah's infinite playlist av Rachel Cohn och David Levithan. En bok om att vara ung och vuxen och liten och stark och självständig och behövande och kanske en smula kär. Lika lättläst som Kalle, lika personligt skriven som en dagbok. På det bra sättet.

Och eftersom det är jul and all så kan jag ju tala om att boken även finns som film ifall du hellre stirrar in i en skärm än att bläddra i en lagom tjock bok.

Ett rum med Fritzl-varning

2011-12-27T07:32:00.000+01:00

Jack is five. He lives in a single, locked room with his Ma.

En bok som har endast de två meningarna som baksidetext måste man ju älska från början. Om jag hade varit Linn hade jag definitivt haft den som ett Veckans boktips-tips. Room av Emma Donoghue är skriven ur femårige Jacks perspektiv, med hans språk. Och jag kunde inte sluta läsa när jag väl hade börjat. Boken har blivit shortlisted för Man Bookers Prize 2010, listad som en av de tio bästa böckerna 2010 av New York Times och så vidare. Jag tror inte den har blivit översatt till svenska ännu, men det gör inget. Böcker med väldigt speciellt språk ska läsas på orignalspråk om möjligt, det är ju halva tjusningen. Ungefär som Precious. Och när jag tänker på det finns det egentligen ganska många likheter mellan just de två böckerna. Extrema situationer som berättas ur den utsattes perspektiv som något helt normalt. För att det är normalt, det är deras värld. Ligger den här boken hemma på hyllan är det bara att plocka upp och läsa den, perfekt för sträckläsning i mellandagarna. Annars är det bara att klicka ner den i varukorgen när ni köper en bok eller två nästa gång.

Uppdatering: Via twitter fick jag tips om att boken finns på svenska. Den heter Inlåsta och finns till och med på pocket. Men rekommenderar ändå att läsa på engelska. Såklart.

Monster

2011-12-25T12:00:00.000+01:00

Några veckor innan jul ringde min kille och sa att han köpt en present till mig. Det var boken Monster av Micael Dahlén. Jag hade faktiskt inte läst så mycket om boken innan, men hade fått tips om den på twitter när jag avslöjade mitt intresse för att läsa om brott och hemskheter. Och det hade han sett. Väldigt fint. Fin är också boken. Sjuhuhukt snygg faktiskt. Både på omslaget och inuti med röda kanter på bladen.

Micael Dahlén är professor vid Handelshögskolan i Stockholm och hade en hemlig fascination, som inte är så hemlig längre, för mördare. Gärna seriemördare. Så han träffar fem av dem, runt om i världen. Bland annat Charles Manson. Det här är ingen bok om snaskiga morddetaljer, utan fokus ligger på varför människor som begår den här typen av brott blir uppmärksammade, dyrkade och får någon slags kultstatus. Vansinnigt intressant. Inte minst andra halvan av boken då han går mer grundläggande in på varför det blir som det blir. Varför människor köper tröjor med Charles Mansons ansikte på, eller varför en japansk man som åt upp en kvinna han mördade skriver en kokbok som hamnar på topplistorna. Hur mycket av vår vardag som faktiskt domineras av mord. Jag skulle vilja skriva om precis allt som står i boken, men då skulle ni inte ha någon anledning att läsa den. Det här är en bok som man googlar ihjäl sig efter att ha läst den. Eller under tiden. Det gjorde jag, men jag kan rekommendera att inte bildgoogla på mördarnas namn om man har svårt för obehagliga detaljer. Det här är en bok som jag vill skrika till alla att de ska läsa, för det är så jävla intressant och det säger så mycket om hur människor fungerar. Och det är viktigt. Det här är en bok som är lättläst och alldeles lagom lång.

Sa jag att ni skulle läsa boken och köpa den till present till alla ni känner?

Eller ja, kanske inte till barn då.

Boken som bytte namn.

2011-12-22T10:24:00.004+01:00

När vi träffades för söndagsbrunch med bokcirkus! hade alla som bekant läst olika böcker. Jag öppnade paketet med Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Ett loppisfynd som Jenny ännu inte tagit sig an. En gammal bok, visar det sig.

För när jag googlar boken så inser jag att anledningen till att jag inte får några träffar på bokhandlarsajterna på boken, är att den faktiskt inte heter så längre.* Nu heter den Och så var de bara en. Det är ju mer likt den engelska titeln And then there were none. Förutom! Förutom att den svenska titeln plötsligt har en survivor. Intressant. (Varför har man gjort så?)

Argumentet är att man inte vill såra någon med en boktitel, och det är ju absolut legitimt. Jag undrar bara om man har ändrat översättningen/texten i boken också? För trots allt så åker dessa tio personer till "negerön". Och där finns det tio statyetter med "negerpojkar". Och versen som morden baseras på handlar också om negerpojkar. Är det någon som vet hur de har hanterat detta i nyupplagan? Om inte annat är den ju i de äldre upplagorna, likt den jag läste, ett tidsdokument. Något att visa barnbarnen när man förklarar hur ord kan ha olika laddning i olika tider, och hur man såg på människor förr i tin.

Boken ger mig samma tanke som Matilda gjorde nyss. Varför har jag inte läst den innan? Och varför känns det liksom som att jag har läst den? För det gör det. Sådana här klassiker är liksom redan lästa, utan att man egentligen vet vad som händer. Det är en läsvärd bok, den höll mig uppe i sträckläsning några timmar en natt, och den är väl värd sin klassiker-status. Den får 4 av fem bokcirkus!poäng. Sen är den kort också, vilket klassiker väldigt sällan är.

*För övrigt har boken på engelska också haft titeln Ten little niggers och Ten little indians enligt wikipedia, så där verkar man ha resonerat likadant.

Booker Prize 2011

2011-12-21T19:13:00.000+01:00

Jag har en tendens att falla för böcker som är skrivna av en författare som har fått Man Booker Prize. Därför plockade jag ut vad jag är övertygad om är sju fantastiska böcker av tidigare vinnare. Anledningen till att det den här gången blev sju böcker istället för sedvanliga fem är att jag är ganska ensam i gruppen om att uppskatta tegelstenar. Tre av dessa hade fler än 500 sidor och jag gissade att de skulle plockas bort ganska snabbt.

Boken vi till slut röstade fram är The Sense of an Ending av Julian Barnes som faktiskt är årets Booker Prize-vinnare. Och den är 160 sidor lång. Jag har inte ens läst på baksidan, men tror att det kan bli ett mycket bra sällskap under en av de kommande långhelgerna.

Veckans boktips v. 51

2011-12-19T11:20:00.005+01:00

Beware bokhandlare, jag har kommit in i en läsfas igen (hurra!). Egentligen tror jag att det började med boken jag blev tilldelad på vår bokcirkus!träff förra gången. Nu kommer jag inte ihåg titeln, men jag läste ut den dagen efter jag fick den iallafall. Och jag kommer ihåg att jag gillade den, trots att det inte alls är min typ av bok. Ah well, det kommer ett inlägg på den också så småningom, det var inte det jag ville säga nu. Det jag vill säga nu är att jag tycker att ni allihop ska köpa Fup - A Modern Fable av Jim Dodge i julklapp till er själva för det är en hemskt bra bok.

Den är liten och göllig och snabbläst och fin och lite sorglig och med mycket hittepå, precis som det ska vara i juletider. Om ni liksom jag är lite kära i Andrew Kaufmann, Tao Lin och Erlend Loe tror jag att det finns en chans att ni får en ny crush här.

Stolthet och Fördom och Zombier

2011-12-18T18:46:00.001+01:00

I mitt fina paket låg faktiskt en bok som jag själv försökt få in som bokcirkus!bok en gång i tiden. Nämligen Stolthet och Fördom och Zombier i samarbet mellan Jane Austen och Seth Grahame Smith.

Jag gillar ju när man har något klassiskt som man tar ett nytt grepp på. I det här fallet handlar det om att ta Lizzy och mr Darcys brokiga kärlekshistoria och göra det ännu besvärligare genom att slänga in ett gäng zombier och ett antal detaljerade illustrationer på hur det kan se ut när zombierna exempelvis festar på mr Bingleys tjänare.

Även om det onekligen ger boken en extra twist är det fortfarande grundhistorien som är fängslande och tilläggen är just tillägg som inte gör så stor skillnad.

Är du nyfiken - läs! Är du inte det - välj en annan bok till julläsningen.

Inte så lysande utsikter

2011-12-16T12:18:00.000+01:00

Som ni vet frångick Jenny alla bokcirkus! regler när vi valde böcker förra gången. Och som vi älskade det! Jag fick äran att välja inslagen bok först. Valde den tunnaste boken eftersom jag har jättesvårt att pressa mig igenom tjocka böcker just nu. När alla valt öppnade vi bokpaketen och jag blev jätteglad. Jätteglad! Fick nämligen The perks of being a wallflower. Tills någon, kanske Jenny eller Linn, påpekade att jag ju redan läst boken. Och bloggat om den. Mycket synd. Så jag bytte bok med Anna som tyvärr inte kunde vara med. Hon hade fått den tjockaste boken. Som dessutom var en klassiker. Charles Dickens Great Expectations/Lysande Utsikter. Dömt att misslyckas. Och så blev det också.

Trots att jag gillade boken från sida ett blev det för tungt. Språket var fantastiskt och samtidigt invecklat. Efter hundra sidor hade jag fortfarande inte riktigt greppat vad som hänt hittills och plötsligt hade jag läst tre andra böcker istället. Etthundratre sidor av drygt fyrahundra blev det. Någon gång vill jag läsa den. Men den här gången gick det inte.

The Perks of Being a Wallflower – igen

2011-12-15T10:00:00.000+01:00

Emma Watson spelar en av huvudrollerna i filmen som kommer nästa år.

Jenny delade ju ut olika bokklubbsböcker denna gången och jag fick Stephen Chboskys The Perks of Being a Wallflower. Himla glad för det är jag eftersom jag älskade älskade älskade den. Lille Charlie, huvudpersonen, han skriver så att man engageras och vill ta hand om. Varje kapitel inleds med "Dear Friend" – han skriver brev till någon som han egentligen inte känner. Han vill bara berätta för någon. Jag tycker att stilen och språket påminner om James Freys sätt att skriva och läser man denna blogg vet man ju att de flesta av oss älskar James. Så även jag. Det är en lättläst bok som är varm och fin samtidigt som det lurar ett mörker i bakgrunden. Charlie mår nämligen inte bra. När jag läste den gick jag och funderade på hur det skulle gå för honom. Jag berättade för min pojkvän att jag var lite orolig för huvudpersonen i min bok och förklarade mina farhågor. Charlie är så äkta. Charlie berättar lite om hur han mår i sina brev men mest berättar han om sina betraktelser. Rätt upp och ner. Helt enkelt.

Jag tänkte att jag skulle ge den 4,7 poäng eftersom jag har svårt att go all in. Men, whattheheck, jag ger den en femma.

Evelina har för övrigt också skrivit om boken här på bokcirkus! en gång i tiden. Hon gillade också.

Zlatan, Zlatan, världens bästa Zlatan.

2011-12-14T21:57:00.003+01:00

Det var innebandyturnering på min skola häromdagen. Svetten, ropen och klubborna flög, och jag hängde med eftersvettiga sextonsjuttonåriga killar på läktarna medan jag hejade. De är så otroligt fina, mina elever.

Men nu var det ju inte det vi skulle prata om, utan snarare om det där samtalet jag hade med ett gäng om Zlatan. Denna förortsidol, denna ikon, denna omdiskuterade stjärna.

Så säger en elev:(Och nu citerar jag absolut inte ordagrant tyvärr, kan ej med rätta återge deras språk.)
Asså ni måste läsa boken. Man kan inte sluta. Sara, du vet, jag läser ju aldrig böcker, aldrig, men den här boken! DU MÅSTE LÄSA DEN. Han överdriver ju, men det är ändå intressant ju. Han baxade cyklar och sådär innan ju! Och de hade bara mjölk och öl i kylen! Det kan inte vara så ju? Och de andra ville typ inte ha honom i laget, asså typ föräldrarna.

En annan elev håller med och de pratar om vad som kan vara sant versus överdrift. De andra ska få låna boken eller ska, är på väg, håller på att läsa den. De ska! De ska!

Och jag vet att det skrivits om detta förut, hur Zlatan får förortsgrabbarna att läsa. Men det tåls att säga igen. De läser. De som inte har någon vana av böcker, de känner glädje över att läsa.

Jag borde verkligen läsa Jag är Zlatan på jullovet själv, så att jag kan diskutera den med eleverna innan hajpen är över. I vilket fall är jag himla glad över den recensionen som jag fick där, på läktaren. Och för frågorna jag får i korridoren om var man egentligen kan köpa boken.

Die Selbstmord-Schwestern

2011-12-14T10:00:00.002+01:00

Det var ju jag som valde bokklubbsböcker till omgången vi läste sist. Själv fick jag The Virgin Suicides, en bok som jag hade sett fram emot ett himla bra tag, trots att jag tidigare haft problem med författaren.

Men nej. Den funkar inte. Jag får problem igen och det går segt som kola, flera gånger vaknar jag till av att boken faller ner på golvet när jag somnat och den fångar mig inte alls, den är till och med segare än Middlesex (som jag faktiskt gillar, så här i efterhand).

Jag kan inte sätta fingret på vad som inte är bra med historien. Den intresserar mig och den hade kunnat bli bra, det är till och med så att jag funderar på om det är för att jag är gravid som jag tycker att den är svårläst, men när jag kommer till vår bokträff och Sara säger att hon också ogillade den bestämmer jag mig. Det är inte någon tips!bok.

Den får betyg tvåkommaåtta.

bokcirkus! julklappstips

2011-12-12T13:00:00.000+01:00

Vi i bokcirkus! har funderat lite på det här med julklappstips. Vad ska vi tipsa om? Och så insåg vi ju att vi faktiskt har en väldigt bra lista redan. Nämligen listan på de fem böcker som bokcirkus! gett högst betyg efter att vi läst dem. Vi bör nästan kunna garantera att det blir väldigt bra julklappar.

GOD JUL SYRRAN!

Kyssa sammet / Tipping the velvet - Sarah Waters

Vi befinner oss i 1880-talets England. Nancy är en ung "ostronflicka" som blir handlöst förälskad i en music hall-artist, Kitty Butler. Kittys specialitet är att uppträda klädd som man.

Klicka här för att läsa vad vi sagt, tyckt och tänkt om boken.

GOD JUL MAMMA!

Purple Hibiscus / Lila Hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Han tar hand om de sina, han äger en tidning som oförskräckt kritiserar korruptionen och maktmissbruket i samhällets högsta skikt, han får pris av Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål. Men i hemmet är han en tyrann.

Klicka här för att läsa vad vi sagt, tyckt och tänkt om boken.

GOD JUL KOMPIS!

Bright Shiny Morning - James Frey

Welcome to LA. City of contradictions. It is home to movie stars and down-and-outs. Palm-lined beaches and gridlock. Shopping sprees and gun sprees. Bright Shiny Morning takes a wild ride through the ultimate metropolis, where glittering excess rubs shoulders with seedy depravity.

Klicka här för att läsa vad vi sagt, tyckt och tänkt om boken.

GOD JUL BRORSAN!

The Final Testament of The Holy Bible - James Frey

What would you do if you discovered the Messiah were alive today? Living in New York. Sleeping with men. Impregnating young women. Euthanizing the dying, and healing the sick. Defying the government, and condemning the holy. What would you do if you met him? And he changed your life. Would you believe? Would you?

Klicka här för att läsa vad vi sagt, tyckt och tänkt om boken.

GOD JUL PAPPA!

Freedom / Frihet - Jonathan Franzen

Patty and Walter Berglund were the new pioneers of old St. Paul - the gentrifiers, the hands-on parents, the avant-garde of the Whole Foods generation. Patty was the ideal sort of neighbour who could tell you where to recycle your batteries and how to get the local cops to actually do their job. She was an enviably perfect mother and the wife of Walter's dreams. Together with Walter - environmental lawyer, commuter cyclist, family man - she was doing her small part to build a better world. But now, in the new millennium, the Berglunds have become a mystery.

Klicka här för att läsa vad vi sagt, tyckt och tänkt om boken.

När jag gick ner på Kvarnens toalett kom minnen av sena nätter/tidiga mornar ifatt mig

2011-12-11T18:00:00.005+01:00

Jag stressar in på gamla härliga sunkiga ölhallen Kvarnen för söndagsbrunch med min favoritbokklubb. Vid ett bord sitter en ensam tjock liten gosse och äter potatis. Han påminner mig om Sunes lillebror (Håkan?) från Sunes jul och jag undrar lite om hans pappa också blir sur för att han äter det billigaste från långborden.

Vid ett bord i hörnet sitter min klubb (min klubb!!) och jag valsar fram, sen och utan pengar, eftersom min man råkade få med sig alla mina betalkort till sitt jobb på morgonen. Det är hejhej! och kramar mot kalla kinder och att starta den här bokklubben måste ha varit en av de bästa grejerna vi gjort.

Jag är egentligen höggravid och skittrött och sur. Jag har blivit väckt av grannarna ovan som började bråka klockan halv åtta och efter ungefär nio skrik från henne men hjjjjjjjjjääääääääällllpppp mig då! gick jag upp och tjurade som en treåring. Men det där rinner av mig. Jag har min klubb nu. Jag är glad och avrunnen tills jag och Anna märker att folk (såklart) köar helt fel, i ingen ordning alls.

Att ha böcker som förföljer en

2011-12-11T17:45:00.003+01:00

Kerstin Ekmans bok Grand final i skojarbranschen förföljer mig. Jag har inte läst något av Ekman tidigare, även om den utdöende sajten bok.nu tycker att jag borde sätta fem stjärnor av fem möjliga på alla hennes böcker. Det kanske börjar bli dags för i fredagens DN kultur fanns boken med inte mindre än fem gånger, bland annat under olika författares "Vilken är årets skönlitterära bok?".

Ja, och Ekman själv fanns så klart också med bland de författande tipsarna.

Det lilla geniet.

2011-12-06T13:33:00.005+01:00

Jag hittade boken Matilda när skolbiblioteket rensade ut (gav bort) böcker i våras. Återfann den i klassrummet ett halvår senare. Läste ut den under några novembermörka pendeltågsresor.

Varför har jag inte läst den förut? var min första tanke. Det är ju en briljant bok! En bok att läsa på engelska med de lite äldre barnen, om du känner sådana. Läs högt! (Om du nu behöver en anledning till att läsa barnböcker alldeles själv, vilket inte jag gör.)

Ett plus för att den får en att asgarva bland sju-på-morgonen-trötta medresenärer en vanlig måndagmorgon.

Så himla snopet

2011-11-20T21:27:00.002+01:00

Läser en kompis statusuppdatering på Facebook samtidigt som jag ljudbokar min egen (enda sättet att inte somna när jag läser - ljudboka och knappa på internet samtidigt). Något om att "huvudpersonen dog precis när de fått varandra" och jag får en liten pling! i huvudet om kompisen säkert läser samma bok som jag just ljudbokar.

En minut senare dör huvudpersonen i min ljudbok.

Pophipstern Paul

2011-11-16T09:32:00.001+01:00

När man jobbar med marknadsföring så är det ett himla tjat om det här med målgrupp och anpassad kommunikation. Och ibland kan man ju känna att NU FÅR DU VARA TYST JAG ORKAR INTE HITTA PÅ EN PERSONA TILL! och andra dagar kan man känna att Iiiiig! Jag får hitta på saker! På arbetstid! (Eller ja, hitta på och hitta på, men skriva om då iallafall.) Nu jobbar inte jag så hemskt mycket med marknadsföring på det här sättet längre och det tycker jag är hemskt tråkigt så därför tänkte jag att jag gör lite personas för bokcirkus! jultips istället eftersom det är helt omöjligt för mig att ge tips som 1) passar alla eller 2) är personliga för alla er som läser här och era kompisar och deras kompisar och sen ska det kanske in en svärmor på det?

Så, personas it is. Jag vill börja med att presentera Pophipstern Paul.

Pophipstern Paul har precis fyllt trettio och känner att det är nu livet börjar! Han äger en bostadsrätt med djupa fönster och hög takhöjd på Södermalm (eller ja, banken äger den, men pophipster-Paul betalar räntan i tid) och jobbar som Manager i en butik innanför tullarna. Förra året önskade han sig Doc Martins, ett iPhonefodral att hänga runt halsen och färgglada strumpor. I år är det mer cigarrer, gamla inramade kartor och oxfordskjortor som gäller.

Paul gillar att dricka bärs och göra spellistor på Spotify med några få utvalda kompisar och sen dra hotshots när klockan passerat tolv. Men han gillar också söndagspromenader (Naturen, man! Har du sett naturen?!) och att massera sin tjejs fötter när dom kollar på Boardwalk Empire på projektorskärmen.

Pophipstern Paul läser egentligen inte så fasligt mycket böcker. Han läser magasin. Och kanske lite Kepler eller en rockstjärnebiografi på semestern. Men om nån frågar så håller han på med en nån rysk klassiker.

Ser ni hans lyckliga leende framför er? Det är nämligen så han kommer se ut när ni ger honom The Chic Geek's Fashion, Grooming and Style Guide for Men av Marcus Jaye och Paul Smith. Om ni vill ge bort lite mer av ett paket så tycker jag ni ska ta med Charles Bukowskis Tales of Ordinary Madness och Erlend Loes Doppler.

Veckans boktips v. 46

2011-11-15T13:21:00.003+01:00

Som Sara förklarade så var jag en smula upptagen med att leva förra veckan. Jag var i Prag och tittade på makabra saker. Eh, alltså pragianer måste vara lite sådär "speciella" för vi hittade förutom en kyrka gjord av människorester även ett tortyrmuseum och en konstutställning som bestod av döda djur och könsdelar i olika formationer. Men skit i det nu. Resandet fick mig att tänka på när jag var i L.A förra året ungefär samma tidpunkt. Där köpte jag A Tiny Bit Marvelous av Dawn French. En bok om en helt onormalt normal familj skriven lite i dagboksstuk, fast med tre olika berättare; mamma, dotter och son. Det kan till en början tyckas vara jävligt rörigt, men när man väl lärt sig så vill man inte ha det annorlunda.

Det är en bok som fick mig att känna en himla massa. Jag var irriterad på dottern och på sonen och på mamman och sen tyckte jag synd om dottern och mamman och sonen och sen gillade jag dottern och sonen och ja, kanske mamman också. Det är en speciell bok som jag förstår om man inte gillar, men det kan också vara en sån där bok som liksom är lite olik andra böcker och funkar perfekt som mellanbok. Ni vet en sån man läser mellan två ganska tunga böcker. Dessutom är den perfekt att slänga med i ett bokpaket för att bredda blandningen en smula.

Om jag inte har helt fel så släpptes boken på svenska rätt nyss och här kan ni hitta den översatta varianten (En liten smula underbar) om man hellre vill ha det på det viset.

En till reportagebok!

2011-11-14T10:55:00.003+01:00

Evelina skrev om reportageböcker här och jag känner att jag också måste flagga med en jättestor flagga för en reportagebok.

En fattig mans hus tar bara 5 minuter att riva av Pernilla Ahlsén. Älskade, älskade, älskade. En författare som verkligen försöker vara neutral på en reportageresa, men som inte kan, för det går inte.

Läs!

Knausgårds kamp, del ett

2011-11-13T19:28:00.001+01:00

Knausgård är överallt. Han är nyklippt (jag blir chockad –vem är denna människa?) och han skaplötsligt sluta skriva.

– Jag är mycket obekväm med rollen som”någon”. Jag trivs bra med att vara ”ingen”, men så är det alltid någon somvill ha mer. Men nu har jag upplevt hur det är att vara ”någon”. Då är detockså mycket lättare att göra avkall på det. (DN.se)

Man kan ju tycka att det inte borde komma som en fullständigchock för honom det här att han blev ”någon”. Han har ju trots allt skrivitflera tusen sidor om sig själv. Det kanske räcker.

Jag har ända sedan jag såg honom i Babel någon gång förraåret velat läsa om hans kamp och för några veckor sedan avslutade jag äntligenden första delen. (Ja, jag gick alltså inte och köpte den förra året och kämpademed den i ett år, jag införskaffade den inte förrän nu, i början av hösten.)Jag blev inte besviken. Den är inte rafflande och spännande men den ärvälskriven och helt vanliga vardagliga betraktelser målas upp på ett sådant brasätt att även de blir intressanta. Jag tror att det visserligen kan ha någotatt göra med att jag vet vem boken handlar om. Hade det varit en berättelse omnågon vem som helst hade jag kanske inte tyckt att det var lika intressant? Detär inte bara vardagliga betraktelser som beskrivs. Knausgård skriver om tankaroch känslor och fångar dem ibland så precis på pricken. Sådär att jag själv kankänna igen mig. Jag har hört att vissa tycker att den bitvis är tråkig och att förlaget ville radera ett parti där han ska på fest och går i snö och gömmer öl. För att det är ett långt och kanske ganska innehållslöst parti. Men jag reflekterade aldrig över att det skulle vara tråkigt utan minns precis hur det var. Det var ju så! Man skulle på fest som tonåring och man försökte få tag i öl eller vin och sen gick man på fest och ville vara där det hände och man ville absolut inte synas med fel människor och allt det där.

Han är självutlämnande. Ärlig. Han skriver om sina tvivel vad gäller den kvinna han levermed och det är så väldigt mänskligt och vanligt att känna så. Det är däremotinte alltid man skriver ned det så att personen ifråga senare kan läsa om det. Han är självutlämnande även när det gäller bilden av sig själv.

”Och det som berikade mig när jag exempelvis läste Adorno,låg inte i det jag läste utan i den bild jag fick av mig själv när jag läste.Jag var en som läste Adorno!”

Detta tycker jag är väldigt roligt. Vilken prestige detfinns i att läsa rätt böcker. Det får mig att tänka på det inlägg som Jennyskrev när bokcirkus! var nyfödd. Det är förstås roligt att det är en författare som skriver detta, som också funderar på det här med att läsa rätt böcker.

Framsidan på boken får mig att undra. Den textsnutten som de har valt att citera – vad är anledningen till att man har valt att sätta just den på framsidan? Jag är mycket tacksam för svar.

Trots att jag tyckte mycket om boken tog den mig inte med storm. Jag ställde inte in planer för att läsa den och det tog mig faktiskt ett litet tag att bli klar med den. Men jag rekommenderar den och jag ser fram emot att läsa tvåan. Jag tror att jag kommer att vilja läsa alla delar, även om del sex skrämmer mig något. Den är ju på över tusen sidor för bövelen!

Några böcker jag skulle vilja ha olästa.

2011-11-11T16:51:00.007+01:00

Min killes föräldrar ska åka till Thailand snart, (LYLLOS!!) och hans mamma vill ha boktips. Linn är ju en pärla, så där kan man ju botaniera bland massor av fina ideér om man sitter för länge och knappar runt i internetbokhandlarna. Nu är hon dock på annan ort, och dricker förhoppningsvis öl istället för att skriva boktips, så jag gör ett försök att samla ihop några av mina favoriter.

Svårt att veta vad som redan är läst, eller vad som gillas, men here goes mina klassiker i boktipsväg:
American Wife/Presidentens hustru - Curtis Sittenfeld. En bok man kan svepa, som är lite göttigt skvallrig om Bush-familjen och samtidigt inte tung av politik.

En dag- David Nicholls. För att den är högaktuell och lättläst och bra strandlektyr.

Half of a yellow sun/En halv gul sol- Chimamanda Ngozi Adiche. För att man (jag) oftast läser alldeles för lite böcker från annat än europeiska/amerikanska författare. Plus att den är så jävla bra.

Allt av James Frey. Vi brukar tycka det, några av oss här på bokcirkus!

-----Paus för att kolla bokhyllorna-----

Ah! Just det! A Time Travellers Wife/Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger. För att den är overklig men ändå verklig och för att jag inte alls brukar gilla såna här böcker, men älskar denna.

Eat, pray, love/ Lyckan, kärleken och meningen med livet (GUD VILKEN USEL ÖVERSÄTTNING, min anmärkning) - Elizabeth Gilbert. För att den är mycket lättsmält och får en att vilja överge vardagen, passar alltså mycket bra när man redan är på flykt från höstrusket.

A Thousand Splendid Suns/Tusen strålande solar- Khaled Hossein. Får samma motivation som med Half of a yellow sun.

Freedom/Frihet- Jonathan Franzen. Högaktuell i svensk översättning. Dock varning för att den är bibeltjock!

Sen kan man ju alltid slänga med något av Mia Skäringer, det är en fröjd att läsa hennes texter om man inte redan gjort det.

Vi får väl hoppas att det här räcker till både stranden, flyget och de lata eftermiddagarna på hotellbalkongen. Gaah, avundsjukan. Novembersemester borde vara en mänsklig rättighet.

PS: Det är väl okej att bygga ett helt inlägg på internlänkar va?

Tacksåmycket.

Här vare reportageböcker!

2011-11-10T22:04:00.000+01:00

Bokdjungeln efterfrågade tips på bra reportageböcker, och jag tänkte att det är lika bra att skriva ett inlägg. Här är mina favoriter, som åtminstone jag klassar som någon form av reportage. Fyll gärna på i kommentarerna om ni har fler tips!

De apatiska - Geller Tamas
Kan tänka mig att den här boken avskräcker många med både sin tjocklek (600 sidor) och ämne: apatiska flyktingbarn och asylpolitik. Men som jag tidigare bloggat om boken så läste jag hela på en helg, de tre hundra sista sidorna i ett svep. Om ni gillade Tamas Lasermannen gillar ni det här. Kan nästan lova. Läs!

Ok, amen - Nina Solomin
Nina är svensk journalist, och judinna. Hon bestämmer sig för att försöka förstå de ultraortodoxa judarna, Chassiderna, som lever i Williamsburg/Brooklyn i New York. Den här boken fick mig att vilja besöka New York och när jag väl åkte dit (två gånger) besökte jag deras område. Två gånger. Obeskrivbar känsla att vandra omkring där. Som i en film. Så vansinnigt intressant. Har tidigare bloggat om boken här.

In cold blood - Truman Capote
Klassiker! Jag såg filmen Capote samtidigt som jag läste boken, vilket liksom förhöjde både läs- och filmupplevelsen. Boken handlar om ett rånmord på en familj, med stort fokus på gärningsmännen. Filmen handlar om Capote själv under tiden han skrev på boken.

Världens lyckligaste folk - Lena Sundström
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här boken. Men en lättläst, rolig bok om hur främlingsfientligheten i Danmark har fått fotfäste bland alla partier, överallt i samhället. Perfekt bok att köpa och ge bort till någon i present.

Google-koden - Andreas Ekström
Har tidigare bloggat om boken här och den känns lite som ett tidsdokument. Kan kanske tyckas nördigt vid första anblick, men den är lättläst och ger en god inblick i företaget som alla som någon gång surfat runt online använt sig av.

Anna om Stina

2011-11-10T09:00:00.000+01:00

För några år sedan jobbade jag extra i reception. Det händeatt det gled in lite kändisar på kontoret då och då. Oftast politiker men ävenandra. En dag kom Stina Lundberg Dabrowski dit och skulle då få sitt besökskortav mig i receptionen. Eftersom hon ändrade efternamn titt som tätt visste jaginte vad det var som gällde för tillfället. Istället för att fråga om det varDabrowski eller Lundberg eller Lundberg Dabrowski eller Dabrowski Lundberg somgällde, frågade jag vad hon hette. Hon måste ha trott att jag inte visste vemhon var men det gjorde jag. Det gjorde jag! Ni förstår, jag har alltid tyckt omStina. När jag såg henne på Skavlan för någon vecka sedan (och hon kom medsnabba kommentarer och skötte intervjuerna bättre än lillpojken Skavlan) berättadehon lite om boken som hon nyligen har skrivit. Efter Skavlan-avsnittet bestämdejag mig för att den boken ska jag läsa.

Så det gjorde jag. Jag läste den mycket snabbare än vad jagbrukar läsa böcker. Den var lättläst men välskriven och fängslade mig direkt.Boken heter ju Stina om Stina och konsten att intervjua och handlar främst om intervjuteknik. Anledningen till attjag ville läsa den var egentligen mest för att jag ville veta mer om StinaLundberg Dabrowski. Och det får jag ju. Inte lika mycket som jag vill men jagfår läsa flera småhistorier om hennes uppväxt samt hur hon tänkt under sinaintervjuer. Jag får veta saker inte bara om henne utan även lite om intervjupersonerna.Hon berättar bland annat att hon fick svara på många frågor om vad intervjunvar tänkt att handla om innan hon fick möjlighet att träffa guvernören ArnoldSchwarzenegger. Stina ljög inte men beskrev lite om de områden hon tänkte taupp, med ett rätt så stort tolkningsutrymme.

Schwarzeneggers försök att styra vilka som ska få göraintervjuer och vad de ska få tala om tycker jag inte hör hemma i ettdemokratiskt samhälle. Jag anser att en person med mycket makt måste tåla vilkafrågor som helst från journalister.

Jag rekommenderar boken även om man inte är intresserad avintervjuteknik. Den är givande ändå. Förmodligen ännu mer givande om mandessutom är intresserad av just intervjuteknik. Vad jag saknar är en starkarekoppling mellan de delar som handlar om Stinas eget liv och de som handlar om intervjuerna.Det känns ibland lite lösryckt även om jag antar att det finns en tanke bakom. Som att Stina vill veta vad som format de personer som hon intervjuar – hur de har växt upp osv. – och att vi här får veta lite av det som har format henne. Våldtäkten, knarket och föräldrarna, för att nämna några.

Jag vill ge cred för att hon skiftar mellan att använda sigav ”hon” och ”han” när hon talar generellt om personer. Ibland är det det enaoch ibland det andra. Det är sånt jag kan haka upp mig på ibland, att vissaendast använder sig av ”han” men menar personer i allmänhet. Andra kanske inte tänker på sådant, men det gör jag. Heja Stina!

Mycket bra bok av mycket cool och skarp kvinna. Men du,Stina Lundberg Dabrowski, jag vill veta mer om dig. Okej? Okej.

En liten fru

2011-11-07T10:44:00.004+01:00

Man har ju favoritförfattare, så är det bara. Vissa skriver så det liksom kliar i huden i hjärtat i magen och så fastnar dom. Andra skriver så skrattet liksom tvingar sig upp genom halsen och tvingar magmusklerna att jobba. Sen finns det dom som skriver så knasigt så det blir en upplevelse att läsa. Lite som att läsa en barnbok fast för vuxna, if you will. Andrew Kaufman är en sån där sistnämnd och för ett tag sen beställde jag hans senaste The Tiny Wife för att jag var sugen på just en läsupplevelse. Och sen läste jag den och blev jättebesviken. För precis anledningen till favoritförfattare; deras speciella sätt att skriva, kan också bli för mycket om författaren inte förnyar sig tillräckligt. Kaufman är speciell. Jag tycker fortfarande att All my friends are superheroes är en fantastisk vuxensaga, men nu tycker jag att han har fastnat lite i gamla hjulspår eller som om han urlakade fantasin i sina två första böcker och nu mest bara skriver för att producera. Och sånt gillar vi inte.

Betyg: 3/5.

Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma

2011-11-07T07:00:00.000+01:00

Jag ligger under filten i soffan och har just läst ut Peppe Öhmans bok Livet & barnet och känner hur jag liksom älskar Peppe. Peppe beskriver allt så bra och så enkelt. Med humor, ironi och en stor portion självdistans är denna bok en fröjd att läsa. En fröjd säger jag! Jag har, trots liten läslust på sistone, alltid velat läsa bok när jag kommer på att just det, det är ju Peppes bok jag håller på med nu!

Jag har själv inga barn men jag får känslan av att det vimlar av råd och framförallt regler från omvärlden om hur man ska bete sig som gravid och senare som mamma. (Kanske lite mindre som pappa, konstigt nog.) Man måste vara si och man måste tycka så. Peppe kämpar emot och berättar sanningen om hur hon har upplevt livet med barnet, so far. Det är okej att inte veta allt och det är okej att göra misstag. Och, det är okej att inte hålla med. Peppe beskriver hur hon, före barnet, inte förstod vad det var som var så himla intressant med att få barn, hur hon friade till Magnus (ÅH!), hur hon upplevde att hennes kropp plötsligt blev allmän egendom, hur hon och Magnus skolkade från familjekursen på grund av True Blood (jag förstår dem) och hur folk inte förstod hur hon kunde jobba om barnet inte hade börjat dagis (de glömde bort barnets pappa, ojdå). Det är detta som gör Livet & barnet så uppfriskande och bra, enligt mig. Det är det här med att våga säga det ingen annan säger. Jag uppskattar väldigt det faktum att hon kämpar kämpar kämpar emot traditionella könsroller. För jämställdhet.

Jag tycker att det är intressant att flickor alltid ändå kommer undan med att klä sig traditionella pojkkläder, medan det är lite skämmigt för en pojke att klä sig i flickkläder. Pojkflickor är tuffa och lite coola och det är inte ovanligt att träffa vuxna kvinnor som stolt säger: "Jag har alltid varit en pojkflicka!" Däremot springer jag aldrig på män som stolt konstaterar att de alltid varit flickiga pojkar som små.

För mig är allt hon skriver om jämställdhet och könsroller helt uppenbart och självklart men jag inser att alla inte håller med. Jag hoppas att några av de personer som har andra åsikter i ämnet läser denna bok. Inte bara för att öppna ögonen just när det gäller jämställdhet utan även för att få sig ett gott skratt. Eller, flera goda skratt faktiskt. Jag har skrattat högt och fnissat tyst (på offentliga platser för man kan ju, gudbevaremigväl, inte skratta högt på tunnelbanan) och jag känner att boken har följt mig genom vardagen som en sorts kompis.

Alla som arbetar med text vet att man slår knut på sig själv ibland för att lyckas formulera en mening som inte vill formuleras, att texter är jäkligt jobbiga men också fantastiska samt att man inte kan korrekturläsa sina egna texter. Och här känner jag mig faktiskt besviken på förlaget. Peppe har skrivit en utomordentligt bra text men det finns ett flertal korrekturfel som gör att jag ibland måste läsa om meningar ett par tre gånger för att förstå och jag vill bestämt hävda att Peppes bok inte förtjänar denna ytliga miss. Jag blir lite arg å Peppes vägnar faktiskt. Förlaget, hör upp! Nu ordnar ni detta! (Jag kan korra den åt er.)

Jag vill hur som helst inte avsluta detta inlägg med en uppmaning om att rätta korrekturmissar – boken förtjänar bättre än så. Texten behandlar viktiga och seriösa ämnen men den är jätterolig. Jätterolig! För var tredje sida i boken tänkte jag att jag vill bli bästis med Peppe. Ja, jag tänkte det om och om igen. Så mycket tyckte jag om texten.

Piratläser ni?

2011-11-06T12:46:00.001+01:00

Jag hade en period för något år sedan då jag lyssnade flitigt på ljudböcker. Ibland blev jag så fast i dem att jag gick på Ica i sällskap av historierna, diskade, åkte tunnelbana, ja till och med tränade. Sedan fick jag svårt att hitta ljudböcker, blev dålig på att gå till biblioteket och låna, lyckades lägga in någon som hamnade i oordning i itunes och så tröttnade jag. Det är ett djävla straff att lyssna på en ljudbok i oordning, I'm tellin' ya. Man ba Men hade han inte just rest till New York? Varför ligger han hemma på soffan? Onödig tankekraft.

Nu senast så köpte jag faktiskt en ljudbok via mobilen när jag satt på ett tåg och hade tråkigt. (Jag har en underbar fallenhet för åksjuka.) Jag tycker dock att det är lite dyrt, speciellt som den inte får pryda bokhyllan sedan heller. Hur gör ni? Laddar ni ner ljudböcker? (Vågar man skriva att man bryter mot lagen i en bloggkommentar?) Hur tusan gör ni för att de ska hamna i ordning, sorterar ni själva, eller är det bara mot mig som tekniken pekar finger?

Att tappa sin identitet

2011-11-06T11:01:00.004+01:00

Jag har problem. Ett av mina största problem just nu faktiskt. Jag kan inte läsa, det går inte. Jag skyller allt på att jag är gravid. Jag tar upp min bok, läser två sidor och... somnar. Det kvittar vad det är för bok och det har hållit på sedan augusti. Det är inte ens kul att läsa.

Tänk om jag blir en sån där som slutar att läsa? Läsa är ju... JAG! Jag kan inte bli en sån där som slutar att läsa, jag kommer att bli utkastad från bokcirkus!, jag kommer inte hänga med i diskussioner, folk kommer inte längre bli imponerad över alla böcker jag läst och i vilken takt jag faktiskt normalt läser. Jag kommer bara att bli... en mamma.

Så länge läser jag två sidor i taget och fasas över mig själv.

Omatchade böcker.

2011-11-04T09:04:00.003+01:00

Det finns böcker som hör till vissa perioder. Deckare på sommaren, i hängmattan med fågelkvitter i öronen. Biografier i soffan under lugna söndagar med kaffekoppen nära till hands. Tjocka böcker som aldrig tar slut när man är julledig och egentligen mest knaprar pepparkakor och klistrar igen munnen med knäck.

Och så finns det böcker man inte alls ska läsa när det är höst och kallt och man är förkyld och tycker lite synd om sig själv.

Jag har precis läst Elin Grelssons Du hasar av trygghet och Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden efter varandra. De är båda två oerhört välskrivna böcker, man känner med huvudpersonerna och får ångestklumpar i magen mest hela tiden. Att barn kan vara så elaka! Fy fan vad jobbigt det är att växa upp! Och herregud vad SVÅRT det är att vara människa!

Läs dem, gör det, de är verkligen riktigt bra, det är inte det. Mitt råd till er är dock att inte plöja båda böckerna inom loppet av en vecka, särskilt inte om det är novembermörkt ute. Du får ett stort nystan av obehag i bröstet till slut. Släng åtminstone in en, kanske två feel-good-böcker emellan. (Vad i herrans namn ska jag läsa nu egentligen, jag lyssnar redan på Anna Jansson på ljudbok, och där är det ju bara mord och elände?)

Att välja böcker utifrån sinnesstämning är en konst, att matcha böcker är en annan. Jag har misslyckats kapitalt med båda konstformerna den här gången.

The Emperor's Children

2011-11-03T14:27:00.006+01:00

The Emperor's Children valdes bland de andra aktuella böckerna för att ja, nu var det ju tio år sedan 9/11. Vi var således rätt förvånade över att de där planen aldrig kraschade i boken, eller snarare, att det tog sån tid. Det var väl där någonstans som vi började diskutera, när vi sågs över halloumiburgare och öl på en kvarterskrog på Söder. (Eh, jag förtärde detta, i övrigt fanns det både vin och en växande mage med ramlösa-tvång.) Det var andra gången i rad som flera i bokcirkus! inte hade läst ut boken. Anledningen? Meningarna var låååånga, adjektiven var sjuhundrafemtio i rad och ja, det tog tid att ta sig igenom personbeskrivningarna i början. Sen tog den sig, det var vi som läst ut den överens om. Eller nästan överens i alla fall. Det här var en bok vi tyckte olika om, som man kan se i betygen nedan.

Vi landade i jämförelser med Gossip Girl, såg de där gatorna på Upper East Side, de tjusiga våningarna och var glada i att betraktelserna var utifrån, man fick själv tänka sig hur personerna kände. NY-Times har hyllat boken, (här kan ni också läsa massor och lite till om handlingen och sådär) och efter att vi pratat ett tag om den fick åtminstone en av de-där-som-inte-läst-ut lite pepp på att läsa vidare. Dock hade 1 stycke bokcirkusare tappat bort (!) boken, så vi får väl se om det blir någon uppföljning på detta.

Kvällen förlöpte sedan i en diskussion kring hur svårt det kan vara att byta identitet, hur gör man egentligen om man ska försvinna och bli någon ny. (Varför vi diskuterade detta? LÄS så får ni se. Moaha.) Vi fick bland annat lära oss att då man i Sverige behöver personnummer för att göra det mesta, så kan man i Australien skaffa bankkonto om man har en elräkning. Märkligt. Men ja, det där lärde vi ju oss inte av boken, utan av bokcirkus! samlade visdom.

Mer dedikering åt folket!

2011-11-03T08:00:00.000+01:00

Jag funderar på det här med dedikering i böcker. I mitt huvud har jag ungefär ett tjugotal textrader där jag tackar allt från min svensklärare på gymnasiet, bokcirkus!, svenska folket till min man och mina barn (som jag inte ens har ännu) i mina framtida böcker som jag såklart ska skriva. Någon gång.

Men så kollar jag genom några av mina böcker av svenska författare och det är nästan ingen som skrivit en hälsning (dedikering samt titeln på originalspråket är något jag alltid kollar på först när jag får en bok) eller ett tack. Kollar jag dock på amerikanska författare har nästan alla skrivit att boken är till deras fru. Man. Barn. Tack till publicisten.

Är de mer känslosamma i USA? Får man skämmas i Sverige om man hälsar tack till sin gamla svensklärare? Vad är grejen?

Att välja bokklubbsbok på annat sätt

2011-11-01T23:06:00.000+01:00

I normala fall väljer vi böcker gemensamt när vi träffas i bokcirkus!. Den som ansvarar för bokvalet har med fem-sex alternativ, vi röstar och Linn låtsas bli sur när den bok hon hejar på inte vinner. Den här gången var det min tur och jag var så exalterad att jag hade valt böcker redan för tre månader sedan. Dock valde jag att göra det lite annorlunda den här gången.

Jag valde ut sex böcker, slog in dem i presentpapper och lottade vem som skulle få välja först. Sen fick alla välja vars ett paket och tada! alla ska läsa olika böcker den här gången. Detta innebär att ni någon gång i december kommer att få sex olika recensioner här i bloggen. Linn blev så exalterad den här gången att hon redan läst ut sin bok (tror jag?).

Det fanns en önskan hos de andra att få blogga om sina reaktioner på sina böcker, så det lämnar jag till dem. Själv fick jag boken som blev över, eftersom jag visste vilka böcker som fanns med. Jag fick The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. Efter att det tog över ett halvår för mig att läsa ur hans Middlesex blir jag lite rädd för denna bok. Det kan gå åt helvete, eftersom jag gravidsomnar så fort jag ska läsa. Den är dock köpt på Strand i New York C, jag tänker att bara det faktum att den har kvar prislappen därifrån ska göra att jag faktiskt orkar mig genom. Snabbt. Ganska snabbt. I tid.

Veckans boktips v. 44

2011-10-31T13:33:00.005+01:00

Ibland när jag läser böcker så känns dom liksom ingenting i maggropen och sen när jag tänker på dom i efterhand så kan jag få lite moderskänslor och ba men stackars lilla bok, jag tyckte ju om dig egentligen varför var jag så elak när jag läste dig? Och sen finns det böcker som inte blir bra förrän dom har fått sätta sig i medvetandet och som liksom hoppar upp likt gubben i lådan ur minnet gång på gång på gång på gång på gång. Super Sad True Love Story av Gary Shteyngart är en som passar in på bägge. Jag har skrivit om boken här på bokcirkus! tidigare och gav den då betyg 3 av 5, men så här i efterhand så känns det som om den borde fått högre betyg för jag tänker på den säkert flera gånger i veckan. Den är samhällskritisk på ett futuristiskt sätt. Den handlar om ensamhet och cynism och lämnar inte direkt efter sig en mysig känsla i bröstkorgen. Snarare tvärtom. Men känslan lämnar mig inte.

Jag rekommenderar den här boken för att den inte vill släppa taget och för att den blir bättre och bättre i retroperspektiv, hur nu det är möjligt. Dessutom är den snygg och har en tuff titel.

Julklappstips

2011-10-30T22:54:00.000+01:00

Det är visserligen ett tag kvar till jul, men jag börjar mitt spanande nu ändå. Delvis för att barnet i min mage kommer att göra mig ganska oflexibel framåt köpa julklappstider. Förra julen fick min man en av de bästa klapparna någonsin. Enligt mig (alltså många julklappar jag köper är sådana som jag själv vill ha). Han fick två t-shirts från nätbutiken Out of Print, som gör t-shirts med bokmotiv.

Hade jag inte redan köpt två till honom hade jag nog köpt en i år också. Ska i alla fall önska mig A Clockwork Orange-väska.

Wallraff-sugen

2011-10-29T18:14:00.003+02:00

Pratade precis med min pappa i telefon. Frågade om han hade läst några bra böcker på senaste och han tipsade om Günter Wallraffs senaste Rapport från vår sköna nya värld. Jag är extra förtjust i reportageböcker och blev genast väldigt sugen på att läsa om hans Wallraffande bland Lidls underleverantörer, på call center och som uteliggare. Den får råka slinka med någon gång då jag bara måste köpa nya böcker, trots att jag redan har närmare fyrtio olästa hemma.

Ni som skickar oss recensionsexemplar - fungerar det?

2011-10-26T16:00:00.004+02:00

I tv4 Nyhetsmorgon i söndags pratades det om att böcker är ett hett samtalsämne på nätet (se klippet nedanför), Anton hade med sig en lista på de mest bloggade böckerna just nu. Det är kanske inte helt oväntat att den listan inte stämmer speciellt bra överens med försäljningstoppen, men jag blev ändå lite förvånad. Och har inte riktigt kunnat sluta tänka på det. Som bokbloggare får vi rätt mycket mail från förlag om recensionsexemplar, men jag har en känsla av att det inte är böckerna som förlagen tror kommer bli storsäljare som i första hand erbjuds, utan snarare de som behöver en extra skjuts. Vilket ju inte är så konstigt. Men eftersom många av de som skickar mail till oss påstår att de läser bloggen tänkte jag slänga ut en fråga: Hur tänker ni när ni erbjuder recensionsexemplar, vilka böcker erbjuds? Hur fungerar det? Hamnar vissa av böckerna ni skickar ut på mest bloggade-listor efteråt som ett resultat av just recensionsex? Och så något som vi i bokcirkus! själva funderar över ibland - blir ni glada även om vi sågar böckerna, i stil med "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet"? Vad tror ni andra, ni som kanske inte sitter på ett förlag men ändå har erfarenhet, typ är bokbloggare själv? Eller bara har en åsikt?

(Okej, det blev väldigt många fler frågor än en. Förlåt?)

Nya Kindle

2011-10-25T15:11:00.000+02:00

Min kollega fick sin nya Kindle tidigare idag. Har egentligen aldrig funderat över att skaffa en själv, men när jag såg den och höll i den blev jag väldigt sugen. Den är så liten! Här ligger den på vår bokcirkus-bok som är något större än en vanlig svensk pocket.

Är filmen aldrig bättre än boken?

2011-10-19T21:56:00.004+02:00

En dag, David Nicholls roman, som legat på topplistorna sedan i somras, har haft biopremiär. Jag, som precis läst boken, är rätt sugen på att se den. Tydligen ska Anne Hathaway vara bra i rollen som Emma, även om Emma i boken inte direkt såg ut som henne i mitt huvud. (Jag hade en bild av en extremt vanlig brittisk tjej, men är det inte så att Anne Hathaway ofta får spela rollen av den "vanliga tjejen" trots att hon är svinsnygg?)

Har hört att filmen kapar rätt mycket av boken (de gör ju nästan alltid det, plus att detta ju ÄR typ världens mest utdragna kärlekshistoria), men ändå. Det är ju höst och kallt och djävligt ute, och jag vill gå på bio. Är den värd att se även om man har läst boken?

Veckans boktips v. 42

2011-10-18T13:40:00.002+02:00

Alltså jag har boktipsat i typ såhära jättemånga veckor nu och inte en enda gång har jag skrivit nåt om Haruki Murakami. Det är duktigt gjort av mig tycker jag, eftersom jag ungefär älskar honom. Men alla är sammalika ju! eller Men dom är ju askonstiga! kanske ni tänker nu och om det känner jag såhär: ja? Det är dumt att ändra ett vinnande koncept tycker jag och köper alla hans böcker sådär bara rakt av. Det är klart att det finns nivåskillnader; Norwegian wood, till exempel, är nog hans lättaste bok och den jag rakt av rekommenderar att man börjar med som Murakami-rookie. Eller möjligtvis Dance dance dance.

Hard-boiled Wonderland and the End of the World är förmodligen den knepigaste. Och den jag tänker tipsa om idag. Det är dubbla världar trippla världar förföljelse spänning kåthet smarthet relationer. Och så Haruki Murakamis fantastiska språk på det.

Seså, köp läs gilla. Varsågod.

I heart Amazon

2011-10-10T10:41:00.002+02:00

Jag vet inte hur ni brukar köpa böcker men jag köper 98% av mina på internetz. De andra två procenten är på PocketShop på centralen när jag ska åka tåg. Jag önskar att det kunde finnas bokhandlar som var mysiga och liksom gav en anledning till att jag skulle betala dubbla priset för ett mindre utbud, men jag har inte hittat nån. Söderbokhandeln Hansson&Bruce på Götgatan skulle kunna vara en om det bara inte hade varit så mörkt och murrigt och böckerna så svårnådda och i mina ögon oorganiserade. Det är synd tycker jag. Å andra sidan hade jag väl blivit totalt ruinerad om det hade funnits nån så det kanske är tur ändå.

Jallefall. Jag köper svenska författare på Adlibris och allting annat på Amazon. För att Amazon är ungefär det bästa som finns. De har allt från bästa tipsen till största utbudet till gratis frakt till den bästa servicen. Förra veckan skickade surgubben som är mitt postombud tillbaka ett paket till dem innan sista datum för uthämtning hade passerat. Sen tyckte han att det var mitt fel. Så jag var väl lite grinig imorse när jag kontaktade Amazon för att se om de inte kanske kunde skicka ut paketet igen när det väl kom tillbaka. Vi har inte fått tillbaka nåt paket, svarade Amazon och mitt hjärta sjönk liksom lite. Men jag skickar ut tre splitternya böcker som ersättning fortsatte hon en sekund senare. Jag höll på att spamma chatten med tackord efter det. (Ja, man kan chatta med kundservice. Ungefär kanske det bästa som finns.) Förstår ni?Amazon skickar nya böcker till mig, gratis, utan att ha fått tillbaka de gamla. Det kallar jag kundservice.

Jag älskar dig inte

2011-10-10T08:00:00.000+02:00

Apropå det där med böcker som slår en i nyllet, jag har ju faktiskt läst ett par som jag glömt att blogga om. I somras skrev Alexandra om Christina Stiellis Jag älskar dig inte som gjorde att jag köpte boken när jag såg den i matbutiken dagen efter. Det var semester och jag satte mig i fåtöljen i sommarstugan och läste tills boken var slut. Det var tufft. Kan inte minnas att jag någonsin gråtit till en bok. I alla fall inte mer än en, högst två tårar. Men den här gången grät jag två gånger innan sidan hundra. Det gjorde ont att läsa, frustrerande, förtvivlande ont. Sen blev jag irriterad. På situationen som boken beskriver, huvudpersonerna och lite, lite på att den där realistiska känslan av verklighet naggades i kanten ju närmare slutet av boken jag kom. Men. En bok som fick mig att gråta, känna så mycket och inte kunna sluta läsa kan knappast vara annat än en mycket bra bok.

Käka middag med en varg

2011-10-09T17:58:00.001+02:00

I veckan läste jag ut A Wolf at the Table. Jag är lite imponerad över hur Augusten Burroughs (som både jag och Linn tjatar om en hel del) kan skriva memoar efter memoar utan att det blir upprepningar. A Wolf at the table handlar om hans pappa. Det är inte lika skoj och skratta-rakt-ut som hans övriga böcker och det blir delvis därför brutalt utan att det skrivs på näsan. Han bygger liksom upp något som blir väldigt otäckt att läsa. Och jag tycker så himla mycket om det. Det senaste året har jag haft svårt att hitta böcker som slår mig rakt i nyllet, men det här är det närmaste jag kommit på bra länge.

Jag ser på Aktuellt

2011-10-06T21:15:00.003+02:00

Peter Englund berättar om telefonsamtalet till Tranströmer. Peter fick tala med Tomas fru och så sa hon till sin man att "Det har hänt".

Det har hänt!

Och jag. Jag BÖLAR. Jag har egentligen ingen erfarenhet av Tomas Tranströmer (men jag vet hur man stavar hans namn och jag har läst några rader som han har skrivit) men jag blir ändå så jäkla rörd. Fan va fint alltså. Det har hänt.

Nobelpris!

2011-10-06T13:17:00.004+02:00

Så var det klart! Och det blev en svensk! Wohooo! Har ni läst? Gillar ni?

Mer om detta här. Och ja, i alla medier, typ. Jag kan till exempel meddela att detta diskuteras just nu på p4 Sörmland, eftersom det är den enda kanalen jag får in på den väldigt dåliga radion på mitt kontor. Anyway. Tranströmer!

Äntligen!

2011-10-05T21:44:00.001+02:00

I morgon är det torsdag och då tillkännages årets Nobelpris i litteratur. Oddsen visar en ganska intressant lista med författare, själv hoppas jag som vanligt på min favorit Margret Atwood men det lär nog inte hända. I alla fall, jag var ganska nyligen i Istanbul och gjorde en Jenny och kollade in topplistorna. Hade gärna delgett er denna, men eftersom jag inte pratar så bra turkiska är det lite svårt att återge vilka böcker det var. Framförallt eftersom jag inte kände igen författarna. Orhan Pamuk däremot, som vann Nobelpriset 2006, han var överallt. Överallt! Butikerna var tapetserade med hans böcker. I hyllorna, på borden, på golven. Överallt.

Veckans boktips v. 40

2011-10-04T11:29:00.005+02:00

I St Kilda, Melbourne, finns det ungefär fler uteserveringar än vad det finns invånare. Små bakgator är gömmor för mysiga frukostställen, högtrafikerade fyrfiliga vägar kantade med ställen som för en spottstyver producerar bättre mat än vilken genomsnittlig svensk restaurang som helst. En trottoar är en perfekt plats för en bänk eller två och lite bord. Inget konstigt med att gångtrafikanterna får kryssa emellan servitörerna.

Det finns också en bokhandel som ligger på Acland Street, en gata kantad av palmer och med husfasader fulla med blinkande skyltar och robotcirkusar. Att gå in där är som att bli ombäddad i bomull. Sekunden innan har du duckat för en duva och försökt undvika att krocka med en unge på skateboard, försökt utestänga gatumusikanter och butiksuntzet och allas skratt. Tystnaden i just det lilla hörnet är nästan högre än ljudet utanför och det tar några minuters planlöst velande framför skivväggarna innan du kan fokusera på böckerna. Och allvarligt, BÖCKERNA!

Om du tar ett och lägger ihop med två så kanske du, liksom jag, drar slutsatsen att det finns oändliga möjligheter att läsa en bra bok på en mysig uteservering? Då tänker du rätt.

En av dom första böckerna jag fick i handen på Readings var David Sedaris Me talk pretty one day. En dysfunktionell självutlämnande bok som fick mig att skrattspruta kaffe över hela bordet redan efter några sidor. En bok som känns i magen emellanåt, frambringar ett visst behov av skämskudde närvarande men framförallt som är jävligt rolig. Det var förresten den här boken som fick mig att hitta Augusten Burroughs, så om ni gillar honom kommer ni gilla Sedaris också.

Seså, hopp och köp och gå och sätt er på ett kafé och låt boken vara det där roliga sällskapet.

Lillebrorbok nummer ett

2011-10-03T10:37:00.001+02:00

Mitt septemberprojekt drar ut på tiden och blir ett oktoberprojekt. Jag har börjat läsa Allt är upplyst, men det går segt. Det är inte det att boken är dålig, för det är den inte den lyser väldigt starkt, läs bara:

Nåväl, låt mig säga så så här: om Gud existerade så har han rätt mycket att vara ledsen över. Och om han inte existerar så tänker jag mig att han borde vara ledsen över det med. Så för att svara på din fråga så måste Gud vara ledsen.

Yankel! Hon slog sina armar runt hans hals som om hon ville dra sig själv in i honom, eller honom in i sig.

Brod upptäckte 613 variationer av sorg, var och en helt unik, var och en ensam i sitt slag, inte mer lik någon annan variant av sorg än den var lik vrede, extas, skuld eller besvikelse.

Det, ensamt är värt att läsa den här boken, som jag inte kan hjälpa att jag jämför med en av mina favoriter Kapten Corellis mandolin.

Serien som lärt mig allt jag inte visste att jag ville veta om Stockholm

2011-10-02T18:55:00.005+02:00

Nu har jag läst klart Mina drömmars stad-serien och det känns faktiskt inte så tomt som jag trodde det skulle kännas. Det var liksom slut där, han kunde dra ut det längre, den käre PA, det kändes rätt att det skulle ta slut.

Den här serien alltså. Den har lärt mig nästan allt jag vet om Stockholm i dag. I fredags var jag på museum med jobbet och gick runt och bara just det, det har jag läst om! och ja, det måste stämma, så var det i PA:s böcker.

Och sen har ju PA skrivit ännu en serie. 2012. Det får bli året då jag läser serien som börjar med Vävarnas barn, hans andra Stockholmserie som utspelar sig innan stadserien.

Så. Nu ska jag sluta bloggälska Fogelström på ett tag.

Linn hade fel

2011-09-30T15:30:00.003+02:00

Lauren Conrads bok L.A. Candy valsar runt hela bokcirkus!. Jag var näste man på tur att läsa den efter Jenny. Och det gick ju fort, på ett par timmar var den slut. Och som jag gillade det! Det var precis vad jag behövde under en tre timmar lång flight. I alla fall, Linn skrev tidigare i år att "Är man noll intresserad av teveserien så är böckerna förmodligen inget speciellt." Jag kan berätta att Linn hade fel. Innan jag läste boken hade jag inte sett ett enda avsnitt av The Hills eller någon av de andra serierna. Nu plöjer jag säsong efter säsong.

Kejsarens nya kläder?

2011-09-29T17:40:00.000+02:00

För ett tag sen fick jag hem Åsa Anderberg Strollos Hoppas i brevlådan och lättmutad som jag är började jag läsa den samma kväll. Sen förföljde den där jävla boken mig i en vecka. Och redan här ska jag kanske tillägga att det inte tar en vecka för mig att läsa en bok, men jag blev så frustrerad och irriterad och alla möjliga negativa känslor av den här boken så jag var tvungen att slänga den ifrån mig var tjugonde sida. Nu har den fått Svenska Deckarakademins pris Spårhunden för berömlig gärning inom barn- och ungdomsgenren. Min reaktion på det? Ja, inte var den gullig iallafall.

Boken är rörig, saknar trovärdiga karaktärer, en röd tråd och sammanhängande text. Och framförallt har jag aldrig läst en utgiven bok med så många felaktiga talstreck. Bara talstrecken alone fick mig att gå i taket mer än en gång. Och att den här boken skulle vara berömlig? Nej. Jag tror att det här en typiskt kejsarens nya kläder-nominering. Ingen i juryn fattade vad boken handlade om och det man inte fattar måste ju vara bra, för tänk om det bara är en själv som inte fattar storheten.

För min del hoppas jag bara att den här boken förpassas jävligt långt bak i nån hylla där ingen kollar. Den är absolut inte läsbar.

Veckans boktips v. 39

2011-09-27T14:39:00.002+02:00

Om du liksom jag gillar böcker med lite konstiga huvudpersoner där mycket av det som sägs faktiskt inte sägs så kan The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky vara nåt för dig. Eller vi säger såhär; om man gillar Jonathan Safran Foer eller Mark Hadden så gillar man den här. Ett sånt fint porträtt av utanförskap som är innanförskap som ger leenden och hugg i hjärtat samtidigt. Och om man är lite mer boknördig än vad jag är så kommer säkert alla bokreferenser tillföra ytterligare en dimension. Jag vill dock passa på att varna att den är lite trög i starten. Men fortsätt läs, snälla, för det blir så himla himla mycket bättre.

bokcirkus! topplista

2011-09-24T09:30:00.000+02:00

För ungefär ett år sen skrev vi en liten topplista utifrån de betyg vi satt på de böcker vi läst i bokcirkus!, och nu är det god tid att uppdatera den där listan. Vi betygsätter mellan 1-5, och ni kan klicka på boknamnen så kommer ni till inlägg om respektive bok.

1. Kyssa sammet/Tipping the velvet: 4,6
2. Purple Hibiscus: 4,5
3. Bright Shiny Morning: 4,4
3. The Final Testament of The Holy Bible: 4,4
5. Freedom: 3,94
6. The Great Gatsby: 3,8
7. Egalias döttrar/Egalias dötre: 3,6
7. The White Tiger: 3,6
9. Just kids: 3,4
9. Skynda att älska: 3,4
9. Cracks: 3,4
9. Den stygga flickans rackartyg: 3,4
13. Okänd Soldat: 3,16
14. Utan ett ord/No time for goodbye: 3,1
15. Sommaren i Mamarrosa: 3,1
16. Stad i ljus: 2,7
17. Baddaren: 1,8

Mario Vargas Llosa

2011-09-23T20:38:00.005+02:00

Sorry, dåligt med uppdateringar från bokmässan här plötsligt. Det beror på att jag drog från bokmässan vid tre och sen satt på tåg med dålig internetuppkoppling. Jag lyssnade i alla fall på Mario Vargas Llosa som talade om sin nya bok Keltens dröm tidigare idag. Det var 45 minuters snack om kolonialism, eftersom boken handlar om det. (Han snackade inget om kvinnan som madonna alt. hora eftersom det liksom inte passade in i sammanhanget. Heh.) Hans senaste bok är en sorts biografi som handlar om irländaren Roger Casements liv. När publiken fick ställa frågor om den senaste boken var det knäpptyst. Ingen sa något. Jag tänkte åh nej åh nej guhuhuuud vad svenska vi är, ingen vågar fråga något! Själv hade jag faktiskt ingen fråga kring hans senaste bok eftersom jag hade mycket dålig koll på den. Men sen var det några kulturtanter som ställde sig upp. Bland annat fick han frågan om hur pass "sann" boken var, om han hade hittat på mycket själv eller om den skulle vara så autentisk som möjligt. Vargas Llosa svarade att "I have written a novel, not a history book" men att han förstås inte hade hittat på saker som Roger Casement aldrig skulle ha gjort. Ola Larsmo, som intervjuade honom, menade att detta var den bästa bok Vargas Llosa någonsin skrivit. Själv känner jag mig nog mer sugen på tidigare grejer, de verk som han har blivit mest känd för. Nu har jag ju bara läst Den stygga flickans rackartyg och var inte särskilt begeistrad av den, men jag ska ge honom en chans till.

Ja, det var tyvärr allt från oss om bokmässan, nu är jag strax framme i Stockholm och ska gå av tåget (internet mkt bättre nu, förmodligen pga närmare civilisationen). Men ni kan fortfarande se UR:s sändningar här till höger. Tjarå!

Freedom på svenska

2011-09-23T20:20:00.002+02:00

Tidigare i år läste vi Jonathan Franzens Freedom i bokcirkus, ni kan läsa vad vi tyckte här. Nu har den äntligen kommit ut på svenska och jag har en känsla av att det blir en sån där bok som kan hamna på topplistorna. Möjligtvis aningen tjock och tungläst, det är inte En dag precis, men ändå. Klockan 21 ikväll, om mindre än en timme, gästar Franzen dessutom Skavlan. Om ni missar det ikväll går det att se i efterhand.

Thomas Bodström

2011-09-23T12:54:00.009+02:00

Nu har jag varit och lyssnat på Thomas Bodström som berättade om vad som skedde bakom kulisserna. Precis innan seminariet höll jag på att springa rakt in i honom. Hejdade mig dock! Han berättade om sig och socialdemokratin och bjöd på både intressant info och skratt. Han är ju en mycket bra talare. Han förklarade att han tycker att det socialdemokratiska partiet är lite mossigt och traditionellt som det ser ut nu. Att man behöver ena och förändra partiet så att alla känner sig hemma. Han menar att om man har socialdemokratiska värderingar borde socialdemokraterna då vara det mest naturliga att rösta på. Och att många har socialdemokratiska värderingar, det är han övertygad om – han kallar Moderaterna en bluff som kallar sig för arbetarparti. Bluff! Han pratade även en del om att det är viktigt att kämpa med frågor som handlar om att lyfta fram kvinnor och ungdomar och att han tyckte att Mona Sahlin har fått mycket orättvis kritik och att hon är en bra politiker. Ja nu är ju inte detta någon politisk blogg, men det var lite av vad han sa. Jag lägger absolut inte några politiska värderingar i det han sa om politik och att han menar att socialdemokraterna är det mest naturliga. Absolut inte.

Vad gäller Bodström som person har jag inga kommentarer. För jag har absolut inte hört något om honom bakom kulisserna. Inget alls.

Marianne Rundström intervjuade honom och frågade hur han ville bli ihågkommen. "Jag vill påminna om att jag har gjort mål mot Hammarby" sa han.

Golvprydnad på bokmässan

2011-09-23T12:00:00.002+02:00

God morgon folks!

2011-09-23T11:08:00.008+02:00

Nu har jag placerat mig i bästa bokbloggarrummet och har faktiskt med mig datorn, vilket jag inte hade igår. Jag tog en sväng genom böckerna på entréplan innan jag satte mig här uppe. Det är rätt dåligt med billiga böcker här får jag säga. 40 kr för en pocket är det allt som oftast och det är ju ungefär vad jag betalar när jag beställer från Adlibris. Men det finns vissa guldkorn! Igår köpte jag en superbillig pocket i Kabusas monter för 15 kronor tror jag det var. Idag gick jag förbi Leopard förlag och där fick jag tag i en bok som jag dessutom tänkt att jag måste köpa!

Nämligen den här! Lena Sundströms Världens lyckligaste folk. Jag älskar Lena Sundström! Känner mig mycket mycket nöjd över detta. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen ska jag lyssna på Thomas Bodström och ännu lite senare ska jag hänga med Mario Vargas Llosa. Misstänker att det är rätt så många andra som också vill hänga med honom så jag kanske bör vara där rätt tidigt.

Liten recap

2011-09-22T19:50:00.012+02:00

Det kanske verkar som om jag mest har letat efter Daniel Sjölin men det är faktiskt inte (helt) sant. Närå. Jag har gått på några seminarier också och lyssnat lite i montrarna. Exempelvis såg jag ett snack med författaren Malin Isaksson som behandlade hennes nya ungdomsroman Isnätterna från X Publishing (bild ovan). De pratade om utåtagerande tjejer och om de "får finnas". En tjej som gör elakheter och är just utåtagerande (exemplet tända eld på svanar togs upp här, något som Malin skriver om i sin bok) – ses hon som psykiskt sjuk medan killarna i samma ålder inte gör det? Denna fråga lyftes fram och är självklart värd att tänka på. I övrigt lät boken mycket intressant tycker jag.

Författarna Per Nilsson och Susanna Alakoski pratade barn- och ungdomsböcker. Per sa att "varje sextonåring är en liten Björn Ranelid", apropå att de tar sig själva på så stort allvar. Det fnissade vi åt. Jag satt och myste åt skånskan också. Så fint!

Sen gick jag och lyssnade på Elin Grelsson när hon läste lite ur sin bok. Jag träffade henne en stund innan och trots att hon sa sig vara lite nervös verkade hon hur lugn som helst. Jag har ju inte läst hennes bok ännu men är mycket sugen. Tyvärr var det efter en stund lite svårt att höra vad hon sa på grund av detta gäng:

De stod nämligen i montern mittemot och pratade ASHÖGT och trots att jag skickade över mycket onda blickar slutade de inte. Det tyckte jag var dumt.

Nåväl. I morgon är det en ny dag och jag ska vara där fram till tre eller något sådant för sen far jag tillbaka till Stockholm. Jag ska försöka fånga in lite författarsamtal i morgon också. Mario Vargas Llosa är ju till exempel i stan, men nu minns jag inte vilken tid det var, dvs. om jag hinner med honom eller inte. Jag tänker att det ju kan vara roligt att se honom, trots att vi i bokcirkus! tycker att han är lite gubbig. Hörs i morgon!

Daniel HÄR är jag! Bakom växten!

2011-09-22T16:45:00.003+02:00

Daniel Sjölin, jag är här! Var är du?

2011-09-22T15:43:00.002+02:00

Det är dock mkt tveksamt om jag orkar med allt folket här. Jag ser ju knappt ändå. Men vi kan väl ses sen?

Jag är ledsen...

2011-09-22T14:31:00.003+02:00

...för dålig bildkvalitet. Det blir så när jag mobilbloggar. Jag får fixa det sen.

(Uppdatering: OK, nu har jag fixat lite.)

Gick förbi bokbloggarrummet

2011-09-22T14:08:00.002+02:00

Men det lyste upptaget så jag vågade ej knacka på.

Finlunch

2011-09-22T13:09:00.002+02:00

Petra Jankov och Karin Berg

2011-09-22T12:33:00.002+02:00

Här snackas det bloggar och bokcirklar. Jag tänker att bokcirkus! är ett perfekt exempel på en blandning av dessa två.

X-publishing

2011-09-22T12:19:00.005+02:00

Tittade in hos Johanna i deras monter. Mkt fin! Nu ska jag lyssna på snack om bloggande och bokcirklar. Hehe.

Jag är på plats! Tjoho!

2011-09-22T11:04:00.002+02:00

Okänd soldat

2011-09-22T08:32:00.001+02:00

Vi slog rekord sist vi sågs när endast en av sex personer hade läst ut den här månadens bockirkus!-bok. Men det betyder ju inte att vi inte diskuterade boken, i det här fallet Okänd soldat, ändå. Det gick faktiskt alldeles utmärkt, till och med för den som inte ens läst en sida. Fast vi pratade så klart rätt mycket om varför vi inte läst ut, varför så många inte hade tagit sig igenom de knappt 400 sidorna. Alla hade olika anledningar. Bara inte hunnit, inte haft lust, jobbig att ta sig igenom, fult bokomslag på pocketvarianten och så vidare. Och det här är ju en ändå klassiker, en bok som majoriteten gormar Fantastisk!!! om på bloggar och i forum och lovord överallt. Vi pratade om att boken faktiskt blev ganska kraftigt censurerad när den kom ut på 1950-talet. Det ströks så mycket till höger och vänster att en ocensurerad upplaga med annat namn senare gavs ut, men det finns inte översatt på svenska och vår kunskaper i det finska språket är ju sisådär. Vi pratade om att det här inte var en bok för lata, att Cia gjorde ett persongalleri samtidigt som hon läste vilket antagligen var en väldigt klok grej att göra. För det är lite förvirrande, det är svårt att hänga med i citaten på olika dialekter och alla människor. Vi pratade om att en krigsskildring kanske inte är det hetaste ämnet att läsa om för alla, att det som var så revolutionerade på femtiotalet inte är det nu. Och vi pratade om de här böckerna man ska läsa, klassikerna. De som emellanåt är rena helveten att ta sig igenom, fast man kanske gillar det man läser. Om det fula i att läsa chick lit, deckare och lättsmält som bläddras igenom på ett par timmar i jämförelse med de fina klassikerna. Och att det är bättre att läsa något än att inte läsa alls. Så vi valde en ny bok till nästa gång vi ses istället. Men betyg blev det ju, även om det var spridda skurar den här gången. Sen försökte vi ta en gruppbild på oss själva, men det gick åt helvete.

Boken som ice breaker

2011-09-21T13:19:00.004+02:00

"Oooookej. Då kör vi tyst kupé igen. Vi får se om folk kan hålla snattran denna gången." Så skrev jag på Twitter häromdagen. Och såklart var det någon som inte kunde hålla snattran. Nämligen jag och min granne. Vi talade väldigt tyst och försökte hålla det kort men några ord växlades, det gjorde det. Och vet ni vad det handlade om? Böcker förstås! Det är sällan jag börjar snacka med främlingar på tåget men när det har hänt har det bara varit om böcker. Nu var det en man i sisådär 55-årsåldern som satt och läste Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Han nämnde först något om att det var smidigt det här med sms-biljett och sen sneglade jag på boken och viskade "Är den bra?". "Ja" svarade han. "Jag har varit utomlands på konferens och denna boken var det bästa med hela resan." Ett ganska bra betyg för den boken, det får man nog säga.

Vet ni, jag tycker att det är så fint att prata om böcker. Nu har jag inte direkt något behov av att prata med mina tåggrannar (särskilt inte i tyst kupé) men jag tycker att det är fint att saker som böcker får en att faktiskt ändå göra det. Där satt vi med helt olika bakgrunder och åldrar och visste egentligen inte om varandra men kunde ändå prata (viska!) böcker. Jag hade ett mycket rart boksamtal en gång på tåget i Danmark också, som jag har skrivit om här. Nej, jag har fortfarande inte läst något mer ur Processen. Men boken står kvar i bokhyllan med bokmärke och allt. Och väntar. Jag har ju lovat.

Och med man menar jag jag, ja.

2011-09-21T09:46:00.004+02:00

Man har sin bokklubbsträff. Man blir sugen på att beställa nya böcker. Man surfar in på Amazon eftersom Amazon är ungefär det bästa som finns sen man lärde sig att ostbågar existerade. Man beställer ett gäng böcker. Man får ett mail om att böckerna har skickats. Man blir glad.

Man får en avi i brevlådan om att paketet finns att hämta ut. Man lägger avin i väskan och går till jobbet. Man blir så trött så bokstäverna hoppar på skärmen och bestämmer sig för att gå hem. Man kommer på att man har glömt väskan på jobbet när bussen är halvvägs hemma. Man tänker att det säkert går att lösa ändå. Man går till sitt utlämningsställe. Man råkar ha världens suraste utlämningsgubbe som bara vill mucka gräl. Man får lomma hem tomhänt och ledsen och beställa pizza och sitta på soffan med fötterna på den uppblåsbara madrassen på golvet eftersom man fortfarande inte har några fönster och titta på väldigt dålig teve istället för att läsa en bok.

Man tycker mycket synd om sig själv.

Veckans boktips v. 38

2011-09-20T10:07:00.003+02:00

Igår var jag ute och åt världens godaste middag med ungefär världens bästa sällskap och som alltid när vi träffas så pratar vi böcker. Vi tipsar varandra och sen sitter vi på helspänn i väntan på omdömet. Man vill ju liksom vara en bra tipsare som har känsla liksom. Men iallafall, igår när vi satt där och pratade om Middlesex och Caribou Island och ångest som är värre än rövardotter-Birk (hemsk person, hemsk!) så kom jag att tänka på en bok som jag inte har läst på flera år och så kom jag att tänka på att jag gillade den när jag läste den, men ännu mer nu i efterhand.

Louis De Berniéres är upphovsmannen till Kapten Corellis Mandolin och den är ju bra och rätt klassisk och så. Men han har också skrivit Partisan's Daughter som var boken jag kom att tänka på igår. Den är rå fast fin och lite skrattig i magen fast lite jobbig och ung fast gammal på samma gång. Nu vet jag att jag kommenderar er att LÄSA! ungefär allt jag rekommenderar, men den här tror jag verkligen är en gillbar bok oavsett vad man gillar i vanliga fall.

Dessutom är den snygg.

Att recensera en vän

2011-09-18T16:06:00.010+02:00

Vi sitter och vrider på oss runt bordet när bokcirkus! träffas. Elin Grelsson har släppt sin debutroman Du hasar av trygghet och vi har ett recensionsex. Nu är det långt ifrån alla böcker vi får hemskickat som vi faktiskt recenserar, men vi måste recensera Elins bok.

Bakgrunden till att vi måste recensera trygghetsboken och till att vi sitter och vrider på oss är att många av oss läst Elins blogg i flera år och några av oss är vänner med henne. Det blir obekvämt, speciellt om det visar sig att boken är skitkass. Vad gör vi då? Jag tar boken. Lite för att jag är fearless, men också för att jag verkligen vill läsa den.

Elin är feminist. Det har jag inga som helst problem med, för vilken vettig kvinna (och en del ovettiga) är inte det? Det som stör mig i kombinationen feminism och den här boken är att Modernista (bokförlaget) väljer att beskriva Du hasar... som en feministisk samtidsroman. En kombination jag inte alls får fram på de 230 annars fantastiska sidor som handlingen utspelar sig på. Jag ser inte feminismen. Vilket inte hade varit ett problem om jag inte suttit och väntat på just detta.

Jag vill sätta in romanen bland vardagsskildringar som Underdog och Det är 1988 och har precis börjat snöa. Ja gillar att sätta böcker i fack. Jag vill veta var jag har dem. Det här facket är ganska välfyllt, men absolut inget dåligt fack. Den får här umgås med böcker som beskriver det obekväma, det som skaver. Böcker som är enkla och raka, som beskriver vardagen så att vi känner igen den, eller som vi kan relatera till. Och även om vi alla inte trillat omkring fulla i vår bästa väns hall eller hatat att vi vill skrika åt vår pojkvän för att han inåtsnörvlar fast man sagt åt honom hundratusenmiljoner gånger att inte göra det, så skulle det lika gärna vara vi. Och fast att vi inte varit den lilla knubbiga tjejen som måste vira in våra knoppande bröst i bandage så att de inte syns eller finns för jämnåriga killar att klämma på, så vet vi vem hon är eller var.

Det är en bok som gör ont. Som rör och berör. Som är rak och orädd. Som inte tassar på tå och säger ursäkta, ursäkta... Som inte behöver vara feministisk. Du gjorde det, Elin. Du är författare nu.

Inget ont som inte har nåt gott med sig

2011-09-15T09:34:00.003+02:00

En dålig sak med mitt liv just nu är att jag inte har några fönster hemma och att få nya tar av nån konstig anledning tio dagar och om ni inte har märkt det så är det typ höst nu, iallafall på nätterna, så jag får sova i vardagsrummet. På en uppblåsbar madrass som kanske inte är den obekvämaste i världen, men absolut inte står upp mot min egen säng. Plus att hela mitt vardagsrumsgolv i princip är ett gytter av madrass, täcken, kuddar, filtar och damm. Vet ni hur mycket extra damm det verkar generera att ha alla dessa sängtillbehör i vardagsrummet? Eller så ser jag det bara just nu för att jag ligger med näsan 15 centimeter över golvplankorna. Nu tänker ni säker men vad har det med böcker att göra? Det här är en bokblogg faktiskt! och det kan man ju förstå.

Men såhär: Kallt i lägenhet -> kan inte bo där i helgen -> åker hem till mina föräldrar -> måste åka tåg -> på tåg får man läsa böcker -> YEY!

Nu måste jag bara tänka över vad jag ska läsa för nånting. För tåglitteratur (alltså litteratur, what am I? 84 år gammal/prettohipster?) räknas liksom inte in i den vanliga bokskörden och därför är det okej att köpa en ny bok (!) på Pocket shop på centralen innan jag åker. Jag tänker ungdomsbok. Alltså mmm...ungdomsbok.

Ny bokcirkus!bok! Hurra!

2011-09-14T14:19:00.003+02:00

(Märkligt många utropstecken i den där rubriken.)

Anyhow. Efter varierande resultat med att faktiskt läsa ut Okänd soldat (mer om det senare), valde vi i måndags en ny bok att läsa. Hurra! Temat den här gången var Aktuellt.

Böckerna vi valde mellan var:

The Emperor's Children (pga tio år sedan 9/11 nu)
Happy Happy (har figurerat väldigt mycket i media på senaste...)
En dag (ligger etta på topplistan!)
Niceville (kommer på bio alldeles alldeles strax)
Cirkeln (årets mest omtalade svenska ungdomsroman)

Efter en tight uppgörelse mellan Cirkeln och The Emperor's Children, blev valet:

Så nu håller vi tummarna på att denna bok drar igång läslusten som gått ner lite hos mig efter semestern. Jag lovar härmed resten av bokcirkus! att den här boken, den SKA jag läsa ut.

Vill du hamna på ett bokomslag?

2011-09-13T21:28:00.000+02:00

Emma bloggar om hur det gick till när hon hamnade på omslaget av en bok som kommer ut i höst. Läs här hur det gick till!

Veckans boktips v. 37

2011-09-13T12:32:00.004+02:00

Nu har vi ju tipsat ett tag om ganska enkla böcker. Böcker som man kan använda till att dyka in i och försvinna från verkligheten för att det faktiskt är just det böcker oftast är bäst till. Men ibland är det lite bra med en verklighetscheck också.

För ungefär fyra år sen bodde jag i Melbourne. Jag var tjugofyra år och hade nån form av framgångssaga i ryggen med ettusen kvällar av skratt och ett jobb jag gillade. I nån annans ögon var jag säkert jättelycklig. Bara det att jag var inte det. Jag var ledsen och irriterad och arg och besviken och allt möjligt som jag inte kunde reda ut just där och då. Jag pratade engelska bättre än svenska och bad mamma skicka lite böcker på svenska som jag hade hört om, just för att inte tappa svenska i skrift för mycket. Bland annat bad jag om Stefan Einhorns Konsten att vara snäll, men det fattade inte min mamma så hon skickade Medmänniskor istället. Och så efter en truly pissig dag slängde jag in väskan på sängen och gick ut och satte mig på balkongen. Med solen snett in i ögonen och en eftermiddagsvarm tegelvägg i ryggen öppnade jag den boken och efter tjugo sidor så grät jag så jag skakade.

Är boken SÅ bra? Kommer den påverka dig SÅ mycket? Probably not. Är jag en sån där person som dwellar i självhjälpsböcker och inte kan vänta nog på nästa anledning att skylla ett beteende på? Nej. Men den här boken var fin. Och för mig kommer den alltid vara ett avstamp i att tackla livet på ett kanske lite bättre sätt än innan.

Morgonens nyhetsrapportering.

2011-09-10T08:40:00.004+02:00

Jag vaknade sådär oroligt tidigt idag. Men! Tänk vad man får tid då, till att till exempel läsa DNs boklördag grundligt, och se där! En lång intervju med Chimamanda Ngozi Adichie (oj vad jag fick googla för att stava det där rätt). Den verkar inte finnas ute på nätet än, men det kommer förhoppningsvis. Hon skriver i alla fall på en ny bok, ser fram emot det. Purple Hibiscus läste vi ju tillsammans i bokcirkus!, och Half of a yellow sun är en favorit för mig med.

Annars kan man på nätet läsa om att ungdomar blir mer em patiska av att läsa vampyrböcker. Jodå, det är så rubriken sätts, även om undersökningen mer visar att det är bra för utvecklingen av den empatiska förmågan om man läser böcker överhuvudtaget. Sen att man använt Harry Potter samt Twilight-böckerna när man forskat på detta, det tolkar jag mest som att det viktigaste är att läslusten växer till sig i unga år. Såklart, säger jag!

Spotify för böcker?

2011-09-09T16:34:00.001+02:00

Ett Spotify för böcker är på gång, Platify. Vad tror vi om det? Här finns en artikel som beskriver tjänsten lite mer.

Syster Lena blir botad

2011-09-07T18:57:00.002+02:00

Jag var på loppis i helgen. Småländsk. En sån där där allt kommer från en gammal död gumma på landet och allt kostar fem kronor eller högst en hundring, om det är en möbel. På loppisen hittade jag bland annat boken Sed och bruk. Det är en guide i modärn umgängeskonst från 1926 och på sida trettio går det bland annat att läsa om döttrars plikt. Där kan man bland annat läsa att en ogift syster minsann är lika mycket värd som sin gifta syster.

Jag köpte förutom denna bok bland annat novellmagasin från 1943 och Syster Lena blir botad från 1957.

Veckans boktips v. 36

2011-09-05T14:23:00.003+02:00

Eh hej på er? Jag råkade visst försvinna lite bortom bokvärlden några veckor. Ibland är det så med läsning, man har liksom inte tid för livet tar över. Eller så har man läst en dålig bok och totalt tappat sugen. Eller så får man lite prestationsångest. Eller så. Men nu är vi tillbaka och nu ska det bli ordning på torpet igen.

Jag antar att några av er, liksom jag, känner av lite av den där höststressen. Ni vet när man ska börja träna och laga femtioelva grytor och prestera på jobbet och hälsa på mormor och borsta kaklet med tandborste eftersom man är så jävla utvilad efter sommaren. Ahmen eller hur? Då är det ganska skönt att plocka fram en bok som skriker relax and enjoy the ride! Typ som Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Jag antar att boken kanske främst vänder sig till ungdomar eftersom huvudpersonen är nästan sjutton, men det tycker jag att vi skiter fullständigt i. Det här är en bok att läsa om man vill skratt och gråta och känna. Den är äkta utan att bli sådär överdriven som tonårsböcker annars tenderar att bli. Och språket, låt mig säga såhär: om jag kunde skriva som Jenny skulle jag aldrig önska mig nåt mer i hela mitt liv.

Klick och köp, folket!

Här vare recension-sex!

2011-09-04T17:43:00.000+02:00

Jag fick hem några recensionsex (Gud, tvångstanken att jag skriver recension-sex VARJE GÅNG) från Modernista för någon dag sedan och både jag och min man reagerade på snyggheten i förlagets omslag. Modernista måste ha några av de snyggaste bokomslagen som finns. Basta!

Efter att ha kollat runt lite verkar det som om det är Lars Sundh är den som ligger bakom. Mer om bokomslag och om herr Sundh går att läsa i DN.

Bokhoras femårsfest

2011-09-03T11:54:00.003+02:00

I torsdags firade Bokhora fem år och jag och Evelina var där och deltog i festligheterna. Jag tog några bilder under kvällen men min telefon har gömt dem för mig så jag kan tyvärr inte visa. Nåväl. Jag har aldrig varit på en tweetup men för mig var det lite som en sådan. Man refererade till andra med deras twitternamn – "där står den och där är den och där är den" – och även om jag ville hälsa på alla fanns det inte tid/blev inte av. Bokhororna var jättefina och trevliga och superduperglada. De bjöd på välkomstdrinkar och vin, berättade om Bokhora genom åren och så hade de ordnat ett quiz för alla. Det handlade om litteratur och om bokhororna. Jag tittade på frågorna och sen tänkte jag att eeeh nä men jag lägger väl ner då. Jag kunde nästan ingenting. Och man vill ju inte fubba genom att vahettere...goggla. Då är man ju oärlig. Så jag satte mig ned och vilade fötterna istället. Och sippade på lite bubbel. Så där som man gör. Det delades ut vinster till de personer som faktiskt gjorde bra ifrån sig och det var ju fina priser men när vi gick fick vi alla världens finaste goodie bag bestående av massa böcker (förstås!) så jag tycker att samtliga fick väldigt fina deltagarpriser. Ja, som deltagare på festen menar jag. Jag deltog ju inte i själva quizzet. Dårå. Jag tror att alla fick olika böcker och här ser ni min hög. Översta boken är supersnygg, som ni ser. Den är jag jätteglad för! Jag har heller aldrig läst någon av Johanna Lindbäcks böcker men det ska jag ta och göra nu när jag har en i min ägo. Det var en jättefin kväll och vi vill tacka Bokhora för att de bjöd in och ordnade så bra!

Den där om att alla vänner är superhjältar

2011-09-03T10:00:00.000+02:00

Jag skulle vilja hylla den här boken. Jag skulle vilja säga att åh, mysbok, kom så gosar vi! Jag skulle vilja ställa mig på lagom stort torg och dela ut den här tunna boken till folk som ser ledsna ut. För jag vet att den är bra.

Men jag älskade den inte.

Och det är inte dig det är fel på, det är mig, för jag vet, kära All my friends are superheroes, att du är fantastisk, men jag är så där ibland. Köper en bok som alla säger att jag kommer att älska, enligt alla boksidor så borde jag ge den fem stjärnor plusplus med extra allt, men ibland så går det inte. Är det tillfället? Läser jag den fel? Har jag för höga förväntningar? Varför älskar jag dig inte?

Det är som den där killen eller tjejen som man vet att man borde vara tillsammans med. Som man dejtar jättelänge, för man vill verkligen. Man har samma smak gällande musik och balett. Alla ens kompisar säger att man passar så hiiiimla bra ihop. Ens pappa skrattar åt hans/hennes skämt som om det inte fanns någon morgondag. Man går och ska jag? Ska jag inte? För gnistan saknas.

Så ja, boken är fantastisk, det är den. Jag skulle tipsa om den. Men jag blev inte kär.

Inte ens Bonnier vet

2011-09-02T20:49:00.002+02:00

Ni tyckte att jag skulle fråga Bonnier om det visste svaret på frågan. Det var ju en alldeles strålande idé, så jag mailade och frågade. Två timmar senare kom svaret:

Vi har tyvärr ingen uppgift vem som är omslagskonstnär. Skulle du få tag på namnet får du gärna höra av dig!

Precis så!

2011-09-02T10:22:00.001+02:00

När man blir gravid och berättar det för folk så är det så där... va? Varför cirkulerar inte världen runt mitt ofödda barn? Varför pratar folk om annat? Man går gatan fram och förstår inte riktigt hur folk kan prata om träning, lunchdejter och höstäpplen när de egentligen borde sjunga hallelujahyllningar över vår ofödda bebis.

Då är det skönt att ha en bästis som förstår det där med det som är den enda, riktiga i livet och köper present till en. En av mina bästisar (ja, jag har fler än en) köpte serieboken Bebisbekännelser av Lotta Sjöberg till mig.

Jag är nu i vecka tjugotvå, vilket i boken borde vara någonstans i boken där hon inte kan knäppa byxorna. Hittills i boken har det varit hahahaha, PRECIS SÅ! Vilket är lite läskigt, för då borde resten av boken vara ungefär lika. Vilket inte är så kul, för lite längre fram verkar det som om hon går sönder när hon föder. Så ska inte jag känna. Jag ska ha all knark som finns och ligga och fnissa lustgas.

Men i alla fall - bra bok. Köp till någon gravid!

Skvaller från Leif och mig!

2011-08-31T20:37:00.000+02:00

Jag älskar att höra författare prata om andra författare. Inte av typen han/hon är så himla bra, klapp, klapp på ryggen (= vi ligger under samma förlag), utan mer analyserande. Snacka om att jag vred upp volymen när Leif GW Persson i sitt sommarprat (ungefär 40 minuter in) började namndroppa deckarförfattare som han gillar. Om någon borde veta om en deckare är sanningsenlig så borde det ju vara GW (sen om de håller språkmässigt är ju en annan femma).

Hans favoriter verkar vara samma som mina. Åsa Larsson (även om han ogillar att hon har ihjäl alla) och Roslund & Hellström. Sen gillar han även Nesser, som jag inte läst, vill läsa, men inte orkar läsa mig genom alla hans böcker. Och till sist Lapidus.

Lapidus alltså. Har himla svårt för den mannen och hans böcker. Dels för att böckerna är värdelösa, dels för att jag har nära vänner som jobbat med honom både med tv och inom åklagarvärlden och båda säger att han är en skitstövel.

I övrigt gillade jag GWs sommarprat. Man fick vad man trodde man skulle få - en släpig vinröst, lite polisarbete, lite torr humor och De sista ljuva åren.

Bokbuss till bokmässan

2011-08-31T10:23:00.004+02:00

I morgon torsdag kl 19.00 släpper Swebus biljetter för bokbloggare i Stockholmstrakten som vill åka buss till Bokmässan. På bussen finns förutom andra bokbloggare ett par författare, internet så det går att blogga (så klart!) och antagligen en goodiebag. Det kostar gratis men det är först till kvarn som gäller, så ställ klockan på 18.58. Låter verkligen superkul och hoppas att alla som vill och kan tar möjligheten att åka!

Lillebrorböcker

2011-08-30T21:24:00.000+02:00

Det finns en hel del kända och fina böcker som har småsyskonböcker: de där som inte blev lika kända, lika bra, de som inte fick bli film. Jag har tänkt att två av dessa lillebrorböcker ska läsas i september.

Lillebror till Life of Pi (älska, älska) är Beatrice and Virgil som utkom 2010 och även denna skriven av Yann Martel. Läser för övrigt att Tobey Maguire kommer att spela Pi i filmen om Pi.

Lillasyster till fantastiska Extremely Loud and Incredibly Close är Everything Is Illuminated och ja, jag har hört av alla att den här inte är alls lika bra, men den är i alla fall värd en chans.

Så hej september - du kommer att bli småsyskonmånaden!

Hej alla fina bloggläsare!

2011-08-29T07:30:00.001+02:00

Vi är mycket glada för att ni är ganska många (tycker vi) som läser bokcirkus!, men vi kom på att vi ju egentligen inte har så stor koll på vilka ni är. Och så kan vi ju inte ha det. Därför har vi knåpat ihop några frågor som ni mer än gärna får svara på, antingen i kommentarerna eller i er egna blogg och länka till det här inlägget. En miljon tack på förhand!

1. Hej! Vad heter du, och har du en blogg? Bloggadress?

2. Hur länge har du läst bokcirkus!?

3. Hur hittade du hit?

4. Vilken är din favoritbok?

5. Har du en favoritförfattare? Om ja, vilken?

6. Vad gillar du mest med bokcirkus!?

7. Har du någon fråga till oss, eller kanske önskemål om vad vi ska blogga mer om?

Tema dig tills du dör!

2011-08-25T18:27:00.005+02:00

Vi går ju efter en mycket rättvis lista när vi väljer böcker till våra bokcirkus!möten. En i taget väljer vi cirka fem böcker där vi sedan röstar fram tillsammans vilken av de fem böckerna vi ska läsa. Det är bara det att jag vill välja böcker HELA TIDEN. Det är mitt favoritmoment i vår klubb. Jag har tretton teman på gång varje gång jag ska välja (älskar även teman).

Jag inser ju att jag inte kan ha så här många teman i mitt huvud hela tiden, så för att lätta på trycket tänker jag skriva upp några teman här, så att jag har någonstans att göra av dem.

Toppliste-temat
en lista med böcker från topplistor i världen. Det här temat kan vara lite jobbigt att fixa till om man bara kan svenska, engelska och spanska, då listorna bland annat kan vara på japanska, med japanska tecken och man inte fattar någonting alls. Ja, sen måste man kolla upp så att boken även skrivits på ett språk som vi faktiskt kan läsa.

Fem val:
1. Från Tyskland har vi Charlotte Roche (som skrev Våtmarker) med romanen Schoßgebete som ligger på andraplats på en topplista i Tyskland.

2. På topplistan i Storbritannien har vi One Day, One Day och One Day på topp tre. Det känns ju lite tråkigt plus att jag vet att flera av oss i bokcirkus! har läst den. Om vi istället tar nummer sex så får vi fram When God Was a Rabbit av Sarah Winman.

3. Från USA har vi förstaplatsaren the Help, av Kathryn Stockett, som vi inte hade kunnat läsa eftersom jag redan läst den.

4. I Kanada verkar man läsa ungefär samma som man gör i USA. Dock! Emma Donoghue bor i Kanada och har skrivit Room. Den ligger på plats sju och jag har hört mycket fint om den där boken.

5. Om man vill överkursa så går man in på franska Amazon och googleöversätter tills man blir galen. När man är galen hittar man till topplistan och eftersom en japan ligger som nummer ett så tar man nummer två: David Foenkinos bok La délicatesse.

Nu har det här inlägget tagit sån jävla tid att skriva att jag har ont i rumpan och därför bara droppar andra teman utan att skriva exempel på böcker:

Afrika-temat. En lista med böcker från den stora kontinenten Afrika, eftersom jag är lite dålig på att läsa böcker som inte är europeiska/amerikanska.

Klassiker-temat. Alla de där böckerna som man alltid säger att man ska läsa, men aldrig gör. Som Brott och straff, till exempel.

Chicklit-temat. Damma av det där skämmiga temat och hitta en som faktiskt är bra.

Så, nu ska jag lägga mig på sängen här i skärgården och äta praliner (på riktigt alltså).